En rödtotts bekännelser

Blev uppringd av Rädda barnen en kväll i förra veckan. Nu dras det pengar från mitt konto varje månad. Jag är världsförälder och ger pengar till FUB. Vill kämpa för varenda unge. Visa mina biologiska ungar att alla barn är värda uppmärksamhet och likavärde. Att få brev från Individuell människohjälp och läsa dem med tjejerna här hemma är en bra påminnelse om att aldrig ge upp eller luta sig för långt tillbaka i förnekelsens bekvämlighet. Mitt i vardagsbestyr som biltvätt passade jag på. Egentid med Nora mitt i vattenfallet. Att få sitta ner och bara höra hur hon har det. För som sagt, alla ungar behöver ses och höras. Även här i välfärdens medelsvenssons tillvaro.

Att inse sina begränsningar och ta hjälp och be om råd anses moget. Vi var mogna skulle faktiskt kalla oss övermogna. Vår trädgård behövde all hjälp möjlig. Jag har planer men får inte ihop dem. Vet inte vart jag ska börja. Vi köpte konsultkunskap. Nu har vi en ritning och en plan. En lånsiktig storslagen plan och en start för denna säsong. Målet nås om ca tio år. Så är det med det. Både för ekonomin och behoven blir det lite i taget. För en gångs skull är jag ok med det upplägget. Det kommer bli en del jobb så jag vet vad jag har framför mig. Ledig tid får spenderas med spade i hand. Tror det blir roligt. Nu har vi rumsindelat trädgården och kommer utnyttja tomten annorlunda. Skisserna ligger över hela köksbordet. Paret Vestin gjorde en jätteinsatts igår. Tog sig rejält med tid, lyssnade på splittrade viljor och knöt till slut ihop det hela med en planskiss. Saker ska byta plats och träd ska sågas ner. Det blir stenläggning och plankbyggen. Fast inte förrän lite senare på dagen... ;-)

Jag har sökt en utbildning på Hjo folkhögskola som jag så otroligt gärna vill komma in på. Svar lämnas femtonde maj. Känns som en evighet till dess. Inget som väntans tider sägs det ju. Jag förtränger det hela så länge. Annat kul nu är att i helgen kommer en trädgårdsplaneringsfirma till oss. Spännande att höra proffsens åsikter. För ett par timmar sedan satt jag och barnen uppkrupna i soffan för att som vanligt se Sjukhuset. Typiskt! Jag bröt nästan samman. En 17 årig pojke med cancer. Dog! Träffade mig rakt i magen. Tappade andan och tårarna rann. Han ville jobba med dokumentärer och ville verkligen att andra skulle få se honom. Så gripande. Fina ungen. Åh milde blir lika ledsen igen. Det är mig helt obegripligt att klara av sitt barns död. *torkar tårar* På tal om barn, mina har gått loss med tuschpenna och bläck på mig i kväll. Busbarn, jag har knappt sett dem de här senaste dagarna. Jobbat och haft barnvakt. I kväll var det ljuvligt att bara trängas med dem var och en i sina sänga

Så kan det gå. Många timmar på jobbet, för lite sömn, börjat träna och håller koll på kcal... Kombo som tog ut sin rätt idag. Jag tappade behärskningen ett kort tag. I en väldigt oväntad situation. Jag är verkligen inte stolt över det som hände men så tacksam att livets skola ändå lärt mig hantera stora känslor och förbli saklig. Nått som jag jobbar hårt på. Både att ge kritik sakligt och att ta kritik utan att personligen slås ner. Tycker det är jättesvårt. Så otroligt energikrävande. Något annat som kräver energi är löpning. Igår sprang jag på berget. Det var bland de tyngsta km någonsin. Ändå laddade jag om och ställde kl på sex i morse. Fast så tidigt är jag riktigt tung. En km löpning sen vart det över. Japp! Bara luta mig tillbaka och se över läget en kort stund. Japp! Livet mitt är utmanande just nu. Tur att jag kan förlita mig på Niklas. Ta mig tusan helt otroligt ibland hur stadigt förankrad han är. Bra där Anki och Niklas, det strävsamma paret. Japp!!!

Göta petter, det är lördag kväll och här sitter jag. Lilla (eller ja "lilla") jag, en aning på lyset efter att ha druckit röd vin med Maria. Hon är på Presidentens fest, nej inte den västprydde, Lions!!! Jag spenderar mitt rus på Kate Moss. Dokumentär om henne på tv. Bara någon från England kan i exentrisk anda sälja mode. Passar på att anse massor nu. Det är rusets fördel. Två glas och jag är körd. Fantastiskt att vara så lättpåverkad. Sover om en kvart. Over and out!

Kan ju helt klart välja att se på livet i dur eller moll. Jo men visst, jag sjunger i kör nu och slänger mig med musiktermer. Ibland verkar det vara rena tillfälligheter om min dag bli bra eller inte. Eller, inte hela dagen ens. Jag svänger snabbt i humöret. Nån sa att för att behålla sitt eget inre lugn bör man inte låta sig påverkas av yttre omständighet. Tror det var en intervju med Madonna som jag läst för längesedan. Japp, inga problem. Jag är icke mottaglig för yttre omständigheter! Nej, nej, nej! Ääähh spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Är som en disktrasa av bättre kvalité. Absorberar allt! Lika bra att satsa på sållandet. Om jag inte kan värja mig får jag lära mig att reagera lagom och i proportion till möjligheten att agera. Assvårt! Hörde på Nyhetsmorgon nu om lyckliga äldre. Gemensamt verkar vara att få vara frisk, ha någon att åldras med, mindre stressfaktorer och känslan av att inte ha något att leva upp till. Recept på lycka...

Spenderad med nära och kära. Från början till slut. Jag har fått massor gjort och ändå hunnit umgås. Hade en riktigt bra start på lördagen uppe på berget. Helt klart startat en ny vana. Idag har jag kämpat med att försöka nå ner till åtminstone den ena tvättkorgens botten. Milde så mycket tvätt. Men så sover alla i renbäddade sängar i natt. Jag lyckades inte. Regnet pajade torkmöjligeterna, big time. Gör inget, på't igen bara. Samtidigt har jag bakat matpajer. Kommer att behöva matlåda ett par dagar då jag är omplacerade tillfälligt på jobbet. Vi avslutade med att ha Ida, Andreas och lillungen på tacoskvällsmat. Supermysigt! Tog ett varv på leden med Maria som Grand finale på en bra ledig helg. Jo just det, kokade en burk gelé också. Inte att förglömma. :-)

Att följa trender är inget annat än tröttsamt. Känner det tydligare för var gång jag gör misstaget att haka på något nytt bara för att det är nytt. Menar inte att vara bakåtsträvande eller svår. Bara det att allt som oftast är det beprövade fullt tillräckligt. Gäller för det mesta och flesta. Jag är för hållbarhet och att hellre investera både tid och pengar i något som är mer bestående än till nästa nummer av skvallertidningen kommer ut. Har inga problem med att vara omodern. Jag kan känna mig nöjd med att hänga upp samma gardiner. Är lite enkelt och tryggt. Ingen hets efter det senaste. Ibland är det dock läge att förändra och komplettera. Så har skett i vårt kök. Vi kör italiensk kvarterskrog som inspiration. Passar storfamiljen som ganska livligt intar kvällsmaten där.

Jag ska börja plugga igen. Sista ansökningsdatum är ju den femtonde. Åh jag vill så gärna bli antagen. Andra beslut är också tagna. Hälsan är inte vad den borde vara. Kommer att bli supertufft. Får läkarhjälp men jobbet får jag göra själv. Ny medicinering och träning. Japp då kör jag igång lite blygt och osäkert.

Vi försöker undvika stressen iaf på påsk. Men när det är många roliga och lockande saker som händer är det svårt att inte varva upp. Jag har jobbat Skärtorsdagen, långfredagen och avslutade med ett dygn mellan påskaftonen och påskdagen. Klart att jag ibland skulle önska mig ledig alla röda dagar. Att det vore självklart för barnen att vi är lediga tillsammans men det finns snart inga sådana jobb. Finns de så kräver de sju till fyra fem dagar i veckan och det vore verkligen en utmaning för min del. Att önska annat än vardagen är nog inte unikt. Igår fick jag mig en tankeställare som heter duga. Jag jobbade på äldreboende. Helt ny jobberfarenhet för mig. Så sjuka de boende var, jag var dåligt förberedd på detta. Att mata och trösta dementa människor kräver tålamod och styrka. Spontant kände jag mig felplacerad och onyttig men nu när jag tänkt över det hela inser jag att jag gjorde vad jag kunde. Andra saker som sätter tillvaron på sin spets är branden i Härja. I tidningen berättas att se

På susen. Hade handlat hem från bolaget för att kunna bjuda min Ulli. Jag är ingen smuttare ens knappt. Allra minst ensam. Hade hon kommit så tror jag nog att jag bubblat lite iaf. Nu stannade hon i Västerås och gick på salsafest. Va? Fattar inget! Lockade det mer än tvdans och bubbel hos mig? Ja, uppenbarligen. Nåväl, det var hon väl förunnad och jag ska nog vara tacksam att jag avstod alkoholen. Tror andra (läs Niklas) friskar i rätt så bra i kväll. Då är det bäst att hålla sig på den raka och smala.

Det är ingen nödvändighet att vara troende för att reflektera över skuld och förlåtelse. Det ät något jag kan känna ligger för alla då och då. Klart att kristet troende idag funderar över den som tog på sig skulden för alla andras skull. Påsken är min favorithögtid av flera olika skäl. Det var den första storhelg Niklas och jag firade ihop som par, det är vår, inte förknippat med någon stress och såklart det religiösa budskapet. Tid för eftertanke och firandet av möjligheternas möjlighet, att få be om förlåtelse. Jag jobbar stora delar av påsken så i år blir det inget tillfälle att gå i kyrkan. I kväll tänkte jag bara slappa med mina barn. Anton är inte hemma, längtar ihjäl mig efter ungen. Han kommer i morgon så jag får stunna mig helt enkelt. Jag är ofantligt egoistisk när det kommer till honom. Jag vet att jag delar honom, eller har honom till låns, ihop med hans pappa men ärligt så vill jag alltid ha honom hos mig. Barnsligt och enligt expertis helt fel att uttrycka, jag vet. En av

Idag har vi haft vårt gemensamma påsklov. Ja, jag och barnen iaf. Utom Anton då som jag skjutsade iväg till bussen halv sju imorse. Ingen sovmorgon på lediga dagen precis... Niklas och jag hade möte på banken också. Ska belåna oss lite till. Inte mer än nödvändigt har vi som regel. Inga extravaganser. Ska bli uteplats och badrumsrenovering. Efter mötet hade jag huvudvärk. Siffror gör så mot mig. Amortera, rörlig ränta och risktagande. Inget för mig. Tur att Niklas har sifferhjärna. Ja fast han har hjärna till allt utom att komma ihåg saker. Jag fattar på banken men finner det trist och då låtsas jag riktigt puckad för att slippa från. Väl hemma igen lugnade jag mina nerver med bakning. Inget gör mig nöjdare än bakverk. Socker tröstar som inget annat. Igår pratade Fia och jag om missbruk. Vi gillar socker, ingen nyhet. Tufft som sjutton att bryta med den kärleken. Hon fixar det men jag är kass. Jag vill bara vara lagom i allt men i nuläget är lagom väldigt uttöjt... Anton ska coacha mig

Igår kväll var det dags för Lions årliga konsert. Det var för 35 året. Fantastisk tradition skapad av Sture Eklind. Kyrkan var full av människor, stora och små, med det menar jag vuxna och barn... Både Alicia och jag sjöng i kören. Hon är med i Änglabus. Det är superkul tycker hon. Gergana och Lisa är stora idoler. Jag är numera del av Harmony gospel och även för mig är ovan nämnda kvinnor stora idoler. Mest för deras stora tålamod och fina sätt. Niklas var med och hjälpte till med ljudet under konserten. Som tack fick vi alla blommor. Mina andra småbarn kom också upp på scenen och även de fick varsin ros. Generöst och insiktsfullt, undvika osämja är en stor konst! Det besatt denne fine man från Lions! Tack igen...

Började den lediga helgen med fikadate på stan. Maria och Ella gjorde oss sällskap. Att vara ute med de små är spännande. Efter ett antal avverkade affärer skulle jag ta ut kontanter. Vi stod i kön och lite tankspritt stod jag och höll i mitt visakort. Noel ville hjälpa, tog kortet ur min hand gick fram till automaten... Plötsligt säger Ella: -Han stoppade i något där! Näe! Va! Jo då min prins hade släppt ner kortet i metalpapperskorgen som sitter på väggen bredvid minutenautomaten. Åh behåll lugnet nu. Mannen som stod i kön efter mig säger: -Jag har en tång i ryggsäcken. Den fick jag låna för att försöka fiska upp mitt kort utan lycka. Maria gick med bestämda steg in på banken och fick tag på vaktmästaren Roland. Han blev dagens hjälte som kom ut och låste upp papperskorgen. Jag kommer att ha många sådanna historier att berätta för Noel i framtiden. Svårt att tro om denne sovande älskling men vaken är han en handfull!