En rödtotts bekännelser

Min förkylning börjar ge med sig men nu är Nora krasslig. Bara att ta Vab. Det är segt att ha snuva i värmen. Hosta och ont i huvudet. Ibland är dessa sommarvirusar så långdragna.  Vi roar oss med fika... Glass, biscottisar och té. 

Sitter en liten nakenfis på andra sidan bordet och visar naveln... Sånt ser en inte ofta på andras matbilder... Så är det hos oss, ostajlat och oredigerat helt sonika.  Piffad gröt, rostad surdegsmacka med hela frön och jordnötssmör och banan, havredryck, morot, äpple och nektarin. Livet ska vara enkelt, snällt och hållbart!  Här sitter jag nu mätt och glad. Jag är utsedd till bäbisvakt... Ta notis om mina nya ursköna brallor från Hangmatta. Årets bästa köp! 

Har hosta så en rejäl snaps var på sin plats. Receptbelagd hostmedicin som faktiskt gör verkan. Tack och lov!  Vilken lördag! Härlig start med sen frukost i partytältet. Barnen hoppade studsmatta och jag hängde tvätt. Tvättmaskinen går på högvarv denna helg. Så en vända till återvinningen och vidare till Sveriges minsta saluhall. Älskar detta! Att bara vara och göra saker ihop med ungarna. Klart Niklas är saknad men han har det toppen på kusten. De kör hårt på träningarna så jag misstänker att vi snart kommer heja på honom i Wimbeldon!  Tog en cykeltur till mataffären. Skönt nu när alla trampar på egen cykel. Noel är lite väl ivrig men tjejerna hjälper till med trafikreglerna. Vi var sugna på paj så lite ingredienser behövde skaffas. Blev en potatis och lök och en med oliver, feta och mozzarella.  Alla fick sin uppgift och hux flux så var de klara!  Det är ju jordgubbens dag så självklart har vi ätit!  Med Söta citroner, glass från mormor Agdas. Fantastiska smaker!  Jag har tagit semes

Känslan när en rullar in i sitt älskade Tidaholm efter en liten tid på annan ort. Som om inget har hänt, allt är sig likt. Men något har hänt! Jag har varit på läger. Delat tre dagar med drygt trettio andra människor. Lyssnat på livsberättelser, tröstat, bekräftat och tokälskat! Perspektiv, det är nog vad livsläxan handlar om. Att ha förmågan att se saker ur olika vinklar. Att bortse från olikheter, bekymmer, tristess och annat livsmög. Att låta sig fångas av nuet, svepas med utan att veta vart jag ska hamna. Ja, jag har massor av studerande kvar om detta är livets examen men åh vad jag forskar för att få veta och lära mer! 

Nu är snart två av tre dagar över. Har det fantastiskt fint.  Trollskog! Blir inget bad för min del. Fattas många grader innan det är tjänligt som badvatten vad mig anbelangar. Meeeen ett gäng barn har doppat sig under eftermiddagen.  Kapellet Snart dags att sova och kraftsamla för lägrets sista dag. Jag har ansvar för morgonbön efter frukosten så det är full fart från start! 

Det är lätt att dras med i allt som händer och sker runt mig på jobbet, barnens aktiviteter och andra sociala åtaganden jag har. Blir lätt ett ekorrljul av tillvaron. Ibland verkar jag inte hinna med något annat, bara måstena blir gjorda. Men det är då det slår mig! Att vårda de otroligt viktiga vänrelationerna... Det är faktiskt ett måste. Inga relationer rullar på i all evighet om det inte då och då läggs lite kraft och möda på dem. Jag har flera vänner som jag träffar sällan för de bor långt bort. Ska de bevaras är det ännu viktigare att underhålla dem. Idag har det vårdats en alldeles särskilt fin vänskap. Fia med familj har varit på besök. Jag gläds gärna med andra men i detta fallet är glädjen extra stor. För är det någon jag önskar välgång lite extra mycket är det just hon.  Jag har sedan en tid tillbaka försökt träna yoga varje dag. Gör mig gott på så många vis. Största utmaningen är inte de olika positionerna utan stillheten. Att invänta andning, stanna länge i samma position

På många sätt. Sommaren har kommit igång om än lite kylig. Men ljuset och de kvällspigga barnen drar ändå in mig i förhoppningen om värme, ledighet och kvantitets tid. Jag vill bli så där långledigt trött på mina nära och kära. Det längtar jag efter.  Igår firade vi midsommar på Pommern som vi enligt fler årig tradition brukar. Första gången på länge hade vi med en komplett barnaskara.  -In i bilen barna, nu börjar det regna igen!  Det gjordes tokstora kransar och vi fånade oss en hel del. Firandet är väldigt löst och ledigt. Kommer ut en inbjudan på fb och de familjer som kan detta år anmäler sig. Så gör vi knytkalas och alla äter sig mätta minst tre tillfällen under kvällen som avslutas efter grillning. Vi var hemma efter 23 och barnen tyckte det var spännande att vara ute så sent fast det nästan var ljust!  Årliga byggandet av midsommarstång leds av min lillebror som entusiastiskt tar sig an uppgiften. Så samlar barnen ihop björk och blommor med hjälp av några vuxna. Så inleds dansa

När jag vaknar i morgon börjar mitt 43:e levnadsår. Jag fyller 42 den 15/6-15. Halva första sommarmånaden har gått och livet känns enkelt och bra. Haft en skön ledig helg med familjen. Idag har Nora haft sitt barnkalas. Tänk så tokigt det kan bli med upphaussade kalas som bräcker varandras. Tänker då visst inte hamna i det diket. Hos oss bjuds hela klassen hit hem. Ute, kläder efter väder! Korv i bröd, en glass och en klubba när man går hem. Lekte lite lekar och hoppade på studsmattan. Två timmar och sen tack och hej! Alla nöjda och glada!  Det blir inte så mycket "träningstid" just nu. Ägnar mig åt vår trädgård och min yogarutin. Tycker ändå att jag känner mig starkare och kryare än på länge. Har bara en envis snuva med lite rasp i halsen när jag vaknar varje morgon. Fast det försvinner under dagen. Längtar lite efter att springa i skogen men är inte riktigt där ännu. 

Vilken mäktig tid på året detta är! Händer så mycket. En kan liksom känna det i hela kroppen. Inte konstigt att det både begås hemska brott och uppstår fantastisk kärlek. Mellan pingst och midsommar, en förtrollad tid nästan.  Denna lilla unge är född just under denna period precis som jag. Vi är ombytliga, känslosamma och blir lätt påverkade av vår omgivning.  Här är hon redo för skolavslutning.  I fredags var det avslutning på vår vuxen-barn grupp på jobbet. Vi hade cirkustema. Jag föreställer en lindansare! Fantastiskt roligt. Många glada barn och nöjda vuxna.  Idag infann sig stora lugnet. Vi kämpade med att få partytältet på plats igår kväll. Niklas har beställt ett nytt och när vi nu fick hem det var det något fel... Taket verkar felsytt. Det står där det står men vet inte om vi måste ta ned det och få ett annat. I vilket fall har jag legat på en av sofforna och bara jublat inombords. Vet inte vad det är med mig och dessa tält men jag älskar grejen...  Vi tog oss en tur till Ryfo

Fantastisk dag! En av favoritdagarna på året är när vi har gemensam sommarlunch i Kungslena med arbetskamraterna i Varvs församling. Johanna och jag bakade tårta samtidigt som vi städade barnlokalen i Ekedalen.  En glad samling människor!  Så var det återigen dags för ett par timmar städning och lika länge möte inför Familjelägret. Hem en sväng och säga hej till ungarna. Jag vinner inget pris för mest spenderad tid med mina barn idag... Men de var nöjda med sin pappas närvaro. :) Häromdagen hörde jag Noel säga att han tycker det är dags för mig att åka tillbaks till Frankrike så de får vara själva med sin pappa! Jojo!!! Ha ha ha, viktigt att bli påmind för min del, de klarar sig bra utan mig iaf då och då.  Tillbaka till jobbet och hämtade upp arbetskamrater. Vi har haft avtackningsfest för min kollega Inger som går i pension. Väldigt mysigt. Först en tur till Hem till mig och sedan Villhelmsro. Hon var så nöjd. Lyckades inte få med henne på bild dock...  Denna skylt! Så himla rolig, j

Ärligt! Va för nånting? Mina två mellan tår på höger fot har fått fnatten. De verkar fått egen vilja. Ibland känner jag dem inte och ibland verkar de önska gå åt annat håll än resten av mig. Väldigt knepigt! Fick tipset att jag kanske är uttorkad, då kan man visst få någon krampliknande historia. Jaha, ja då börjar jag väl med att dricka lite mer då... Är tårna lama i slutet av veckan får jag kanske ringa sjukvårdsupplysningen... Milde, vad jag nu ska säga till den stackar sköterskan som svarar!?! Jag har ett par lama tår på höger foten, vad tror du om detta??? Näe, jag får be Fialottan ställa diagnos. Hon är nu min säkraste källa till medicinsk visdom!  Jag går på sparlåga. Redan börjat få lite väl mycket längtan efter sammanhängande ledighet. Jag har en väldigt rolig period på jobbet nu fram till semestern så inget att klaga på där. Meeeen det spelar ju liksom ingen roll hur roligt något än är om jag mentalt växlat ner. Behöver dock hålla uppe farten ett bra tag till för ledig är jag

Vi hade bestämt oss för att hitta på något idag. Någon aktivitet som familjen kunde uppskatta ihop. Blev en tur till Jkp och äventyrsbadet. Vi fixade matsäck, stekta ägg-mackor, frukt, kakor och festisar. Mysig fm. När vi kom hem var det hög tid att göra oss redo för bröllop. Jag och döttrarna gav oss i väg mot Baltak. Denna vackra kyrka!  Alldeles tagen av den fina stunden i kyrkan.  Stort att stå där inför alla och Gud och lova varandra trohet tills döden skiljer en åt... 

Det är sista gången för många olika aktiviteter just nu. I kväll är det sista gången med Seniorgruppen. De äldsta barnen jag ansvarar för på jobbet. De är en alldeles fantastisk samling unga människor. Jag kommer sakna torsdagskvällarna med dem. Meeeen fortare än kvickt är det det september och uppstart igen. Vi avslutar terminen med bowling och pizza efter deras önskemål. Det planeras också massor nu, både på jobbet och hemma. Mycket som behöver bli gjort. Dagarna rusar på och jag försöker djupandas emellanåt för att bara stanna upp och se all denna grönska. Jag älskar juni månad. Var hos mamma och pappa igår och tog en bild på en bukett rosor. Så enastående fina. Precis som naturen är nu. 

Det ösregnar! Då brukar det inte vara svårt att ropa in katten för kvällen. Men ingen katt kom. När jag kom in på toan uppe hör jag katten jama... Alldeles förtvivlat! Ner och öppnar dörren och ropar igen. Ingen katt synlig men klart hörbar. Öppnar ett fönster på ovanvåningen och snett upp på taket sitter den dyblöta genomfrusna katten. Hon har tagit samma väg som sotaren, upp för stegen men inte lyckats ta sig ner. Milde, på med regnkläder och tjocka vantar, jag vet att hon kommer rivas i blotta förskräckelsen. Upp för stegen och fånga in katten. Nora öppnade ett fönster så vi kunde fösa in den vettskrämda kattstackarn... Nu är hon matad, kramad och kelad med. Barnen är lugnade och kvällen är åter stilla...  Att en katt som till vardags är ganska kärv kan väcka så mycket känslor! Vi älskar den där krabaten på 13 år och  8 1/2 liv!!!