En rödtotts bekännelser

Niklas och jag har varit tillsammans i över femton år. Klart att vi har förändrats under tiden. Samma saker är inte längre viktiga. Olika intressen har kommit och gått. Inget är självklart mer än att vi gör vårt bästa för barnen. Då är det så enkelt att börja leva parallella liv. Det gör vi då och då utan att knappt märka det. Vi är ganska upptagna emellanåt. Så kommer vi på att vi valt varandra för att vi ville leva ihop. Ha ett gemensamt liv med familj. Inte bara rodda ett familjeföretag utan faktiskt dela familjelivet. Det är inte en kris utan ett sätt att förhålla oss till vardagen.  Vi livade upp vår lediga lördag med att bjuda hit familjen Lennéer-Classon. Lite fika och massor av prat. Barn som kollade konståkning, klättrade i dörrposten, lekte med bilar eller slumrade på sitt rum. Det är enkelt när vi umgås.  Vi har haft en hemmafixar-dag. En tur till återvinningen, obligatoriska matinköpen, städ, bak och matlådor förberedda inför veckan.  Tänk att jag så lätt tror mig begripa m

Stanna med en sladd! Sprang ner för backen, fortare än cykeln, femtio kilometer minst! Känner mig hjulbent... Stannar med en sladd!!!  Det är en sångtext. Sjunger den med barnen. Den kom till mig när jag vaknade i morse. Somnade lugn, vaknade med ett ryck. Jättesuperstressad... Hjärtat rusar och jag andas alldeles för snabbt. Hemskt att vakna så. Tog nån minut att lugna mig. Strukturera upp dagen i tanken och skriva ner det som ska göras. Ibland stressar jag upp mig för helt vanliga sysslor, vet inte varför. Antar att det ligger andra känslor bakom. Har fortfarande aningar om att dagen kommer gå i högt tempo och det blir både rivstarter och inbromsning med sladd. Jag vill ju sluta tidigt idag när det är fredag och då måste jag ju gasa på för att hinna få gjort. Vilken fälla att fastna i. Läste för ett tag sen om att det är en av de frågor som ofta tas upp när det pratas jämnställdhet. Tror det är något som många föräldrar tampas med.  Typiskt att jag måste skynda på dem nu när de fakti

Torsdagar är numera nedskurna från nästan 12 timmars arbetsdagar till 8-9 timmar. Med en flera timmars ledighet mitt på dagen. En superdag! Fm är vigd åt möten och em är inköp och Seniorgrupp. Alla mina dagar pendlar mellan just stora glädjeämnen och djupaste sorg. Så blir det ju när jag möter så många människor. Vilken rikedom. Jag är en känslomänniska så för mig är det inget ovanligt att pendla hit och dit. Närheten till barnen i grupperna gör ju känslorna än tydligare. Jag berörs ofta. Tycker jag blivit bättre på att förhålla mig empatiskt. Förr blev det mycket sympati vilket ledde mig till känslomässig undergång. Jag kan inte sörja med alla, men jag kan visa empati för den som sörjer. Balansgång...  I morse var min gröna drink lättdrucken. Jag fortsätter basera den på spenat. Vill behålla mitt goda blodvärde! Ärligt vet jag inte om jag får i mig så mycket mer vitaminer men känslan är god.  Kör omkring med kartonger och annan brôte i bilen. Får ta mig en tur till återvinningen. Satt

Så himla bra att ibland ha möjlighet att jobba hemifrån. Idag vaknade Alicia med ont i halsen och igentäppt näsa... Inga åkommor som behöver någon enorm vårdinsats direkt. Fast lämna henne många timmar utan tillsyn känns inte ok. Eftersom jag bara jobbade kort dag för att kompensera jobbhelgen som varit, fanns det lite extra tid för att även vårda det vi kallar hem. Här är riktig röra... Vet inte hur i alla sina da'r det kunnat bli detta stök! Men efter ett par timmar i tvättstugan börjar jag nu ana inredningen så som bänkar och tvättho... Allt har varit täckt av berg utav kläder i olika storlekar. Bildbevis saknas då jag vet att det ibland rör upp starka obehags känslor, ha ha ha! Om en tvättstuga var under granatbelägring skulle den nog påminna om situationen i våran. Men som sagt, ännu ett par timmar senare i veckan och jag planerar se både golv, väggar och tak!  Jag bara måste visa denna, så rolig tycker jag! Hittade den på fb, Yoganonymous sida. Ärligt, jag jobbar på mitt inre

Hämtade barnen tidigt i fredags och åkte hem till Fia. Att fredagsfika med barnen är lika viktigt för henne som det är för mig. Saknar min Fialotta, just nu har vi mycket som kräver vår uppmärksamhet. Så är det ju emellanåt. Vetskapen om att vi kommer finnas för varandra oavsett olika stadier i livet är en trygghet.  Så bar det av till Ekedalen och fredagsmys med Seniorgruppen. Det är ett så otroligt roligt jobb. Dessa unga människor är fantastiska. Så in i bilen och hem för lite fredagskväll med familjen. Niklas och jag har bytt av varandra i skift denna helg.  Lördagen spenderades återigen i Ekedalen. Församlingsdag med anställda och förtroendevalda. Hemma igen 16 och då var det dags för inköp av lördagsgodis. Jag är besvärlig med godis. Vill helst att vi ska ha gjort det själva men barnen ber om plockgodis. Blä, fullt med bacillusker! Jag äter vegetariskt, ekologiskt plastpaketerat godis. Ha ha ha!  Barnen har varit på gymnastikläger, hos kompisar och haft kompisar så deras helg har

Angående Bolibompa programmet Bacillakutens sång om snippor och snoppar; jag som tror att vi är skapta av Gud till perfekta varelser,  som hedrar detta genom att glädjas över våra kroppar,  säger tack och lov för denna sång! Att manifestera ordet snippa som namn på flickors yttre könsdelar, utan anspegling på sexrelaterade ord är otroligt viktigt i kampen för människors lika värde. Att pojkar har en snopp är allmänt vedertaget men fram till ganska nyligen har flickor haft något hittepå ord som t.ex. kissan, muffen, muttan eller framstjärten... När jag var liten hade jag en kissen, med betoning på i:et. Fast andra flickor hade något annat... Knepigt?!? Att som flickor "enas runt snippan" är otroligt viktigt för jämlikheten, det är jag övertygad om. När ting benämns med värdighet, tydlighet och vid sitt rätta namn stärks och befästs existensen. Ujj, ujj, ujj, stora ord jag dravlade ihop där men det är min övertygelse. Barns könsdelar bör ha bestämda benämningar som på intet vis

I ärlighetens namn, jag är skitless på dessa virus som jag gång på gång verkar vara måltavla för. Inne på min sjunde vecka av förkylning nu. Tät i bröstet, hostar och snorar. Ena dagen lite bättre för att vakna nästa dag nästan utan röst och med lite feber. Galet! Tänker att jag antagligen smittar ner en massa andra samtidigt som jag inte är sjuk så jag kan motivera en sjukskrivning. Hör berättas liknande flera gånger om dagen. Trist, inte orkat/vågat träna sen före jul. Det leder ju till förslappning och soffan blir till enda tröst. Jag vet att det ger med sig och att det inte är cancer så klaga är obefogat meeeen det är som sagt trist.  Känslan när jag behöver förnyelse! Milde! Jag valde rummet med alla de tyngsta och otympligaste möblerna. Allt skuvs omkring, soffan byggs om, pianot har släpats fram och tillbaka. Vi är inte nöjda, inte överens... Bara att börja om. Det får bli morgondagens bekymmer!  Anton skruvar isär, ihop och isär igen...  Barnen busar mitt i allt.  Fikapaus! 

Och en väldigt hes röst. Där är dagens status. Var på jobbets julfest igår. Helt fantastiskt roligt. Jag var så verkligen inte på festhumör på dagen, trött och sliten. Men när ny blus inhandlats och glitterörhängena kom på infann sig riktig partystämning. Ja alltså party så som jag partajar numera...  Visade sig att vi hamnat på en året runt fest! Började med glöggmingel, kräftskiva som förrätt, påskbuffé till huvudrätt och midsommartårtor till dessert. Avslutade med en festlig nyårsskål!  Det var vaktmästarnas tur att arrangera festen och det gjorde det fantastiskt bra. Vi hade musikquiz och releasefest för vår egen låt. Sjöng och dansade. Jag hade så kul! Idag traskar jag med lätta steg till jobbet med vetskapen om att det är en toppenarbetsplats! 

Vad är en tradition? Är det något som görs av vana? Betyder det något särskilt? Delas det med någon annan? Jag är ganska förtjust i flera av familjens traditioner. Som hur vi firar midsommar på Pommern med flera andra familjer. Eller påskpyntadet, mina illgula bomullsgardiner i köket. Adventspresenterna till barnen, julklappsjakten och granklädningen. Massor av traditioner är faktiskt viktiga för min del. Samtidigt som andra bryts med jämna mellanrum. En sak som jag håller på är tjugondag Knut då julen dansas ut. Eller iaf tas den inte bort före detta datum den 13:de. Allt pynt är nerpackat i respektive advent- och jullådor. Men granarna, alla sex, är kvar. Liksom stjärnorna i fönstret i vardagsrummet för dit skulle jag vilja köpa nya lampor. Innan jag började plocka undan julen kände jag mig inte redo. Jag ville hålla kvar känslan utav mys och ledighet. Men så började jag städa undan och då infann sig känslan av krisp! Ingen vårkänsla utan bara så där lite renplockat, enkelt och krisp

Det är väldigt sällan jag är sjuk så jag känner mig manad att ligga stilla. Men i helgen har det varit så. Hes, hosta och allmänt ont överallt. Ärligt så däckade det mig i lördags. Idag har det varit bättre även om jag känt mig sliten. Fortfarande hes, sönderhostad efter fem veckor av astma/falsk krupp liknande symtom. Tät som rackarns i bröstet. Vet att det går över men det är segt...  Tittat på sändningen från Paris och andra delar av världen nu i em. Fantastiskt hur människor sluter upp. Må vi stå enade mot terrorism och veta med övertygelse att Gud aldrig någonsin manar till någon form av våld. Att hävda att man dödar i Guds namn är helt galet. Jag vet inte vad som driver terrorister mer än att deras övertygelser är deras enda sanning. Att den sanningen kan vara befängd och osann för resten av mänskligheten är inget som påverkar deras övertygelse dock. Tror ändå att det är viktigt att försöka förstå vad det är de vill med sina olika attentat. Så de går att bemöta. Enda sättet att l

Torsdag och fredag har vi i pastoratet haft vad vi kallar Stilla dagar. Det är utbildningsdagar för personalen. Till i år har jag varit med i gruppen som planerat dessa dagar. Varit väldigt roligt. Det är svårt att göra en planering för alla. Svårt att få det passa så många. Varit ett par nervösa men otroligt givande dagar.  Jag är överfylld av känslor. Lagt ner ganska mycket tid och kraft på detta. Jag investerar ju alltid känslomässigt i de olika projekten och just dessa har betytt massor för mig. Det har varit väldigt personligt. Dumdristigt kan tänkas men samtidigt känner jag att jag gjort mitt bästa. Så klart är det en utopi att få alla nöjda...  Vi har i alla fall spelat in en egen låt, lyssnat till fantastiska människor, ätit och fikat gott, lärt oss tekniker för att få bra möten och så har vi fått inblick i ett nytt språk nämligen giraffspråket. Så nu längtar jag efter att få ge mig ut i livet på mina vingliga giraffben, tala från mitt giraffhjärta och vända mina girafföron mot

Jag menar att lite likt ett barn... Igår hade vi besök här av en kompis med sin son. Han frågade mig om jag kunde berätta om något tillfälle då jag blivit väldigt glad typ lycklig. Det gjorde jag och fick till svar att han menade något som inte hade med mina barn att göra... Oj, ja, jo, men det finns ju många saker sa jag... Något som har hänt ganska nyss sa han då. Jag svarade att jag blev väldigt glad när jag fick jobbet i kyrkan. Hans svar var helt underbart: -VA???  Men det är ju ett så mesigt jobb!  Så typiskt ett barn att säga vad som just poppade upp! Han tycker att jag har ett mesigt jobb och jag svarade att det passar mig bra. Jag gillar att vara mesig! Idag har mina arbetsuppgifter passat mig alldeles ypperligt. Barnkören sjöng i kyrkan i Acklinga och jag gör mitt bästa för att peppa dem. Gör rörelser och mimar orden åt dem. Fick med hela församlingen, alla fyra verser på Det lilla ljus jag har med alla rörelser och lite leenden. Härligt! Så var det efterföljande julfest i fö

Niklas fyller år idag. Det han önskade sig var att få vara ifred... Ok, då får det bli så. Fast lite firande blev det på morgonen med tänt ljus, paket och sång.  Vilken måne! Kallas vargamåne i januari tror jag...  Jag kan inte bli av med astmakänningen i bröstet. Jag är tokandfådd och vrålhostar så fort jag höjer pulsen det minsta. Då menar jag vanlig promenadfart... Trist, varit så här i en månads tid nu. Tids nog läker det väl ut. Hör många som har liknande. Typisk förkylningsastma, precis som jag brukar få på vintern men nu har det varit lite envisare än vanligt. Så var jag färdiggnäld om det!  Köpt mig en så härlig bok!  Åh så ett riktigt bra läppbalsam... I den lilla turkosa burken! :-) Med väl insmorda läppar lägger jag mig nu för att läsa. Barnen sover sött och Niklas är på lokal. Lugnet råder!!! 

Nytt år och nya tag... Eller? Ärligt, det mesta brukar rulla på i sin gilla gång. Jag är inte den som avlägger radikala nyårslöften. Jag har nämligen sjukt svårt att hålla dem. Jag är intutad att inte ge löften som inte kan infrias. Det sårar och skapar misstro. Men vad jag funderar på är ändå att försöka skapa lite nya vanor. Det kommer sig av att jag varit ledig väldigt länge nu och har haft tid att fundera över saker och ting.  Just nu njuter jag fortfarande av julefriden. Hos oss varar julen fram till tjugondagen. Jag försöker leva i nuet så gott det går. För mig hjälper det att ha dragit ner på tempot vad gäller jobb och fritidsaktiviteter. Att helt enkelt vara hemma mycket. Just detta har vi lovat, att prioritera varandra. Fast det var femton år sedan. Vissa saker är helt klart värt att kämpa för att hålla!  Det sprider så vackert ljus! 

Aktiverar oss i köket. Alicia och jag bakade bröd medan Nora och Niklas gjorde tårta. Linsgryta med nybakat bröd måste vara bland det godaste som finns. Nora har önskat att få baka en tårta. Hon älskar att baka.  Hon var så nöjd! Den blev superfin och god.  Barnen har varit med kompisar. Men idag lekte Noel inte med kompis utan har varit med mig och Niklas. Han längtar till Framtiden. Undrar när förskolan öppnar igen... Jag ska tokuppskatta denna sista termin. Det är så lugnt och skönt att veta hur bra han trivs på dagarna. Lovet är toppen men vardagen på Framtiden är mer givande såklart. Jag är inte den pedagogiska föräldern som man kunnat hoppas på... Men vi har fått mycket mys&gostid ihop!