En rödtotts bekännelser

Slutet är inte längre för det nya har redan börjat. 1:a advent är inledningen på det nya kyrkoåret och vi har firat in det med en rejäl konsert i Dimbo-Ottravads kyrka i kväll. En av jobbårets höjdpunkter. Det är lite nervöst att inför fullsatt kyrka, typ 350 personer stå där längst fram. Men då tänker jag alltid att det är fantastiskt att så många samlas för att ta del av advent! Min roll i det hela är blygsam. Jag hjälper barnkören. Det är bland det roligaste jag vet. Dessa fantastiska ungar...  Hahaha! Alicia fotade mig innan hon alldeles färdig kröp till sängs. Hon har haft gymnastiktävling i Skövde idag.  Noel och jag har haft en dag för oss själva. Vi avrundade denna första söndagen med en saga om en köttätande växt. Då säger han: -Mamma måste du rimma!?!  Hahaha, ja det var ju inte så att jag i stunden knäckte massa rim det var ju så boken var skriven. Det passade visst inte honom i kväll...  Kattungen är inte den ende som i raketfart växer i hushållet.  Spindlarna i källaren ve

I ett par års tid har jag varit del av en referensgrupp som finns i Skara stift. Vi jobbar med att planera kursinnehåll för de som arbetar med barn 0-12 år. Det är väldigt roligt. Jag har ju massor att lära så det känns väldigt fint att få vara med och bolla idéer som sen kan bli föreläsningar. Idag har vi lyssnat till väldigt kloka människor. Lång dag som började 7.30 med en bilresa hit. Vi är på Flämslätt. Passade på att öva inför Adventskonserten på söndag och planerade resten av terminen med kollegan Mikael. Måste använda tiden väl. Nu har jag krupit ner i sängen på mitt hotellrum efter att ätit massor.  Vickning här på Flämslätt skulle kunna mätta en mindre by...  Vår kvällsandakt blev så himla fin. Vi läste om Frälsarkransens vackra pärlor och varje pärla symboliserades av ett ljus. Jag håller många andakter varje vecka men att göra det för kollegor så här var lite pirrigt. Men så infann sig lugnet och mina trygga medlemmar i vår lilla referensgrupp och då flöt allt på som det sk

Jag är så förkyld att mitt huvud känns som tung medicinboll... Varit i en veckas tid. Nu verkar jag smittat familjen som en efter en kommer med diverse krämpor. Det är ju sån tid nu. Men så väldigt skönt att ha ledig söndag. Jobbade fredag till lördag. Hade läger även denna helg. Det är toppenjobb! Läger med Seniorerna i källaren på Kyrkans hus. Fina unga människor.  Kattungen lever fortfarande och både äter och går på lådan. Hoppas hans provsvar är bra. Ev har hans njurar blivit skadade av förgiftningen. Shiiiiit vilken pärs! Lille gubben... Han var tapper på djursjukhuset. Det var faktiskt jag också. Riktigt sansad. Krisade rejält innan. Men Niklas och jag var väldigt överens om att vi skulle rädda katten om det gick. Han är ju oförsäkrad eftersom han inte är lagligt vår ännu. Knappt fyra tusen för knappt två timmars sjukhusvistelse... Ja, han blir vår julklapp i år!  Lillfisen! Med bandage runt benet. Inte kul att ta blodprov...  Känslostorm minst sagt! Sjuk katt, förkyld i en vecka

Blivit förkyld...

En helg går fort. Varit en jobbhelg. Haft läger med den helt fantastiska ungdomsgruppen i Ekedalen. Jag och prästen Stellan delar ansvaret för gruppen och det funkar toppen. Vi har gjort yoga, bakat pizza och kärleksmums, haft bibelstudium och spelat spel. Kom i säng ganska sent men det är ju så det är på läger... Upp med tuppen och städa, byta om och äta frukost till nio då andra kom och vi började förbereda för mässan. Så lite kyrkfika på det och 12 var lägret slut. Hem och umgås med Enrahim en stund. Han kollar fotboll och jag parar ihop strumpor... Fin eftermiddag med huset fullt av ungar. Rundar av söndagen med ett bra yogapass med Petra på Hälsocenter. Efter kvällsmat och nattningar är det nu min tur att krypa till kojs. 

Varit ett par tunga dagar med mycket oro över flera viktiga saker. Idag har mycket löst sig och jag känner mig så himlans glad! Vår tillfällige husgäst besökte det boende där han i nästa vecka ska få sitt rum. Bara det att han orkade åka dit var toppen. Så visar det sig att han som trodde sig vara alldeles ensam här mötte en kompis sen förr där på boendet. Vilken lycka att återses! Hem kom en väldigt glad kille. Jag blev så glad att jag nästan grät men behärskade mig för att inte skrämma vettet ur honom. Nu vet vi att det finns nån som han litar på.  Vi har fredagsfikat som vanligt med härligt besök av Maria och Ella. Beställt lite varma underställ och ullstrumpor inför vintern. Så lagade jag lite mat och nästan hela familjen var samlad. Niklas och Alicia var kvar i Skövde. Så åt barnen chips och spelade Wii. Tänk vilken sak detta är att få uppleva för dem. De är stolta och glada att vi får möjligheten att lära känna denne kille under några dagar.  Som vanligt på fredagen är jag supert

När någon är hotad. Vad sker då? I själva systemet hos oss som människor menar jag. Så jag forskade lite. Kollade neocortex och amygdala. Signaler som skickas om fly eller fäkta. Men när akutskedet är över? När den reella faran är över men oron finns kvar. Skräcken för att det ska ske igen. Många frågor som just nu är väldigt angelägna. Vi lever med många som jag tror bär på just dessa känslor och den oron. För en del av oss blir vår tro starkare och religösa riter som bön t.ex. blir viktigare. För andra bleknar nog Gud nästan bort. En del pratar och vädrar sin oro. Andra stänger järnridån om sitt inre... Tänker att vi får sätta stort hopp till de goda krafter som finns i vårt samhälle och i våra liv. Att våga be om hjälp, om vägledning och om styrka! 

Med ca fem timmars varsel fick vi en husgäst. Runt lunch svarade jag i telefon och lovade öppna dörren till vårt hem klockan halv sex. Välkommen! En 16-årig kille från Afganistan bor just nu med oss. Väldigt oklart hur länge han stannar. Som längst till slutet av nästa vecka. Kanske flyttar han om ett par dagar. Han är lågmäld, snäll och väldigt modig. Jag är känslosam och vill mamma honom... Niklas är en hjälte som lugnt och tryggt bara finns här för honom. Barnen är så glada att nu sakta få lära känna honom. Så otroligt stark upplevelse detta är! Jag är så stolt över min lilla familj som visar gång på gång att med ett öppet hjärta och öppen dörr sker fantastiska ting.  Människor och djur, lika oväntat som välkommet! Svårigheter, o ja absolut! Men då gäller det att kicka igång systemet och hitta sitt bättre jag. 

Det är dags att planera för en ny termin. Jag är i full gång med att fundera runt semlebak, sportlovsresan och våfflor! Det är sånt som hör vårvintern till.  Vår tokbusiga kattunge avbröt gång på gång... Lika bra att ge upp och åka till kontoret.  Vilket fantastiskt ruggeväder det har varit idag. Tjocktröja och scarf på! Gummistövlar och vinterjacka åkte på nu ikväll när jag gav mig av till gymmet. Underbart med yinyoga på måndagskvällarna. Tränar nästan bara yoga numera. Väntar på svar från magnetröntgen innan jag gör någon tyngre träning. Men ett rejält dynamiskt 90-minuters flöde är nog så tungt!  Har en oro i kroppen eller mest i knoppen  men som alltid hos mig visar den sig genom fysisk smärta. Tror ärligt att livet i kyrkans värld hade varit lättare om jag varit präst! Att en präst får många tunga förtroenden verkar vara en ganska vanlig tanke. Men att församlingsassistenten blir förtrodd med liv- och dödsavgörande saker är nog mer okänt. Då är det lätt att känna ensamhet och lii

Helt vanlig onsdag! Det är skönt med våra onsdagar i Ekedalen. Har så roligt då. Först öppet hus med Kerstin och efter det har vi barnkör. Sen kommer Sara och vi har utomhusgruppen. Väldigt lagom med dessa tre grupper! Varierat och toppenfina arbetskamrater. Behövde en sån helt vanlig dag... Både igår och i morgon har jag tid på sjukhuset i Skövde. Igår var jag på hudmottagningen och fick en ny diagnos och i morgon väntar magnetröntgen. Det är lite småskakigt just nu. Men är väldigt glad för vår fina sjukvård. Det är aldrig roligt att vara sjuk men att vara drabbad i vårt land känns ändå betryggande.  Som han växer denne krabat! Idag kom jag hem till blomjord över stora delar av köksgolvet... Han far omkring och blommor, dukar och gardiner far åt alla håll! Milde tid, kattungar kan vara minst lika tröttande som mänskliga småttingar.