En rödtotts bekännelser

Ombyte förnöjer sägs det ju. Jo då, håller jag med om. Allt som oftast iaf. Idag har jag varit i Fröjered på fm. Det har varit läger för de minsta barnen. Inte "mina" grupper men mina barn dock. Kul att hoppa in lite.  Noel bygde ett hus för de små djuren i skogen. Han har nästan alltid ett jobb att utföra. Tackar vi Montesoripedagogiken för!  Vilken rolig bild, precis så färgglad är jag när jag jobbar utomhus!  Lite fundersam tuggar han i sig sin bulle. Uppskattat att få fika i skogen.  Em var jag i Mullsjö på möte med kontraktets barnarbetslag. Givande att höra vad andra pysslar med... Så in i bilen och tillbaka till Fröjered. Dags att som förälder hämta mina lägerungar. Roligt att de vill och vågar vara med. Varit borta ett dygn. De var så nöjda. Hem och inspirerad av det fina vädret satte jag igång att städa kökslådorna. Det är något med solen som får mig att vakna till och inse att dygnet har mer produktiva timmar än vad jag varit van vid det senaste halvåret. På hösten

I mars månad. Vi går mot april och det glädjer mig. Från fredagsmys till nattning på söndagen, schwiz! Helgen försvinner. Mycket som ska hinnas med.  Jobbade några timmar i Ekedalen på fm.  Så en ny omgång chiasylt. Denna laddning blev med frysta jordgubbar och tropisk frukt. Bara att vänta och prova på gröten i morgon.  Så en tur till Crossfit boxen. Lite av en söndagstradition. Vilket galet häftigt adrenalinpåslag! Jag hejar på dessa enastående tävlande så mycket jag förmår. Så slut att det susar i huvudet... Tänk då så trötta de måste vara!!! ;-) Ärligt så är jag så impad att jag nästan faller omkull. Den viljan och den kampen är enorm. Oslagbart! Så ett par timmar av småpratande med Fia och min lycka är gjord.  Efter lite dammande, plockande och matlagning gjorde familjen kväll i soffan. Vi har kollat Masterchef. Alla går i gång och hejar. Vi verkar vara adrenalin-junkies allihop!!! 

Man kan göra välgörande handlingar på olika vis. Idag är det Spinn of hope till förmån för barncancerfonden. Fantastiskt! Tänk så otroligt givmilda många är en sån här dag.  I morgon lämnar vi våra fastebössor i kyrkorna runt om i landet. Pengar som går till kyrkans internationella arbete, Utrota hungern. Återigen fantastiskt.  Barnen säljer Majblommor för det lokala behovet ska kunna mötas. Många i vår egen lilla kommun behöver bistånd.  Jag är glad att så många är villiga att dela med sig. Pengar är ett sätt. Varma leenden är ett annat. En öppen, välmenande och glad hälsningsfras kan göra under.  Här är några av de saker som gjort min lördag fin. Jag har delat den med andra!  Galet svettigt och roligt spinningpass kl 9.  Så en fika med Alicia.  Så gott att kunna köpa yoghurt, honung och frukt på Mekka!  Så en promenix med min yngste som helt klart har vårvibbar! 

Tillbringar ju mycket tid med andras barn. Det blir en speciell dynamik. Jag är glad i de små liven och förundras ibland över hur genialt skapade de är.  Ges många tillfällen att fundera på mitt eget föräldraskap. Vad som är genetiskt och vad som är socialt betingat. Men även på livsval. I år har jag varit förälder halva mitt liv. Med toppar och dalar med långa raksträckor och tvära svängar. Läste någon forskare eller psykolog för ett tag sedan som sa att det finns en hel generation som leker föräldrar. De är sina barns bästisar och står inte för någon auktoritet. Intressant! Att rannsaka sig själv eller sin partner är inte smärtfritt. Det svider då ens föräldraskap ifrågasätts. Jag jobbar hårt på att stödja och peppa andra föräldrar. Berättar för dem om deras barn. Visar att de är värdefulla för verksamheten men främst för att de är just precis som de är. Dåliga beteenden omnämns och de bra peppas extra. Jag tror på tydlighet då det kommer till överträdelser av de gemensamma reglerna.

Eller cred för något. För de flesta av oss ganska viktigt tror jag. Väldigt viktigt för min del. Iaf ibland. Jag är den jag är men ibland kommer det över mig, jag har ingen högskoleutbildning. Va? Du som har pluggat så länge! Ja, jo eller nja. Tio år på gymnasienivå... Klart att om jag valt att inrikta mig från början hade jag kanske haft en magister examen nu... Vem vet! Att frågan återigen är på tapeten är för att jag varit på lönesamtal med min chef. Det är alltid lite knepigt att betygsätta sin arbetsinsats. Jag är dock nöjd och det var även hon, vilket ju känns väldigt bra. Fast suget att plugga finns där. Gör det alltid hos mig men familjelivet ska palla med det också. Jag har jobbat, pluggat och harvat på som småbarnsförälder länge. Det är skönt att veta att jag kan gå till jobbet och göra mitt bästa och sen gå hem för att (iaf i teorin) släppa jobbet. Just det behöver jag jobba på... Men jag har blivit bättre. Tror att jag de första åren som nyanställd i kyrkan ville bevisa mig

Ägnade stor del av lördagen att shoppa. Klädbytardag, Einars vintage, HoGs, Elim och Retroförrådet avverkades. Vi hade nattgäster fredag till lördag så gjorde stan  i sällskap.  I dag har jag jobbat fm i Ekedalen. Har på måndagar en inomhusgrupp som jobbat med en utställning. Den visade vi upp i dag. Så sjöng vi. Lärt mig på kurs att aldrig mer be om ursäkt för min sångröst... Barnen sjöng dessto vackrare!  Efter gympans fram- och nerplock var det skönt att få landa i soffan en stund. Tog ett halvtimmes lätt pass på spinningcykeln. Första på en månad. Tyvärr så känner jag mig tät i luftvägarna igen. Tror jag är allergisk. Har en tråkig rinnsnuva.  Förbereder frukosten till i morgon.  Hallon- och chiasylt till gröten! 

Har i dagarna två varit på kurs på Flämslätt som är stiftets kursgård. Det serveras fantastisk mat och fika vilket ju är klart avgörande för mitt omdöme. Det har varit riktigt bra föreläsare. Valde att lära mig mer om rätten till vår röst. Om att stärka alla i sin förmåga att använda rösten i tal och sång. Lärde mig massor. Ska definitivt sluta prata om min skruttiga sångröst. Att vara röstängslig som jag är smittsamt. Hemska tanke om jag skulle överföra min ängslighet på barnen! Näe, nu ska vi försöka använda av oss av de tekniker vi lärde och på så vis bli röstsäkrare... Så var jag i en grupp där vi talade om HBTQ. Intresserar mig massor. Vilket fantastiskt brett spann av människor vi är. Vilken skapelse! Ökade helt klart min respekt för allas rätt till att leva i sin rätta identitet.  I den stora salen i källaren står den här. Sikta högt!!! Här hölls de föreläsningarna som var gemensamma för alla. En man som är lärare på Örebro missionsskola har gjort en spaning på olika generatione

Startar detta inlägg med ett kraftuttryck! Denna em gav mig ett särdeles bra adrenalinpåslag. Varit och tittat på tävlingen i CrossFit boxen. De imponerar något alldeles enastående dessa atleter. Jag hejar på för glatta livet. Min egen träningsinsats bestod av att böja mig ner för att ta av och på mina skor samt att töja mina stämband i diverse knepiga stön- och bravoläten. Jag ska göra vad jag kan för att faktiskt träna här... Jag kommer inte kunna göra mer än de lättare övningarna för jag inser mina begränsningar. Men känslan av att ha tagit i på riktigt är ju så oöverträffad. I ärlighetens namn behövs det inte mycket just nu innan den känslan infinner sig. Det har sina fördelar med att vara otränad!  Det kommer ju inte som någon nyhet att Fia är en av mina stora förebilder. Det hon har gjort är så enormt bra. Inte det att hon "tappade" halva sin kroppsvikt utan att hon behållit sin motivation för att må bra och leva så sunt det går. Idag tävlade hennes make. Han är så star

Snart dax att besöka Närhälsan tror jag. Eller nej, det har jag inget för. Virus är virus och så är det med det. Meeeen det börjar bli jobbigt för barnen. Särskilt Nora som har fler sjuk än friskdagar den senaste månaden. Vi har ägnat oss åt varandra, soffan och lite helggodis.  Bakade morotsbröd i lördags.  Noel är pigg nog att få åka på Lördagsträffen i vackra Mobacken.  Vi startar upp dagarna med en shot! Niklas fixar ingefära, citron och gurkmeja. Starkt, surt och uppiggande! Jag har jobbat på förmiddagen. Härlig stund med en grupp söndagsskolebarn.  Nu ska jag locka med Noel till CrossFit boxen för att spana in de otroligt duktiga tävlingsdeltagarna. 

När Anton var liten sa han till mig: -Det löser sig sa han som sket i vasken!   Detta fnissade vi glatt åt. Lite så är känslan nu. Som om det ordnar sig trots knut på nystanet och skit i vasken! -En sak i sänder! Så sa farmor när jag var liten. Jag var lika hetsig som barn, samma känsla av att vilja få saker gjort omgående. Annars kryper den där oron och lätt ångestliknande känslan på. Så när saker hopar sig och jag inte får nått gjort då väller det över för min del och då kastar jag hela känsloregistret över bord, drar upp ankaret och hissar seglet. Så driver jag vind för våg och mår dåligt tills jag på nått vis får den där första förlösande saken på listan gjord. Så börjar det luckra upp sig, orosmolnet. Så tänker jag lite klarare.  Jag har varit så toktrött ett tag. Förstår nu varför. Igår bröt en riktig snora ut. Fick feber och kände mig hängig. Trots att jag nu är snuvig mår jag ändå bättre. Ett par alvedon, näsdukar och en tröstande sötsak så blir allt väl.  Vi köpte fika och tog

Jag tror en viss bitterhet är på väg att krypa på mig. Jag spjärnar emot för just den känslan förpestar livet. Jag är så där jäkla missnöjd. Inget är bra. Jag surar över allt och inget. Tycker det mesta känns motigt. Stressad och slö samtidigt. Somnar som en klubbad i soffan så fort jag sätter mig. Vill lämna klubbtillhörigheten, säga upp mig och flytta. Fast inget av det kommer hända. Jag bara är less liksom. Vilken jävla surkärring!  Idag fick jag lite info om får. Jag är ju bekymrad för massor av saker och fårens väl när det kommer till min komfort i ullunderställ har ju varit en fråga. Marie på jobbet hjälpte mig med fakta. Det verkar som de flesta tillverkarna garanterar att det inte plågas några får vid framställningen. Nu är fåren lite av vad svältande barn i Afrika var för mig för ett par år sedan. Jag lägger sån vikt vid detta att jag glömmer de nära som jag verkligen kan ta hand om. Eller nja, det var väl till att ta i! Jag grunnar inte ihjäl mig över fåren. De fick bara bli

På fm firade vi mässa i Tidaholms kyrka.  Jag var där med delar av Seniorgruppen som jag vanligtvis träffar på torsdagar i Källar'n. Dessa fina ungar!  Hem till lunch och den egna familjen. En rastlös sambo fick ut oss i bilen en tur. Åkte till muséet för att titta på Peter Brolins fina bilder. Så en kvick sväng till Kyrkans hus, det var föreläsning där av Lindali om att leva som transperson. Fast familjen var för rastlös för att orka sitta still. Så färden bar vidare till CrossFit boxen. Milde dessa vältränade människor. Det var tävling. Nu fantiserar jag om hur det skulle vara att bli såååå där stark! :-) Mitt i tävlingen kände sig Alicia sjuk så Niklas körde hem med henne. Noel och jag stannade kvar. Han lekt med andra barn som var där och jag fick chansen att ha ett riktigt bra samtal om tro... Oväntat och perfekt! En annan väldigt rolig händelse var att Fia var där. Min enastående Fialotta, jag kommer aldrig rädas sjukor när hon pluggat färdigt. Hon kommer bli den vassaste sju

I dag sa Niklas att han hört sig själv dra samma berättelse igen. Den om att vi varit sjuka till och från sen första advent och att virusarna bara verkar byta av varandra och cirkulera bland familjemedlemmarna. Hur han då tänkte att näe nu får det vara nog. Hade jag inget bättre att säga? Faaaan likt! "Alla" pratar sjukor mer eller mindre. Det är så det är meeeen nått annat har väl hänt? Jo det är sant. Jag har definitivt fastnat i vårt ältande virusträsk! Men nu råder bättring!  Två fantastiska saker, releasparty i festblåsa på arbetstid och Anonyma klubben. Undrar hur jag skulle reagera om jag kom in på Julius och beställer té och kanelbulle och får veta att Anonyma klubben redan betalt åt mig! Så roligt, en klubb som går ut på att göra andra glada utan att gotta sig i resultatet! Radikalt och jesulikt på nått sätt...  En annan underbar sak, ullunderställ. Kan inte nog hylla det. Fruktansvärt jobbigt dock om de stackars fåren fått lida för att jag ska hålla behaglig kroppst

Det är en sjukstuga i vårt hem. Vi har alla i omgångar haft feber, magsjuka, förkylning och nu tror jag Nora har fått influensan. Hon har haft ordentligt med feber sen i lördags, hosta, snuva, ont i både hals och huvud. Jag ger henne vätska på tesked. När hon är lite mer vaken äter hon isglass. Idag var hon lite piggare så fullmatad med medicin kunde hon stå upp och faktiskt komma ut lite. Men nu på kvällen har hon hög feber igen och har svårt att svälja. Noel ligger nerbäddad omväxlande hostande och snarkande. Han är på gång med samma symtom som syrran. Det är sån tid nu. För mig är det en tid av prövning. Jag är inte bra på att vara hemma med sjuka barn. Jag vill vara på jobbet. Så är det. Meeeen nu delar vi lika så gott det går på vab-dagarna, Niklas och jag. Vi har olika styrkor och svagheter här i livet. Att erkänna att jag hellre är på jobbet än vårdar mina sjuka barn ses nog som antingen eller faktiskt som både och!  På jobbet i kväll bad vi för de krigsdrabbade  i Syrien. En av