En rödtotts bekännelser

Ledig helg som startat redan nu. Älskar känslan men vet att allt kan hända. Från att ha fler härliga dagar ledigt till att vara sängliggande med feber. Det är livet i ett nötskal. Småbarn levererar allt liksom. Igår var det Lc-kväll på ToRo. Tredje året i rad. Vi samlar in pengar till välgörenhet. I år går pengarna till Majblommefonden och ActionAids projekt i Afganistan där det utbildas barnmorskor. De som köpt biljett och lotter är givmilda kvinnor. Stort tack till alla som kom. Hoppas att de företagande kvinnorna som hade möjlighet att visa upp sig också är nöjda. Att vara med i Ladies circle är ett åtagande. Vi ger av vår tid och är förväntade att göra gott. Att få en så fin respons på detta arbete som vi fick igår är fantastiskt. Det är med lätthet och stolthet jag kallar mig eLCa. Tänk om mina döttrar blir eLCor? Jag vet då att de får ett fint skyddsnät och bra möjligheter att se världen.

Ilägg som fallit bort? Vet inte vad som hänt med det jag skrivit det sista. Spelar ingen roll heller. Mest reflekterat över all sjuka som är runt mig. Fy så många som ligger i influensor och annat. Tror det vänder nu. Så gör visst vädret också. Jag fryser igen. Mer normalt antar jag men lite tufft att plocka fram vinterjackan igen. På väg till kommunens omvårdnadsplaninfo. Sen väntar jobb. Går av i morgon bitti. Ledig en stund, jobb igen. Så avslutas dagen med Lin på Toro. Alltid roligt, underbart att skänka dessa pengar vidare sen. Hoppas nu verkligen det blir god uppslutning. :-)

Näe jag är ingen vitsig göteborgare inte. Men morgonen här har bjudit på klippstuga och lite pillerräknande. Jag stoppar i mig massor känns det som. Så sköljs det ner med silvervatten. Jag borde starta egen import på all hälsokost... Men som sagt tron flyttar berg och jag jobbar på min övertygelse. ;-) Ärligt kanske det inte gör ett skit men det hjälper mig att våga trappa ner min kortisondos och det är på tiden. Doktorn har börjat prata risker och då kommer benskörhet på tal. Nej tack, helst inte. Shit nu fick Noel tag i väskan full med nagellack... Vem hinner först?

Känt mig som ett såll det sista. Har inte lyckats behålla energin. Ständigt trött och lite sjuk. Nu vänder det. Coolaste med att det vänder är för att jag bestämt det. Det är ju så enkelt. Jag blir det jag tänker. Nu är det så att jag lätt får sneda, dystra tankar när jag är lite sliten. Lightvarianten dock. Lite mulen liksom. Jag fyller på depon. Gospelkören är så kul som det sägs. Alla verkar bli glada. Idag har vi haft möte på jobbet, önskar så att inte mina känslor ska vara så tydliga och lättavlästa. Ibland vore det skönt att ha känslomässigt pokerface. Jag är hästlängder därifrån. Hur som helst... Närbild i total avsaknad av självinsikt. Klart det ska finnas en bild! :-)

Jo jag tackar...Smetar shimmer och concealer i hela ansiktet och inte ett uns bättre det blir, Jag har en allvarlig förfrågan: Ingen som kränger lite upplyftande shimmerelixir för invärtes bruk? Jag inser ju att så länge jag är så här glåmig på insidan finns det inga mirakelkrämer i världen som fixar något yttre glimmande sken. Jag är låg. Ta mig tusan, här kommer erkännandet, jag är låg. Varför? Ja det kan man undra, är lite fast i mitt eget ekorrhjul och som vanligt får jag stora skälvan då. Jag är osäker på mig själv. Massor av olika saker som gör att jag inte har den rätta gajsten just nu. Alla pyttesaker varför sig och i ovärldens kontext är det som jag känner inte ens värt att omnamnas men efetrsom jag lever i en skyddad verkstad på så många vis är detta högst reellt för mig. Oj vad jag skriver... längsedan jag gjorde ett inlägg via datorn märker jag. Så mycket enklare att få flyt i en text så här. Att pilla med telefonen blir lite krystat ibland. Jag vet att alla då och då har s

Besviken att vi inte kom iväg till Skåne. Hade så sett fram emot detta. Barnen hade inte mäktat med resan. Nu letar jag något annat som livar upp. En eftermiddag i solsken hjälper upp humöret. Hittade några små snödroppar i gräsmattan. Anton och jag tog en promenad. Alla bra saker en söndag som denna. Vi ska in nu för att svida om till dopkalas i kyrkan. Olivia ska uppmärksammas tillsammans med resten av de barn som döptes förra året. Kunde också tänkt mig en tupplur ute...

Jag somnade inte igår kväll... Ovanligt, jag brukar inte ligga vaken. Men när det nu var så passade jag på att grunna på allt och inget. Jag anser mig själv så vältalig och snabbtänkt då. Ha ha ha, ja jag har alla svar och de är både smarta och fyndiga. Vaknade fem timmar senare och kunde inte för mitt liv minnas ett enda av de problem jag tidigare löst... Idag har jag ägnad min tid åt barnen. Varit i kyrkans hus och lekt. Gosat med Noel. Han näsgosar och säger: -Mmm min mamma! Ja älskling, stoppa tiden, låt mig få näsgos i överflöd!

Jag lever nu ett enkelt och bra liv. Riktigt harmoniskt för att vara mitt liv. Jag har ju tendensen att alltid vilja något annat än det som är. Nu är jag tillfreds. Ledig helg med mycket familjetid var helt på sin plats. Fredagkvällen blåste förbi snabbt. Lördagen ägnades åt att få barnens rum som de önskade. Tidigt i säng för min del. Niklas var iväg på musiksittning. Upp före sex idag. Morgonpigga ungar. Konstigt nog lyckades vi bli sena till kyrkan ändå. Ett fenomen som är äckligt vanligt för vår del. Gör mig till ett monster. Avskyr att stressa iväg. Jag blir tokilsk på allt och alla innan vi kommer iväg. Fattar inte att det ska va så jäkla besvärligt att planera och avväga tiden... Nå väl, i kyrkan var det trevligt. Jag sjöng psalmer med stor glädje. Längtar tillbaka till kören. Övning på onsdag! Frågade Andreas om inte han vill vara med och sjunga. Fattar inte varför jag gjorde det??? Han är ju bra och jag blir totalhämmad. Fast nu har jag bestämt mig för att tro att alla kan sju

Familjeliv är det som gäller. Ibland är det tufft att få ihop detta liv som jag skapat. Får ta alla och allt till hjälp. Idag är det Maria som fixar dansen med Nora. Tack för det! Anton får stå för bildbeviset.

Från att ha sovit tillsammans alla tre (två) har de nu fått egna kryp in. Jag delade rum med lillstrumpa tills vi flyttade till större hus. Som jag minns det funkade det bra. Vi var fjorton och elva då. Därför har jag varit emot att dela på barnen. Men nu gör vi ett försök. De var så glada igår kväll. Sen har det varit trångt i min säng i natt dock. Klart det blir annorlunda innan de vänjer sig. Noel har jag alltid upp i ansiktet på nätterna. Mammagris, jag älskar det i teorin men vi värk i kroppen varenda morgon säger något annat. :-)

Ja jisses vilket arbetspass det blev. Lite oplanerad övertid som ska förvandlas till långledigt nästa vecka. Ser jag fram emot för det är då vi ska åka bort. Passar ju perfekt. Undrar så om jag kommit in på skola eller inte. Var på reservplats så det är väldigt osäkert. Jag söker igen om det inte blir av nu men det är lite jobbigt att hänga dinglandes...