En rödtotts bekännelser

Tre av fyra valde Fångarna på fortet. En ensam pojke valde matfestivalen. Ja så såg barnaskarans uppdelning ut ikväll. Hoppas att enstöringen har kul. Så särskilt ensam lär han inte vara. Skövdes matfestival brukar vara populär.

För att det fyller mig med glädje? För att tjäna brödfödan? För att det är ett kall? För att jag skapat en identitet? Eller vad??? Jag jobbar på... Vardagslunk, helt ok. Men ändå kommer frågan. Jobbar för vad? För vem? Jag är tom i huvudet och har absolut inga svar. Förbereder mig för ny jobbdag i morgon.

Jag önskar alla det, att trygga kunna lägga sig och få sova i fred. Så många människor som rädda för sina liv sluter sina ögon varje kväll. Gör mig förtvivlad. Tänker massor på den lyx och det överflöd jag har. Jag vill så innerligt dela med mig men på ett sunt och varaktigt sätt. Dagarna i Hjo väckte så mycket känslor. Alla dessa livsöden. Djupa samtal om ren existens. Om att nå botten och kapitulera. Om att överlämna sig själv åt... Ja, jag tror Gud men det är ju öppet för egna tolkningar. :-)

Av gemensam livserfarenhet är mäktigt. Att sitta i en samtalsgrupp där vi inte alls känner varandra men ändå vara helt trygg och kunna delge innersta tankar. Helt enastående. Trivs med mina nya studiekamrater och de lärare jag träffat är väldigt inspirerande. Oerhört mycket arbete verkar det bli, särskilt för mig som saknar tidigare teologi. Idag har vi haft bibelkunskap... Min bibel är ursnygg. Fick den i present av Lisa Ö. Tyvärr är den inte sönderläst. Jag har en del att ta igen. Handlar om fokus och jäklar anamma så ska nog detta ros i land.

Haft en fantastisk första dag på skolan. Skrattat och pratat med 15 andra okända människor. I sann folkhögskoleanda är det en brokig samling elever. 14 kvinnor och 1 man. Denne man har en gedigen teologiutbildning från universitet och är nu pensionerad sjökapten. Underbart att få träffa alla dessa olika själar. Jag känner mig ödmjuk och en aning blyg. Jag verkar vara en av dem som har liten erfarenhet av församlingsarbete. Får jag kompensera med att vara flitig i studierna. Nu är jag trött och suddig i hjärnan. Så många intryck på en dag. Längtar till i morgon. Önskar alla denna chansen att få möjligheten att öppna upp tankarna och sin egen världsbild.

Inte så ofta det sker men idag har mina blommor fått ny jord och nya krukor. Håll till godo och väx er stora och starka nu. Någon mer som växer är Fias yngste. Han är en charmig bäbis. Storasystern är lika ljuvlig som alltid. Hon berättade idag om att hon blivit skadad igår av raketen. Så fel det gick. Hoppas bara rätt person blir ställd till svars. I morgon börjar jag ny skola i Hjo. Har försökt att förbereda lite men som vanligt hamnar jag i tänket: Det ordnar sig sen! Jo då, för eller senare, bra eller mindre bra, brukar saker ordna sig...

Kan tänka att det var den dominerande känslan i magen hos många idag. Skolstarten... Har nog romantiserats lite så här i efterhand hos mig. Nystarten! Livets alla möjligheter ligger framför och jag sörjer inte lovet något nämnvärt. Fast i verkligheten blir jag genomsvettig och lätt panikslagen. Sommaren är över och måstena hopar sig. Lugn och fin nu, bara att beta av en sak i taget. Och helt ärligt så är vi hyfsat i fas i år. Nya arbetsplatser, skolbyggnader och förskola för alla utom Anton som stretar på som vanligt. Kan säga att jag känner visst pirr också. Ser väldigt mycket fram emot skolstarten på onsdag. Har blivit förvarnad från lärare att det är tufft att jobba och läsa denna kurs samtidigt men jag ska göra mitt bästa, både här hemma, på jobbet och i skolan. Det leder så långt det gör. Inga piruetter för extra poäng nästkommande år. Följer standardprogrammet och hoppas på det bästa. Denna kväll rundas av med lite Gardell.

Men så tog han sats och skuttade ur planet. Fritt fall i ca 40 sekunder sen seglandes neråt under fallskärmen tills fyra minuter senare landa på flygfältet. Magiskt! Jag var yr av att stå och spana upp mot solen för att se honom. Så plötsligt såg vi den stora vita skärmen. Så modigt. Fick hoppet i födelsedagspresent av sin pappa. Han var lycklig när han landade. Sa att det varit helt underbart. Det var det bara att stå på marken. Ja, nästan overkligt, tur att vi har hoppet på film. Bravo Anton, du gav oss alla nytt hopp!

Jag är verkligen på vift. Lämnat hela familjen och begett mig till Skåne. Till Malin vars familj är i Stockholm. Vi är själva!?! Helt otroligt. Händer detta? Vi äter lugnt och sitter och pratar. Idag har vi varit på Malmöfestivalen. Så kul! Hemma i Hjärup igen så slappade vi i soffan efter middagen. Började prata om att vi aldrig ätit surströmming. Då frågar Malin -Är det den artonde idag? Visar sig att de serverar surströmming på fiket här i kväll. Vi hoppar upp på varsin cykel och trampar i hög fart iväg i mörkret. Kom fram just när de stängt. Vi kommer hinna bli fyrtioåriga surströmmingsoskulder...

Idag har jag åkt till min vän Malin. Hennes familj är bortrest över helgen. Det är bara vi två. Så otroligt roligt att få prata av sig. Vi har ätit gott och sett The lost boys. Precis så som vi önskar. Delat en flaska bubbel och skrattat massor. Jag är tursam på så många vis. Att ha en familj som reder sig själva och en riktigt fin vän att besöka.

Det är ofattbart. På allvar, ofattbart... Han fyller arton. Jag är stolt, ooh så stolt. Och sorgsen. Det blir så tydligt. Tiden har gått fort. Jag har blivit vuxen, han tror att han är vuxen... :-) Ja denna underbara känsla av oövervinnelighet. På livets topp!!! Fantastiskt, smittar av sig lite till mig också även om jag håller känslan inombords. Att ha barn är för mig en gåva från Gud. Jag har alltid trott att jag skulle få barn när det passat mig. Ja vilket skämt. De verkar komma när det passar dem. Fyra gånger har det passat och jag hyser stor respekt för den urkraften som finns i själva barnafödandet. Jag har haft relativt enkla förlossningar som alltid slutat lyckligt i ett välskapt, levande barn. Och första gången var alltså 19940816. Känns som en evighet sen och den evigheten har bara varat en ytterst kort stund. Livets mirakel i ett berömt nötskal.

Mina två förstfödda är födda i denna vackra månad. En är firad och näste är bara dagar från sin 18 årsdag. Jag känner precis som många andra för en nystart vid denna tid. Sitter väl i sen skoltiden då vi kom tillbaka till en ny årskurs och nya förväntningar. Strosade runt i Jönköping och gick in på Granit. En sån ordning och reda. Önskan om en tiondel vore fantastisk. Att vara så här i slutet av en säsong, att fortfarande njuta av sommardagar samtidigt som höstmyset väntar är nog en av de skönaste stunderna på hela året. Det finns några borden så som att beställa kurslitteratur till mitt pluggande, få undan återstående hög med sand, ja sen är det ju det vanliga gräsklippandet också men det räknas som vardagsmotionen. På tal om motion så jobbar jag på. Tror det blir jag och Paolo i kväll. Kanske en tur ut med springskorna vem vet...

Precis varenda en av dem borde firas för att just jag fått chansen att leva här och nu. Gör jag det? Firar alltså... Näe är helt ärligt inte så där vackert tacksam och fylld av glädje varje vaken stund. Många av dagarna går förbi utan att jag tackat varken människor eller högre makt för möjligheten till dagens aktiviteter. Förr skrev jag tacksamhetsjournal. Tre saker som den dagen gjort mig tacksam. Inte hållbart då jag numera ofta somnat innan täcket nått hakan. Ibland, inte ofta, inte sällan, kommer dock vågen av stor vördnad inför skapelsen och varandet rullandes. Tsunami eller krusning, det varierar på händelserna runt ögonblicket. Vid dessa tillfällen finns inte valet att inte stanna upp och bli förstummad. Jag blir nästan golvad. Bortsvept från vardagens mer slitiga moment, förd i tanken dit allt finner sin plats. Det råder inte stiltje men ro. Jag blir mållös! Att allt är så rätt och enkelt. Dessa stunder är starka känslostormar av lycka, alldeles för intensiva för att vistas i

Jag var så lycklig. 13.01, efter fem timmar på förlossningen fanns hon här. Lång och smal, barnmorskan sa att hon var väl proportionerad. :-) Det är hon fortfarande. Hon är enastående samtidigt som hon är i startgropen för tweenielivet. Hon får ofta höra hur duktig hon är och hur fin hon ser ut. Jag försöker att inte uttrycka mig så för jag önskar henne ett liv utan krav på prestation och utseende. Men samtidigt så blir hon så nöjd när nån säger: -åh så söt du är och vad du kan bra! Ja det är livet i ett nötskal. Vi drar sannerligen inte jämt hela tiden men allt som oftast är vi ok. Grattis på Din dag Nova Alicia!

Ja det är så jag önskar mig min tillvaro och omgivning. Enkelt och fint. Jobbar på att få det precis så. Blir inspirerad när jag hälsar på vänner. När jag är inneboende och märker hur smart andra trollar bort vardagsproblematik. Eller iaf underlättar för dem själva genom smarta genomtänkta saker. Just nu ska det inhandlas skåp till köket. Nytt vitrinskafferi och ett mindre väggskåp. Jag har sett dem i en affär. Ska bara motivera priset. Design och hype gör priset lite väl salt. Men vad är det vackra, praktiska livet värt?