En rödtotts bekännelser

Sägs ju att en kedja inte är starkare än sin svagaste länk. Jag har en stark kedja. Den består av människor som jag sätter min tilltro till. Att få vila i tanken att jag må vara svag men min kedja kommer anpassa trycket och se till att jag inte brister. Det är lyx! Just nu viner det lite om mina yrkesöron. Då är det extra tufft. Tystnadsplikt råder och jag får stå där i snålblåsten en aning ensam. Jag hanterar det. Haft samma sak i många år men det drar kallt just nu. Nu litar jag blint på min länk. Den jag ingår i. Den som gör att jag har ett sammanhang. Min familj, stor som liten, mina vänner och det övriga sociala nätverk där jag rör mig. Det är stor tröst i sammanhörigheten! Den är att sätta värde på.  Planerar att ägna mig åt ytligheter en stund för att det är också en form av lyx. Läsa tidning och vårda mina torra händer. 

En händelsefylld helg har passerat. Igår avklarades klädbyteri, kalas på Stellas Lekland ett depåstopp på Max och några av alla de fantastiska utställarna på Konstnatta. Idag har alla barnen lekt med kompisar både här och borta. Så var det äntligen dags för kalas för Noel som fyllde fyra i tisdags. Han har berättat glatt för alla och envar att det är ett vuxenkalas. Låter roligt... Tror det skulle passa bättre att säga släktkalas för nu ingår ju två små ljuvliga kusiner.   Noel önskade sig hundra tårtor, vi fick ihop fem! Han var nöjd... Maräng, gräddtårta med fyrverkeri och pannkakstårta. Alla med blå grädde. Efter födelsedagsbarnets önskan såklart. 

Ärligt! Jag håller på att förlora behärskningen... Hur svårt kan det va? Jag ska beställa BankID för att kunna få ersättning för vård av sjukt barn... Rubbat massa koder och olika fönster ska öppnas.  Vet att jag är löjligt omodern men mina barn är inte jätteofta sjuka så helt ärligt har det funkat ok att fylla i en blankett och skickat den med snigelposten. Men nej så gör man inte längre! Nu ska det grejas med internet. Och för all del, det är säkert superpraktiskt om jag bara hade lite tålamod att läsa instruktioner och lugnt och sansat slå in en miljard koder. Men se sån är inte jag. Nä, men så att jag börjar väl om nu då när jag efter en ansedd lång stund äntligen fått ett mobilt BankID och fyllt i alla uppgifter i appen som jag hämtat från försäkringskassan, drabbas av nått tekniskt fel och den signerade sidan som ska skickas iväg blir avbruten. Häpp! På't igen!!!

Möjligheten att vårda sjukt barn med viss ersättning. Fantastiskt privilegium. Absolut! Men två dagar räcker... Imorgon tar Niklas över. Tack och lov har jag ett arbete. Ett som jag verkligen gillar. Inga problem att infinna mig 8-20 varenda torsdag. Jag är vårdande av naturen men lika lätt som det kommer till mig lika lätt tappar jag intresset. Åh, detta upprör säkert en del, men jag är inte bra på att vara hemma under " tvång". Har jag valt att vara ledig med ungarna så fine... Eller iaf ok. Ärligt, jag gillar att jobba. Och det har inget med kärlek till barnen att göra så det så! De är så älskade de kan bli. De har bara en mamma som gärna är på jobbet...  Våran dag i bilder... Mat, fika, spela spel, ta lite frisk luft, läsa böcker och hårfix, ja så såg dagen ut. Inget fel med det. Rara ungar, krya på er så att vi alla får komma ut och umgås med andra människor. Det mår vi gott av. Vidga vyerna en aning. :-) 

Lillfisen, kommen ur blå skåpet, älskad i oändlighet.  Idag har vi firat Noel. Han får oss alla att maxa våra känslor. 

Idag åldrades jag en generation på jobbet! Dra mig baklänges!!! Det var bland det värsta jag hört. Även om det inte var sagt för att vara oförskämt högg det mig som en kniv. Allt var ett lustigt missförstånd (det är vad jag intalar mig själv stenhårt) en felsägning som fick oanade konsekvenser för min självkänsla och självbild. Jo jo! Jag säger då det...  Haft en bra kväll med jobb och familj. Får lugnt ihop mina 40 timmar/vecka. Andra som verkar jobba sig till sjukdom och mental stress är kommunens Lss-personal. Sorgligt när organisationen inte fungerar. Så många, brukare, anhöriga och personal far illa. Vad kan göras för att struktur, långsiktighet och erfarenhet ska få råda? Kommunen har anställt ny personal för att kvalitetssäkra för invånarna som är barn. Någon som gör detsamma för de som innefattas i Lss kanske? För inte kan det väl finnas en sån när läget nu är akutilla? Då skulle väl allt detta inte kunnat ske... Även om jag lämnat min anställning så är det ju en liten stad där

Vissa dagar har jag svårt att hålla fokus. Är enormt splittrad. Planerar framtida jobb, utför dagens uppgifter samtidigt som redan skedda händelser utvärderas. Så ser mitt jobb ut. Alltid faktiskt. Ibland flyter det på smärtfritt. Idag har jag brottats lite. Dessa torsdagar... Idag, andakt, apt, personalmöte, planering i barnverksamhet, kort lunch, planeringsmöte, utskick till 270 barn, inköp, telefonsamtal, tio minuter frisk luft för att sen runda av med tre timmar i barngrupp. Jag vet om att mitt arbete är lika krävande som det är givande. För detta är jag tacksam. Ska bara finna min egen lagom insats. Nu tänker jag jobba färdigt för att om ett par timmar sover jag sött. Kortdag i morgon eller nja, snarare delad tur. Tar rast mellan 14-17. Lyx!!! :-)

Usch, så pinsamt denna dag startade. Vi drog oss en stund i morse. Barnen kröp ner och vi låg och myste. Det straffade ju sig så klart! Sena, jäktade, arga, ledsna och lätt panikslagna störtar vi ut genom ytterdörren. Men självklart står det en mindre församling i och kring busskuren som mer eller mindre frivilligt blir statister i vårt drama. Nora är ilsk och får Niklas att ett antal gånger springa mellan bilen och garaget i jakt på hennes kofta! Alicia är från vettet av oro för att komma försent. Noel vill åka i bilen med pappa till dagis men ska gå med mig. Jag rusar ut med eltandborsten i munnen, för att i sista stund tömma den ena bilen på material till jobbet som skulle in i den andra bilen. Niklas letade fortfarande efter den jävulska tröjan! Minen på dessa stackars bussresenärer är obeskrivlig. Där stod de i godan ro, huttrandes kanske det var bara fyra grader varmt, och plötsligt befinner de sig i familjen Vansinnes morgonavsked. Ja så kan det gå...

En familj i bilder. Min plats på jorden. Som en del i detta sammanhang. Ärligt, för mig är det tur att jag blandar mig med många fler än bara dessa fem. Jag hade tröttat ut dem med mitt tjatande för länge sen... 

Hemmadag! Mys med barnen i soffan. Tvättat, lekt, bara varit. Så enkelt det kan vara, familjelivet. Niklas morbror med fru och son kom förbi innan de började sin hemresa till Stockholm. Vi sågs ju igår på kalaset men då hann vi ju knappt mer än att säga hej. De är fantastiskt trevliga.  Världsmedborgare med stort intresse för oss i småstaden. Bjöd på kaffe och den snart berömda sockerkakan som vår kära granne bakar till oss som tack då vi är kattvakt. Enkelt och oskattbart.  Tog mig en tupplur på soffan i em. Det är verkligen en ledig söndag det... Nu är sängar renbäddade. Ungar sover, Niklas håller på med något skapande i källaren, jag tänker läsa ut min bok. Har så många nya som ligger och väntar.  Nora hade öppen salong förut och jag var kund. Tog mig en mindre evighet att få ur alla flätor och spännen som hon friserat mig med. Lilla finurliga unge. Envis som få, charmig som ännu färre.  Denna uppsättning är allt annat än enkel...

Startade min arbetsdag med att eska om en rejäl slant till barnverksamheten. Det är ju där jag gör mina flesta timmar och det är mitt ansvarsområde nu. Ovant att jobba med budgetansvar och olika konton. Lär mig så sakta vad det innebär. Är ju inte mitt starkast kort, ekonomin!  Så blev kl halv tio och småbarnsföräldrarna började komma rullandes med sina vagnar. Barn i olika storlekar fyllde lokalerna med sitt stojande. Härlig stund. Rundade av dagen med ett par timmars kontorsarbete. Lyckades sluta halv två. Egna och andras barn hämtades och äntligen var det fredagsfika. Kladdkaka med glass i partytältet. Fenomenalt! Så svidade barnen om. Kalasdisco väntade. Alicia fyllde ju år i augusti men då är hennes kompisar fortfarande på semester så i år hade vi bestämt att vänta lite. Hyrt källaren i Sparbanken. Den lokalen är väl använd av mig. Den har sett likadan ut i minst 25 år. Återigen fylldes lokalen av stojande ungar. Tror de var 16 st... Kan varit fler. Glömde att räkna. Två timmar fe

Hur sa? Jo men det är så att mitt system är lite ansatt. Tror att det blev fel när jag flög. Trycket i öronen har inte släppt och jag blev rejält förkyld. Sägs vara en myt att man blir sjuk ombord på flyget men det är en seglivad myt i så fall. Händer mig varenda gång jag flyger...  För en bekännande människa är det noga med att bekänna för rätt åhörare. Särskilt om den bekännande människan har tystnadsplikt på sitt jobb. Ibland är jag så sjukt tyngd över jobbsaker och längtar efter att få dela med mig till någon nära för att få tröst. Bara att bita ihop och lida sig igenom. Så himla viktigt det är att ha någon att kunna anförtro sig åt. Vet att det finns de med högre tystnadspliktsrang där jag skulle kunna ventilera men ibland vill jag bara ha medkänsla från mina allra närmaste. Att säga det var tungt på jobbet idag verkar så futtigt... Men det är det enda jag kan säga. Tankar virvlar och jag benar ut dem så gott det går.  Tänk... Att jag faktiskt kom iväg till Sardinien. Trodde det k

Hört många berätta om hur de lyckas hålla ihop sina förhållanden år efter år. De säger nästan alla att det är för att de investerar tid, pengar och engagemang i sina partners. Presenter, resor och egentid. Låter ju som ett vinnande koncept. Tvekar inte för en sekund att det är så mycket enklare att hålla ihop då. Tror bara att Niklas och jag haft en annan vinkling på det hela. Vi har gett varandra valmöjlighet, support och fyra barn som krävt och fått all vår tid. Nu packar vi väskorna i morgon och ger varandra en paus från den vardag vi skapat. Ingen är perfekt, vi långt därifrån. Så självklart krävs hårt arbete och det kan jag med lätthet säga att vi investerat i vårt projekt; Karlsson-Sjögren!

Inte alla dagar som är sådana mastodontarbetspass som tur är. Torsdagar är en kul jobbdag. Fast alla dagar är riktig roliga. Alltså, jag har ett väldigt varierat jobb. Vissa dagar är sjukt tunga. Finns mycket skit som händer våra unga medmänniskor. Det är inget rosa skimmer över mitt arbete. Det är så nära och naket ibland. Magiskt men utan magin... Något annat som nästan känns magiskt är mörkret. Tänder fönsterlampor och det blir ett stämningsfullt sken. Finner september romantisk. Ligger i sängen redan. Har bunkrat upp med kvällslektyr. Lite jobb och lite nöje!

Att dela med någon. Att få dela med sig. Att bli delgiven. Gemenskap, så viktigt. Vi vore inget utan vårt sammanhang bland andra. Jag kommer aldrig hävda att ensam är stark. Tror jag inte iaf, farligt det där med ordet aldrig. Men min tro säger mig att vi i gemenskapen finner större tröst än vad vi någonsin kan göra i vår ensamhet. I morgon ska jag vara med och dela måltid. Vi firar morgonmässa på jobbet kl 8. Brukar vara nere i stan men i morgon kommer det vara i Ekedalens församlingsgård. Jag ska hjälpa till vid nattvarden. Dela ut vinet. Dela med mig av det som finns i kalken. Dela det med mina arbetskamrater ( och om vi har tur kanske någon mer). Det spelar ingen roll vad det är vi delar. Att ha ett gemensamt minne av en stund, människa eller känsla är något vi kan bära med oss som en skatt. 

Jag har gjort det jag gjort. Jag gör det jag gör. Jag kommer att göra det jag kommer att göra. Visst, livet har sin gilla gång men det ges tillfällen då mönstret måste brytas. När vetskapen om fördärvet finns. När utgången är olycklig. Då är det min plikt, ja det är faktiskt så att jag är skyldig att ingripa. Hur svårt och obekvämt det än är och kommer att bli!  Jag vet att jag absolut inte är ensam, vi är många som finner vår bekräftelse i givandet. Vi ger pengar till olika bistånd, vi bjuder på mat i tid och otid. Vi handlar, köper, i tid och otid. Vi ger av oss själva I TID  och OTID. Vi tror att vårt värde finns i själva givandet. Ju mer jag ger desto starkare är mitt existensberättigande. Meningen med mitt liv ges förklaringen i min givmildhet... Lika så styrker det tanken på att jag är av vikt då jag förser andra med vad de kan behöva. Behoven har skiftat lika så de som JAG ansett som behövande. Pengar, mat, sex, tid, eller råd. Ja allt kan ju ges. Är det ett missbruk? Med störst

Denna helg gjorde mig gott. Jag har varit ledig. Lite mail och sms bara. Inget annat. Varit med barnen och slappat. Helt klart på sin plats. Idag bakade vi äppelkaka och bjöd hit lillebror med familj. Alicia hade gympaträning i tre timmar! Imponerande att de orkar... Jag tog mig en tur till Baltak för att fira Baltaksmässan. En av mina favoriter. Lite spontan, personlig och enkel. Några av mina favoritord. Är något beskrivet på det viset brukar det falla mig i smaken. Nu är barnen mattade och Niklas och jag hänger i soffan. Ska bege oss till familjen Öhgren för att få hjälp med boxning av flygbiljetter. Sen är det sovvagns för att förhoppningsvis vakna pigg och alert i morgon. Det är terminspremiär på Öppet hus i Kyrkans hus och jag jobbar där numera.