Smyger med

Det finns vissa saker eller beteenden som jag gör mitt bästa för att dölja. Att jag tjuväter godis på veckan, det vill jag verkligen inte visa barnen, vi försöker hålla lördagsgodis. Eller att jag har sjukt dålig koll på vissa samhällsfrågor. Känns omoget och särskilt inför generationen över håller jag masken. Att jag släpper väder, nähädu inte jag inte, i alla fall inte så Niklas vet om det. Har skyllt på både katt och barn för att slippa kännas vid diverse odörer. Fisa inför barnen däremot är lite roligt, de blir så förvånade... Så vart vill jag komma med detta? Eller kanske ska frågan vara var jag vill komma... Lärde mig utav en stuttonåring den grammatiskt rätta formuleringen förra veckan men ärligt la jag inte det på minnet. Det har att göra med att man ska kunna svara DIT på frågan... Nå väl, hur som helst, varför denna önskan om att låta vissa saker förbli dolda? Och då bara dolda för vissa. Shit, vilken ordlek detta utvecklades till. Jo, så klart för att jag tror att personen jag döljer något för ska tycka mindre om mig om jag blir avslöjad. Är det inte fånigt att göra sig till? Jo, fast ibland är jag verkligen inte bättre än så. Det är då jag bör påminna mig själv om det högst mänskliga i både sötsug, ovisshet och gaser. Att vara mänsklig med allt vad det innebär måste vara livets största utmaning! 

Det här är så mänsklig jag är. Ofiltrerad och ruffsig. Blir mer mänsklig för vart år som går. Antar att vi föds så där otroligt blottade i vår mänsklighet för att sen täcka oss i lager efter lager. Så kommer någon form av brytpunkt och vi kan börja så sakta att skala av oss igen. Förhoppningsvis är jag på väg mot någon slags oförställd ålderdom där jag kan se fram emot att få, utan sköldar, sova tryggt i evigheten.