En rödtotts bekännelser

Jag skriver till dig med en fråga. Jag har länge funderat på vad som gör mitt liv extra värdefullt? Inte i meningen att mitt liv är värdefullare än någon annans utan vad är det i mitt liv som jag uppskattar extra mycket. För just de tillfällena borde vara viktiga att uppmärksamma. Eller? Så därför kära andningshål undrar jag om du kan bistå mig? Men samtidigt märker jag att hjälpen redan är skickad. Bara genom din existens. Att du gång på gång står pall för mina osammanhängande funderingar och tvära kast. Att ha andningshål är extra värdefullt. I veckan har stallet, ridningen, kvällsmat med gäster, samtalen med Seniorgruppen varit andningshål. Vetskapen om en familj ett hem och en tillhörighet ger grundtryggheten och sen löser sig det mesta. Jag har varit lite pressad i veckan. Det är första egna hemtentan. Vi har varit godtjända på alla våra inlämningar som tur är. Det finns inte mycket utrymme för bakläxa. Jag försöker utnyttja tiden så maximalt som möjligt. Typ bensträckare i tentas

Gick precis ut genom ytterdörren med en megastor halsduk lindad runt halsen. Hösten gör sig påmind. Sitter i bilen och väntar in Alicia som slutar gymnastiken nu efter fyra timmars träning. Ja det sägs ju att övning ger färdighet.  Angående hösten så såg jag idag ett klipp där en familj kom hem till sin karibiska ö efter flera veckor i Sverige. Ka, ibland måste jag erkänna att jag kan tänka mig bo halvårsvis på varmare breddgrader. Eller nja, fyra månader typ. Januari till april i sol och värme. Jag har inget emot den här tiden på året här hemma. Men mars kan vara lite si så där. Om det inte är påsk då för det är min favorithögtid alla kategorier!  Jag hänger i så gått det går med studierna. Är taggad på kunskap och studentliv. Inte kårliv dock, jag tror inte jag skulle överleva en vecka. Men att ha klasskamrater och ett campus att besöka. Får se vad nästa termin har att erbjuda. Samtidigt som jag är så himla glad i mitt jobb. I torsdags var detta underbara gäng på ridskolan Kvarnängen

Niklas är på releaseparty i Oslo i helgen så jag roddar hektisk helg i min ensamhet. I eftermiddag har det varit trumlektion följt av ridlektion. Då känns det bra att helgens handling skedde igår och att hämtpizza räknas som ok kvällsmat i vårt hem. Jag hann ned att vara kontaktperson också innan barnen kom hem från skolan. Det gäller att göra tiden till sin vän. Alltför ofta stångas vi som värsta ovänner, tiden och jag. Jag är av flexibel sort på väldigt många vis faktiskt, både rent fysiskt men också mentalt. Jag slänger mig hyfsat lätt mellan olika roller. Inga större problem att växla mellan jobb, studier, socialt uppdrag eller privat. Just nu går allt lite i vart annat. Jag har ju valt att plugga en kurs som heter just Socialt arbete och det är ju liksom jag i ett nötskal.  I morse, på jobbet, behövdes det tända ljus och myskänsla. Att vara med på Öppet hus är en väldigt rolig del av mitt arbete.   Så ett par timmar framför datorn.  En suddig bild på Nora sittandes på favorithäste

Jag övar på att hitta rätt. Rätt tempo, rätt tempus, rätt energi, rätt mängd, rätt ord, rätt känsla och så vidare. I allt jag gör typ! Hitta lagom tempo i livet, befinna mig i nuet, arbeta lagom, säga rätt saker, inte överdriva mitt kännande och så kan jag hålla på. Eller så handlar det bara om att skriva uppsats... Alla som gjort det vet! De flesta har gjort liknande övningar, allt ifrån lågstadiet upp till forskning så är det samma problematik. Precis som i vardagen från det vi föds till vi når mål så att säga. Övar också på att inte rädas döden... går sådär!  En sak jag inte behöver leta efter är myset! Jag är så i fas med känslan av höst och det ljuva med den. Allt har sin tid och nu är det underbara Septembers.  Att hitta tid för alla de aktiviteter en dag innehåller kan vara ett besvär eller så andas jag ut rejält och tänker att var, när och hur verkligen kan variera. Jag jobbade en timme kortare på kontoret, körde tjejer till stallet och arbetade klart i bilen medan en kär kuse