En rödtotts bekännelser

På väg till dagis i morse blev jag och barnen omcyklade av en kille. Han trampade som attans. Oj han är nog sen... Minuten senare är vi ikapp killen. Han har hoppat av sin cykel och fått av sig sin ryggsäck. Nu är det bråttom det syns. Snabbt som rackarn tar han av sig vantar, halsduk och mössa. Upp ur väskan får han fram en keps. Lägger den överst på skalpen och trycker ner de varma onödigheterna i väskan. Så en snabb koll runt sig och upp på hojjen igen. Cyklar de sista hundra metrarna till skolan och anländer lite sent men antagligen rätt stukad. Jag minns min sån tid. När mamma tvingade på mig mössa och jag stoppade den i väskan så fort jag var utom synhåll. Ja tider förändras nu har jag termobyxor mellan oktober och april... Tror jag ska gå och köpa mig ett par nya idag!

Promenerade i nya skor. Lite stora, lägg därtill nya ullstrumpor. Skavde sönder huden under trampdynan till en gigantisk vattenblåsa. Bilden talar ju sitt tydliga språk. Ja detta är min blogg som handlar om mina bekännelser och det är nedrans längesedan något blev outat. Så här kommer det: jag har vad som i bland blir omnämnt som k-kskinn under fötterna. Ja alltså väldigt omtålig hud. Åh rackarns där vart jag fräck. Skit i det nu. I morgon får familjen besök. Ulli kommer. Vi längtar ihjäl oss. Barnen laddar max, jag planerar matinköp. Viktigt att vi äter bra när hon är här och då vet många att jag är petig i vanliga fall. Rena produkter och bra fett. Japp! Ska sanningen fram längtar jag dessutom efter egentid med Niklas. Kan tänkas att mitt uttalande om en viss sorts hudtyp här tidigare stör min sambo så pass att jag får fortsätta mitt trånande allena.

Ja allt blir lättare med lite solsken. Jag har varit löjligt dyster ett par dagar. Lite trött och sliten. Inga magsjukesymtom men illamåendekänslan sitter i. Är ju lite lätt hypokondrisk vid denna smitta. Läst på igen om hur det smittar och inkubation. Men nu tror jag på bättring bara minstingen som är lite drabbad nu. Blir han ju alltid. Jag ska iväg och jobba. Känns bra att få komma ut lite. Blir ju lite tätt in på varandra här hemma. Tur att det går så bra att ta vab från mitt jobb numera.

Mest troligt att jag kommer bli sjuk efter att tagit hand om både det ena och andra magsjukebeviset. Men samtidigt är trons styrka enorm. Jag har satt i bägge fötterna och stretar emot. Äcklig jäkla åkomma det där. Bara gått sjutton timmar än så det finns gott om tid för viruset att gripa an oss alla än men som sagt, spjärnar emot å det grövsta! I morgon har jag vård av barn. Jag som sett fram emot att få hämta dagiströtta ungar vid halv fem. Denna lediga vecka har tagit hårt på allas psyken. Totalt hjärnsläpp antar jag när jag skrev i ledig hela veckan på barnens lappar. Hade kanske varit på sin plats med helt lediga föräldrar då också men nej så vart inte fallet. Vi har bytt av varandra i dörren eller haft barnvakt. Klart vi är slitna nu. Inget jag hycklar med. Jag älskar att vara hemma med ungarna men ibland går vi varann på nerverna helt enkelt. Vi är så förbaskat hetsiga. Dessutom är stämningen lite väl laddad. Fjärrkontrollen till tvn är försvunnen. Varit så sen i fredags... Ett

Jag önskar att inget av detta hänt, säger hon och sträcker fram sin hand. Hon har blivit klämd i en dörr och knogarna är skavda. Tur att inte jag var hemma. Svimvarning!!! Jag fastnade i en dörr när jag var barn. Ger mig illamåendekänslor bara jag tänker på det. På tala om den känslan har hushållet fått känna på. Alicia satte i gång att kräkas i natt och nu går vi andra och väntar. Magsjuka, åhhh det är illa. Jag lipar som en stucken, blundar och bara kräks rakt ut. Förhoppningsvis i toan. Snor och tårar sprutar och jag ulker som en tok. Det finns de som kräks utan minsta ansträngning, jag är inte en av dem...

Det är inte alltid så lätt att uttrycka vad jag vill utan ofta blir det motsatta. Enkelt att säga att jag vill inte men att verkligen få fram det jag önskar verkar sitta längre in. Jag vill ha jobbet som diakon här i svenska kyrkan. Jag vill ha friska och nöjda barn. Jag vill ha glada vänner som vill fika ihop med mig. Oj oj oj nu har jag börjat. Detta ha-begär som jag så föraktar. Varför ska jag ha så svårt att säga sanningar som faktiskt bara är önskningar och inte på något vis är krav. Dessa saker skulle jag vilja ha men är tillfreds med det jag har. Milde! Janteattack!!!

Tungt att erkänna men jag är slut i tålamodet efter tre lediga dagar. Noel går bärsärk här hemma. Testing, testing!!! Mammas utbrott är inte det minsta dämpande. Jag känner hur den lilla koll jag vanligtvis har rinner mellan fingrarna på mig. Shit, megastressfaktorn i taket. Jag gapar och lever om mer än barnen. Vad händer? Nu krävs det att jag tar mig samman riktigt snabbt. Det är inte barnen utan jag som behöver sansas men det vore så trevligt om vi vaknar i morgon i en annan anda.

Har haft sällskap nästan hela dagen. Första sittningen halv elva och än har inte sista lilla gästen lämnat. Jag älskar dessa dagar då samtal hinns avslutas innan man måste bryta upp. Jag är lyckligt lottad med många fina människor runt mig. Får ut massor av att bara prata vardag. Tack för idag Fia och Ida!

På väg hem från jobbet blev jag råtutad på. Åh kors då! Fattade inte varför. Jag bromsade in och stannade vid kanten och bilisten bakom hade något emot detta och tutade som en tok. Undrar om jag gjorde något olagligt eller om jag hamnade oförtjänt i onåd. Niklas sa något kul om att det ofta är ett skadat ego som tutar på andra... Jag har hittat en för mig ny tidning, Hembakat. Gillarn i massor. Min jobbhelg är över och i morgon är ledig dag med alla barnen. Kommer nog baka något från tidningen. Snart dax för nästa projekt känner jag. Vet bara inte vad det ska bli. Franska vore kul att plugga igen... Fattat för längesen hur min hjärna är funtad men det växer inte lagom utmaningar på träd liksom. Jag vill inte testa nya svåra saker helt utanför boxen. Måste finnas någon igenkänningsfaktor där jag finner viss trygghet. Bekväma utmaningar med goda chanser till positiva resultat, det är min melodi. Chickenshit kan du va själv, jag inser mina begränsningar bara. Ha ha ha!

Och utbytt till gamla vanliga tidaholmskan. En fejkad skånsk stämma hörs också. Jag är på salong och hon som jobbar där säger höååårrrsnooood. Jag vaknade tidigt idag av att barnen bråkade inne i hos sig. Innerligt trött på detta tjafs som ständigt verkar ligga på lur. Klev upp med en ilsk tysk svordom. Verkade vara på sin plats just då. Nu har jag tänt doftljus och druckit te. Tyskan har fasats ut och Bolibompa är nu rådande. Jag har en fin fläta i luggen som den skånska frisören fixade. Vi leker ofta salong. Lika delar smärta som välbehag. Ja vad har jag att klaga på? :-)

Tjejkväll med blivande sexolog. Fantastiskt! Helt säker på att det blir en känsloladdad kväll. Massor av skratt men också en del allvar. Har genustankar som jag önskar fråga om.

På allvar??? Klart jag fattade att min totalt otränade lekamen skulle få lida idag men inte så här... Lipsill, jarå! Absolut det är jag. Kolla färgen på mitt kaffe. Jag går in tungt idag och dricker det nästan svart. Behöver den stenhårda kicken. Jag håller väl inte på att trilla dit i ett beroende? Nä det kommer inte att hända men nu behöver jag pepp. :-)

Har varit på möte med rektorerna för kommunens barnomsorg idag. Var inte så givande tyvärr. Blev lite illa till mods. Kändes mest som om vi skulle vara nöjda att det ens blev ett tillfälle för oss föräldrar att få se de som är förskolans chefer. Vi uttryckte våra tankar och funderingar men fick inte så mycket till svar. Men så är det ju politikerna som beslutar och alla får ju rätta sig efter det. Undrar om dessa politiker förstår hur oroliga vi föräldrar blir av att inte få veta hur de tänker och planerar för våra barn. Att ha all information gör ju att vi kan ta ett beslut som är genomtänkt. Nu vet vi alldeles för lite för att ens börja fundera. Hoppas på ett informationsmöte med politikerna så fort som möjligt. Tiden går och vi vill inte tvingas ta ett panikbeslut strax före sommaren.

Milde jag skulle vila mig lite men det var en sån våldsam film som jag höll på att fastna i. Jag vågade inte titta men hörde dialogen. Nämen det blev ju om möjligt ännu kusligare. Jag behöver tystnad för att ordentligt sova men ändå somnar jag så gott i soffan på kvällarna framför något av mina favoritprogram. För konstigt detta här.  Hur som helst väntar jobbkväll och natt. Går av i morgon bitti och då ska jag bara slappa en lång stund. Försöka ta mig till träning, antingen så promenerar jag i fina vädret som ska bli i morgon eller så får jag väl ge mig på ett styrkepass... är jag riktigt hurtig kanske jag gör båda. Vi ska på möte i morgon eftermiddag om flyttningen av förskolan. Spännande att få veta hur de tänker. Jag önskar att det fanns möjlighet att göra det permanent någonstans här i närheten men det är nog en utopi... Niklas och jag går omkring och nynnar lite på Mysteriemässan...

Åh så tidigt det kändes idag. Noel gjorde det hela ganska mysigt. Vi låg och mös tillsammans en lång stund. Vi har det lite kallt. Underställ, ullstrumpor, handledsvärmare, långkofta och halsduk på inne. Virus stormtrivs och vi underlättar genom att kura tätt, tätt ihop.

Jag har haft fantastiskt roligt dessa fyra veckor av körövning. Igår var det final. Avslutade med mässan. Stämningsfullt och spännande. Adrenalin! Det som gjorde det extra mysigt var att Niklas var med. Riktigt roligt att dela ett projekt och hjälpas åt. Bra teamwork! Tur att vi har en villig barnvakt i rara Mima. Hon ställer upp så glatt och troget. Trygga barn blir lättare att lämna för oss. Inget dåligt samvete att dras med. Jag kommer att fortsätta sjunga. Det verkar som jag trott mig totalt sakna sångröst i onödan. Jag är ingen solist men det finns en plats för mig i kören. Jag är lycklig. Jag har en hobby. Milde, det var länge sedan. Som ju inte ungått någon är det riktigt kyligt. Vi fryser inomhus. Inte bra för reumatikern som tappar fattningen helt. Men idag tog jag till handling. Vad upptäcks då? Jo att alla tre element i vardagsrummet är avstängda. Tack älskade lillprins för att du fått oss uppskatta element igen. Han tittade lurigt på mig oc

Ledig förmiddag med de små är riktigt skönt. Vi är lite frusna så någon utomhus lek blir det nog inte före dagis. De börjar 11 och då är det noga med fruktstunden så humöret blir kvar på topp. Jag ska hinna med att träna innan jag börjar jobba. Superviktigt att det blir av annars blir doktorn tvär och jag ännu sämre. Så kom igen nu och packa träningsväskan!!!