En rödtotts bekännelser

Börjat komma upp varningsmeddelanden om lagringutrymme. Radera bilder eller filmer. Ja jag ska, stunna dig du hetsiga mobila lur! Misstänker att den är på väg att strula till det för mig innan jag hinner överföra korten. Sånt händer mig jämt.

Måndag! Uppställning! Känns som det ofta är måndag... Jag tänker på varje måndag på ungefär samma vis som när hösten kommer. En slags nystart. Nya chanser liksom. På't igen! Så betyder ju måndag också jobb på Lindängen med barngrupperna och min fina arbetskamrat Kerstin. Jag stretar på med planering och lite tidsbrist men det har jag nu förstått ingår i en kyrkoarbetares vardag. Verkar vara så för alla jag pratar med. Trodde nog det mest var jag som var orutinerad men det visar sig att ju mer tid du får desto mer extra uppgifter hamnar också på ditt bord. Betyder att andra litar på att jag ska göra min uppgift och det blir jag stärkt av. Gillar att få ansvar. I lagom mängd såklart. Jag är fortfarande väldigt ny ibland... Mindre än fem månader kvar till midsommar. Typ lika länge till har jag möjligheten att få jobba i Sv. Kyrkan och det är inte fy skam! Bilden från förra året.

Sju söndagar före påsk. Fatta, snart är det vår. Idag har jag dokumenterat högmässan i Tidaholms kyrka. Skolarbete som jag vetat om länge, trots det var jag rätt seg. Blev ju lite sent igår men lika tidigt som vanligt upp i morse. Nora gjorde mig sällskap. Hon är så skön. Döljer inte vad hon anser om saker och ting. Blänger på folk om hon inte håller med. Kyrkan var rolig idag sa hon när vi kom hem. Hon tänder ljus, tar nattvard och sjunger med i de psalmer hon kan. Lilla hjärtat! Helgen är nu slut. Ny vecka, får upp pulsen bara jag tänker på allt som ska fixas. En sak i taget eller allt på en gång? Ja vi får väl se! Jag försöker ju ta ett morgonpass på gymet på måndagar, hoppas komma iväg. Min hals känns av på ett inte så bra vis. Tänker på igår, roligt att se kollegor på fest! Brukar hålla mig på avstånd från sånt annars. Så glad att vi kunde gå.

Att gå på fest ihop med Niklas hör inte till vanligheterna numera. Men igår kom vi iväg. Så roligt! Allt var bra, vackert par som firades och roliga gäster. Att få klä upp sig och ge sig ut en lördag kan kännas allt från jättejobbigt till fantastiskt. Gårdagen var allt annat än tråkig. Vi var på Ekeberg och firade Lisa och Petter Öhgrens första tio år som gifta.

Ägnar mig ibland åt tvivel. Oftast inte alls. Kan nog framstå som hyfsat säker. Är också det. MEN ibland tvivlar jag. På oss som ras. Människan! Jag hävdar att jag tror på människans önskan om att göra gott och vår enorma omtanke för vår nästa. MEN ibland tvivlar jag. På mig, som medmänniska. Jag pratar pratet men går jag gången? Perspektiv, lojalitet, värderingar och upplevelser. Tror dessa fyra styr mitt handlande. Då och då tar reptilhjärnan över och jag går på instinkt. Kan sluta hur som helst vid de tillfällena. Idag har jag assisterat kyrkan på fm och kommunen på em. Det var jobbmässigt. Övrig tid har jag stått min familj till förfogande. Eller inte riktigt... Har ju sjungit i gospelkören också. Det är riktigt roligt. Jag är ingen stjärna men tror mig ändå ha en plats i denna brokiga skara. Vi övar inför fest på Ekeberg på lördag. Herr och fru Öhgren firar tioårig bröllopsdag. Fint! Jag har letat fram finklänning, klackskor och bling blinget. På tal om bling så visade ju natu

Kyrkans barntimmar! Japp det gick jag på själv när jag var liten. Undrar vem som jobbade på den tiden? Antagligen någon from tant. För det är väl så de är som har det jobbet? Shit, hur fick jag denna tjänsten? Dessa underbara småttingar, två otroligt rutinerade damer och så jag. Det är kyrkans barntimmar i Varvs församling...

Jag har ingen skam i kroppen när det kommer till den tajta träningsbyxan. Har idag varit på Hälsocenter iförd löpartajts. Japp, träffade en äldre man där som nog verkligen förundrades över mitt val av benkläder. Låt oss säga att hans blick verkade en aning förvirrad. Jag ansåg mig sportig. Jo det kommer jag hävda till min dödsdag! Lång arbetsdag har det varit. Men fint nog kom jag hem lagom till nattningen. Vi är redan inne i andra tredjedelen av månaden. Snart en månad sen jul. Otroligt, jag hinner inte ens märka vissa dagar. Typ, helgen, när var den? :-) gött för jag ges ingen tid att bry mig om oväsentligt. Träningspass ett par gånger i veckan (doktorn sa minst tre men han har inte sett mitt nya schema!) Lc, gospelkören, och vän/familjebesök. Varvat med jobb *2 och pluggandet. Livet är rätt makalöst. Slängpussar, viskade böner i sovande barns öron och almanackan ständigt uppslagen. Tempot är högt. Jag är medveten. Ingen fara på taket. Min inbyggda latmask är likt en skyddsängel på

Lär! Jo jo!!! Jag pluggar på. Underbara ämnen, etik, själavård och Antons favorit: troslära. Att det kan vara så kul. Ja det värsta är att jag också skrattar massor. Klart att man som 18 årig kille anser läran om trosor roligare än det mesta... Innehållet är det viktiga, påpekar jag glatt. Alltså, jag anser ju mig själv som otroligt fyndig och rolig för det mesta. Mina barn borde tacka Gud var eviga dag för faktum att de föddes av denna skrattfest till mor! Nog om min fantastiska humor. Över till mitt lika fantastiskt svängande humör. Lika lycklig jag är ena stunden lika värdelös är jag i nästa. Prestationsångest utav bara hellskotta. För allt och inget. Så lutar jag mig tillbaka på min varelse och känner mig nöjd. Jag existerar och har mitt fulla värde i det. Bullshit skriker högar av ångestfyllda krav. Mina egna skitna krav. Plus lite andras... Faktiskt! Jag har simdyna, armpuffar, flytkrage och använder alla simsätt jag kan ändå håller jag mig knappt flytande. Är förunderligt. Hur i

Tre skoldagar är nu till ända. Dags för distansstudier igen. Vi delar så mycket med varandra. Erfarenheter, åsikter, känslor, spontana tankar blandas med fakta, historik och teorier. Jag känner mig lite överväldigad. Det är mäktigt att vara delaktig i denna grupp. Många väldigt skärpta människor. Ibland får jag kämpa för att hänga med. Utmanande som sjutton! Blir vacklig. Vad vill jag med denna kurs? Ska den leda vidare? Till vad? Pratat människosyn. Etik och moral. Detta är min grej. Går liksom igång på samtal som rör vår existens. Märker tydligt att jag inte har någon gedigen kristen bakgrund. Saknar bibelförankring och ser inte vissa kristna etiska dilemman. Typ samkönade förhållanden. Lugnt med mig. Jag älskar min nästa... Oops, står skrivet vad och var då nånstans? Jaså, oj, jaha! Nämen, jag typ älskar min nästa!!! :-) Jag är sjukt okunnig och det lyser igenom ibland. Bara att jobba vidare. Vidgar min syn ännu mer dock. Det är inte så att bibelstudier gör mig sluten utan tvärt o

Kanske... Ett litet ord som kan inge massor av hopp! Om man tänker kan ske. Inte tvekan utan förväntan. Det kan faktiskt ske. Jag älskar skolan. Alla kloka människor som delger sina tankar. Ska försöka överföra detta till mina barn. När jag inte kan lämna ett klart besked utan lite svävande svarar kanske... Då önskar jag att de ska hör KAN SKE! Ikväll är jag fullmatad i hjärnan. Långa dagar av intensiva lektioner. Otroligt mycket känslor och intryck. Läxläsningen blir kort, jag satsar på lite Bibeltext och min nya tidning. Mening och yta kompletterar varandra fint!

Granen och julen då menat. Vemodigt. Tyckte det gick fort. Nu är den i kartonger och tulpansässongen hägrar. Skola i dagarna tre som följer. Läxor, surdeg från förra terminen som jag skulle gjort över lovet... Aj! Nya tag. Säger det rätt ofta. Verkställ! Jobbat ett par timmar i em. Julen är nu även utdansad i Ekedalen.

Vet inte riktigt vad som hänt men jag är genuint glad. Inte glättig. Bara glad. Jo faktiskt kan jag ana mig till vad som hänt. Jag har bett om hjälp. Varit ärlig, berättat om stött ego och fått fint gensvar. Ibland är jag lite väl fånig när det kommer till prestation. Vill gärna prestera på egen hand, få beröm och kämpa vidare. Jo jo, funkar ju när det är på mammas gata. Nu är jag i ett helt nytt kvarter. Jag är novis. Äntligen börjar jag se hur fantastiskt nätverket i min nya arbetsgrupp kan fungera. Samarbete, pratar jag jämt om men är lite kass på. Nu ska det bli ändring på det. Vilka två dagar det varit. Stilla dagar! Personalvårdande dagar. Viva sv. Kyrkan!!! Jag ska försöka vårda varenda dag det närmsta halvåret då jag är anställd. Nu är det ledig lördag. Vi kommer vara hemma. Noel har fått tillbaka febern. Ja så kan det bli. Fatta! Jag drar ett djupt andetag, håller andan en kort stund, andas ut och LER. Där befinner jag mig nu!!!

Att jobba i Svenska kyrkan Tidaholm har idag inneburit den första av två Stilla dagar. Personalvård/utbildning, som återkommer varje år. Helt suveränt! Fira gudstjänst kl 8, frukost ihop, föreställning om resandefolk som totalt grep tag i mig och fick mig att skämmas lite. Jag vet så lite om dessa människor och deras fruktansvärt orättvisa behandling. Tvångsteriliseringar, skottpengar och andra hemskheter har varit vardag för dem. Till ganska nyligen. Nu lever många resande bofasta. Väldigt fin föreställning. Vidare på lunch till 4:an huset. Flirtleken!!! Så till Dansverkstan, där vi satte en hel showdans. Grease lightning!!! Så roligt. Två intensiva timmar dans. Så snabbt hämta barnen som jag inte sett på nästan 1.5 dygn. Jag har jobbat rejält många timmar. Hem, duscha, bilen till Ekedalen för planeringsmöte. Hemma igen strax efter halv åtta. Sovande barn. Ja ja, vi har fredagsmys ihop i morgon. Tänk positivt! Jag älskar intensiteten samtidigt som jag lätt blir splittrad. Men ärligt

Mina val mina möjligheter. Att vara i den position i livet att välja fritt utan att känna kravet på att behöva förklara mig. Mina prioriteringar ska inte ifrågasättas. Detta och mycket mer pratade jag och Fia om idag. Vi valde varandras sällskap i dryga 90 minuter i eftermiddags. Väl spenderad tid. Om jag fått välja hade det gärna fått blivit längre men allt har sin tid. Våra liv är intensiva och fulla av barn och vardagsbestyr. Vi är två kvinnor som sätter stort värde på vår vänskap. Mitt i livet, mitt i vardagen boostar vi varandra. Fint! Nu är det sista vakna timmen för mina tre små. De spelar Wii. Jag blir åksjuk. Nått bilspel. Är urkass på elektroniska spel. Gillar brädspel typ.

Hela dagen har ägnats åt firandet av Niklas. Så roligt det har varit. Kl är efter tre men festen pågår fortfarande. Jag däremot har dragit mig tillbaka. Finns viss risk att grannarna börjar undra vad det är som låter. Sitter fyra män i soffan nere och sjunger med i musiken som spelas högt, riktigt högt. Jag är så glad för hur denna dag blev eller faktiskt är. Presenter är kul men jag tror verkligen Niklas hade varit precis lika glad att bara så många av hans vänner kom. Hans vänner... lika mycket mina. Känt de flesta länge och måste säga att de är fina och omtänksamma. Gett Niklas presenter som han uppskattar och som blir fina minnen. Lite roligt, en ny bekantskap, ny flickvän presenterades. Denna unga tjej kommer ut till mig i köket där jag röjer lite. Säger-Kan jag hjälpa till med något? Jag hörde vad du sa förut och som feminist känner jag att jag måste fråga! Jag stirrar lite frågande... -Va? Det visar sig att hon inte fattat mitt skämt om att det är min livsuppgift att serva min m

Att hålla vissa människor och saker närmare själ och hjärta än andra och annat är naturligt. Klart vissa föredras. Ändrar inte värdet på någon eller något. Sagt det många gånger förut men upprepar det ändå. Att värna om min familj och mina vänner är min livsuppgift. Att vårda relationer, uppmuntra samtal och att finnas till hands. Ja det är min innersta önskan. Märker ju att min yrkesroll handlar om detsamma. Jag är en omsörjare. Låtsasord, jag vet. Idag pratade Fia och jag om våra framtidsplaner. Plugga! Så roligt. Tänk om vi får chansen att gå i skolan ihop! Nu är det dock hög tid för pågående studier. Har ett nytt testament att läsa in mig på. Kan tacka Lisa för exemplaret jag håller i!

De flesta av oss har kanske något som vi inte stoltserar med... Jag, jo, jag om nån har sidor som borde poleras. Detta är nästan för hemskt: Saknar totalt empati för mina barn när de har svårt att ta medicin. Alltså jag blir illförbannad! Svälj för h-vete!!! Blir elak, synisk, och ibland slutar det med att jag slänger skeden åt pipsvängen. Usch, på allvar Anki, hur fånig är du? Jag tappar liksom allt vett, fattar att barnen inte ser det självklara sambandet med flytande, slemliknande Ipren och febernedgång men säger jag svälj så för fabian, SVÄLJ UNGE! Ja det var min monsterbekännelse... Har många fler men en hemskhet åt gången får räcka. Kommer alla på en gång så blir jag av med vårdnaden!

Vi har firat in det nya året. I mjukiskläder. Här råder sjukstuga och vi hade inga förhoppningar om storslaget firande. Maten blev bra. För dem som orkade äta. Barnen somnade i högar i soffan. Niklas och jag har vakat in 2013 med Rolling Stones konsert på tv. Fantastiskt! Skålade och barnen vaknade till och såg lite raketer. Anton den prinsen fick avbryta sitt firande med kompisarna. Febrig kom han hem igen. Detta gör att jag nu med hela familjen samlad lugnt och stilla kan önska alla ett vidunderligt nytt år!!!