En rödtotts bekännelser

Vilket program! Kollar nästan aldrig på tv numera. Hemma sent och då har jag läxböcker att läsa. Men detta är jag så glad att jag såg. En serie som heter why poverty? Underbart! Så tagen jag är! Älskart!!! Kraften som kommer ur kunskap. Plugga på kvinnor runt om i världen. Strid för eran rätt att utbilda er. Jag ska komma på ett sätt för att bli delaktig. Utrota fattigdomen! Här är mitt kall!!! I skolan förra veckan pratade vi mycket om vad vi håller som betydelsefullt. Är det inredning, gardiner och yta? I min klass får jag frågor som handlar om utseende. Jag anses mån om mitt yttre. För mig blir det väldigt dubbelt. Ja jag kan nog verka ytlig men i mitt hjärta brinner en längtan. Jag vill vara med och göra min del. Ortopraxi! Mitt nya favoritord tillsammans med cirkelkram... Bilden är för inspiration!!!

Ålar jag mig i position. Dax för pluggande. Men jag är för trött. Kryper ner i sängen med en riktigt bra bok i stället. Ger mig nog mer kunskap än läxboken just nu. Får så mycket tankar när jag är på jobbet. Både nya och gamla jobbet väcker stora frågor. Kanske är det tiden på året som drar dessa funderingar till sin spets. Vi har börjat räkna ner. Snart dax för advent. Förstod jag väderrapporten rätt kan vi få snö. Vore underbart!

Att hämta barnen åka till Ica och handla. Sitta tillsammans och äta köttbullemackor till kvällsmat. Göra läxor. Hänga en maskin tvätt. Måla naglarna på Alicia. Kolla på målningen Nora gjort. *djup suck av lättnad* Jag har en ledig kväll hemma. Vardagen är lyxig när den inte hör till vardagligheterna. Hemmet känns i behov av en uppdatering. Halloween var ett tag sen...

Och hunger! Skolan ger mig båda. Jag hungrar efter mer kunskap och vatten efter den salta strömmingen som serverades till lunch. Jag är korvstoppad, hela tiden ny info och kunskaper att förhålla sig till. Många föreläsningar. Mina anteckningar liknar arabiska. Vem ska tyda dem? I skolan gör jag mitt bästa, jag vill prestera samtidigt som jag så innerligt vill lätta upp stämningen. Alltså alla är glada skojfriska personer i min klass, jag vill bara lätta på bördan av att vara student av Guds ord. Det kommer med krav trots att villkorslös kärlek och total förlåtelse predikas. Jag som säger fuckar up och talar om vikten av pigga och glada bröst med mina klasskompisar framstår nog inte som den mest seriösa tjejen. Det är jobbigt för mig att vara allvarlig för länge i sträck...

Att sitta ner och prata. Flera timmar. Om allt möjligt. Det är en av mina höjdpunkter i tillvaron. Att verkligen dela känslor, tankar och beteenden. Har haft en sån dag idag. Min plan var att bli färdig med skolarbete som jag är efter med. Det sköts på framtiden. Jag hade förmånen att få sitta ner med riktigt fina människor och bara prata. Antagligen det mest läkande man kan göra. Oerhört glad för idag samtidigt som jag har en sån sjukt jobbig huvudvärk. Får det när jag gråtit mycket.

Fick veta idag att den grupp med 11 o 12 åringar som jag ska vara ledare för hade frågat om min ålder. Så nu när vi träffades kom just den frågan upp. Helt fantastiskt roligt att lyssna på dessa unga människor som pratar ålder. Bara jag inte var en sur tant i 70 års åldern!!! Nähä det var jag inte! Men jag var äldre än någons mamma och till och med äldre än någon annans pappa... Ja jo absolut men definitivt inte 70 än!

Av pepparkakor, glögg, julmust och tända ljus. Ger mig ro i en tid som varit hektisk. Jag är bara ovan. I många år har jag gjort mitt jobb på säkerhet. Vetat vad som väntas av mig. Nu lär jag om och det spinner bland mina tankar. Det är en fantastisk möjlighet. Jag är riktigt glad att jag fick chansen. Nu är det upp till mig att fixa resten. Finns ju många att be om råd och hjälp. Alla har låtit mig landa i bomull. Svenska kyrkan har visat mig vilken fin arbetsplats jag kommit till.

Förbereder mig för att åka till jobbet. Har ju oftast lite halvångest då det är jobbfredag men nu ska jag börja 21 och fått fredagsmyset med familjen. Det känns mycket bättre. I soffan slumrar mina små redan. Ses i morgon eftermiddag ungar!

Min första vecka på nya jobbet är över. Idag var det storasamling och jag blev presenterad för all personal. Kände mig lite blyg men väldigt välkommen. Högtidligt på nått sätt utan att vara tillgjort. Jag är stolt över att få kalla mig kyrkoarbetare. I morgon är det en svår dag. Jag tror att mycket tid kommer att gå åt till reflektion över livet. Jag sörjer med familjen och ber innerligt om Guds närvaro och omsorg för dem. Att få oväntat besök glädjer mig mycket. Är det av min "syster" Ulli blir jag själaglad. Fick jag lov till att bli idag. Gofika och riktigt fint samtal. Livet i sitt esse! Nedkrupen i sängen är det nu dags att plugga. Två böcker som behöver läsas ut pronto. Törs inte tända mitt ljus efter brandriskutbildningen idag. Det jag minns starkast är insatsledaren som varnande säger åt oss att vi inte lär vakna av röken...

Första dagen på nya jobbet avklarad. Alla är väldigt vänliga och hjälpsamma. Jag är glad, trött och förväntansfull. Nu är det bara att få ihop logistiken här hemma också så blir allt jättebra.

Det är en tid av sorg. Jag gråter. Såklart! Att bara verbal är min grej. Jag använder ord i mängder. För att trösta, peppa, motivera och skälla. I denna sorg saknar jag ord. Så vad blir kvar? Tårar... Må detta fina föräldrapar hitta tröst. Jag lider med dem.