En rödtotts bekännelser

Snön verkar töa bort. Vi tog ändå en tur till pulkbacken idag. Nu börjar det märkas tydligt på lovlediga barn att rastlösheten ökar. De träter med varandra. Jag är dålig på att sysselsätta dem. Tycker att de får lära sig klara det på egen hand. Men en daglig dos av frisk luft brukar jag styra upp.  De kanade på det frusna gräset...  Massor av kläder och hjälm. Välutrustad för pulkaåkning.  Vi tröttnade fort. Knapp timme sen schasade jag in dem i bilen. Trött på att höra diverse gnäll. Jag har löjligt låg toleransnivån med mina egna ungar. Vi sockerbombade oss med bullar och varm choklad när vi kom hem. Gjorde susen för humöret. Fem barn och en vuxen var återigen på banan... 

Att börja dagarna med familjen uppkrupen i soffan har gjort mig gott. Tog tjejerna med till stan i förmiddags. Det blev kostsamt men roligt.  Hamburgare stod på önskelistan till lunchen. Måste säga att de vegetariska alternativen är riktigt goda. Är ju inte så glad i halvfabrikat annars.  Sen begav vi oss till mina föräldrar. Fika i massor... Kommer bli tufft att vänja sig av med allt detta sötsaksätande. Den dagen den sorgen. Vi är ganska måttliga trots att det ges många tillfällen att frossa.  Har länge tänkt att vi ska åka till butiken Gusto classico i Blikstorp. Idag blev det äntligen av. Pytteliten superfin butik med italienska matvaror. Blev pasta, olivolja, pastasås och parmesan. Så blev barnen bjudna på en chokladkaka av ägaren. Gullig gest!  Det ges lika mycket chans till att glädjas över vår gemensamma ledighet som det finns risk att starta inbördeskrig inom familjen. Långa lov är lika mycket mys som det är strid hos oss... Gäller att diplomaten inte lägger in om ledigt samti

Sovmorgon till halvåtta. Soffmys med ungarna. Satte igång med förberedelserna till dagens brunchbjudming. Just brunch är en favorit att bjuda på. Kan nästan inte bli enklare. Det klart att man kan göra allt tokbesvärligt för sig, baka brödet, vispa smöret osv men inte jag... Att gästerna sen var Fia med familj gör ju saken ännu bättre. Vi pratar allt från politik, bakterier, folk & fä, självkänsla hos barnen till gråzonsex. Vi delar mycket. Hon vet vad hon betyder för mig. Att hon nu lever med en riktigt bra man som jag verkligen gillar är ju toppen. Det är kul att umgås tillsammans med våra respektive. Barnen såg vi inte så mycket av. De lekte ihop på ovanvåningen. Skön blandning av ungar.  Vi hade bestämt oss för badhuset denna eftermiddag. Det var vi såklart inte ensamma om. Var ett väldigt socialt badande. Jag är lyrisk över den eukalyptusdoftande ångbastun. Jag är övertygad om att det går att lösa världsfreden där inne! Det är ett litet, bländande, väldoftande paradis!!! När j

Jag borde visa Niklas hur mycket jag älskar honom.  Jag borde visa mina föräldrar mer uppskattning. Barnen borde aldrig prioriteras bort. Min inställning till livet borde vara mer ödmjuk. Herregud, ge mig ork att ta tag i mina borden! Det är fint att vara ledig. Idag kunde jag köra Anton till Jönköping där han tog bussen tillbaka till Ljungby. Jag fick en klump i halsen när vi kramades hej då. När Noel sprang ut genom dörren för att ännu en gång krama storebror innan han klev på bussen, brände tårar bakom ögonlocken. Men det är nu en annan känsla som tar inte över men som tränger sig på, stolthet! Ta mig skrutt! Jag är så stolt över honom. Han har tagit ett beslut och kämpar nu på. Det är fint att se honom åka iväg till sitt jobb. Det är ju detta som är min lön. Att se honom bli den självständiga, vuxna människa han är på väg att bli. Mitt sketna samvete för allt och inget kommer alltid att finnas men lite bomull lades runt det idag.  Läser en så intressant bok. Köpte den i förbifarten

Cocoonar...men snö och solsken lockade ut oss! 

Är lite nonchalant när det kommer till tid. Är en ful ovana jag lagt mig till med. Sliter uttrycket; allt har sin tid! Trots ledig dagar hamnar jag i viss tidsbrist. Underligt! Blivit slapp... Har dock uppskattat tiden massor. Det är skönt att göra saker i sin egen takt. Den har blivit långsammare... Kom med andan i halsen till jobbet idag. Jag började 16.30!!! Ju mer tid jag har innan jag ska iväg på något desto körigare blir det. Trots lite sen ankomst ordnade allt sigfantstiskt bra. Krubbgudstjänsten började 17 och barnen sjöng superfint. Jag blir så tokstolt över denna fina barnkör jag får vara med. Min uppgift är att stötta, peppa och sufflera. Samt att samla ihop dem... Åkte hem lycklig efter ett par timmar i Varvs fina kyrka. Väl hemma satte jag igång att baka småkakor. Niklas har lagat massor av julmat. Vi står för vegetariska alternativ i år. Hopps det finns något godis kvar till i morgon. Haft ryckande åtgång här i helgen. Att nu få krypa ner i sängen med en stunds läsning kä

Milde så lätt det är att missförstå det skrivna ordet. Förkortat, kompakt och kärnfullt ska det vara i många olika sociala medier. Som givet för tolkningar och olyckliga slutsatser. Ibland blir det så tydligt att vissa konversationer är på väg att haverera. Nu är jag ju inte heller förtjust i konflikter så jag upplever ofta att det blir tryckt stämning och obehag. Att hålla en saklig och god ton är så svårt då varken tonläge eller kroppsspråk avslöjar syftet. Jag lider när vi väljer att missförstå och kritisera varandra vare sig det är ansikte mot ansikte eller via t.ex. Instagram eller liknande. Jag blir ledsen av det som jag uppfattar som påhopp och mobbning. Må vi försöka hålla oss borta från sånt!  Har haft flera lediga dagar i sträck. Gjort sånt jag velat. Vi har pyntat lite här hemma. Jag bestämde mig ju för att ligga lågt med småkrafset. I stället har vi sex stycken granar i varierande storlek. Vi är redo för att fira jul.  Bjässen i vardagsrummet orkade jag knappt marklyfta. Me

Julförberedelserna är i full gång. Är i fas och allt känns fröjdefullt än så länge. Bästa hittills är att jag hämtar hem Anton i morgon. Fira julen ihop känns så bra. Något annat som känns bra är varm chocklad med grädde och chokladspån.

Julkonsert med Kulturskolan på förmiddagen. Spontanjulbord till lunch. Städ av barnlokalen hela eftermiddagen. Mys med mina ungar hela kvällen. Nu är min dag snart slut. Jag är så toktrött. Hostar på nätterna. Gör att jag sover så illa. På gränsen till missbruk av hostmedicinen... Bortsett från min förkylning, som väldigt många verkar vara drabbade av, är allt väldigt bra.  Fullsatt kyrka!  Jag tramsar mig med katten. Vet mycket väl att det var en dum idé att försöka få till ett gemytligt katt&matte-foto. Men skam den som ger sig... ;-) 

Det finns så mycket att stanna upp för. Att ta sig tid. Att insupa. Pratade med en god vän om ordet julefrid. Vi kom fram till att trots att det är en hektisk tid för många nu så gäller det att befinna sig i nuet och låta sig svepas med av det härliga som händer. Då infinner sig julefriden. När tankarna spinner och nästa projekt planeras då fokus borde vara här och nu, då slits julefriden från oss. Så min söndag har bestått av hemmamys med mina ungar, härlig terminsavslutning för Varvs församlings barngrupper och en storslagen Julton i Tidaholms kyrka. Julefrid!  I morgon är en annan dag... 

Det finns så många som gör min tillvaro ljusare, roligare och meningsfullare. Dessa rader är till dem. Det är inte de som säger ja visst och amen till allt jag säger och gör. Det är inte till heller de som redan vet om att de är mina närmaste. Det är en otrolig gåva vi fått. Att vi är så många på denna planet. Att vi alla är delar av den mänskliga massan. Jag ska göra mitt bästa, jag ska kämpa för att se det ljusa och goda i alla och en var. Milde vilken utmaning. För det finns människor jag önskar så lite som möjligt med att göra. Jag kommer sumpa det redan i morgon antagligen men då får jag allt anstränga mig och göra bättre... 

Jag tror på snällheten. Tror det är ett vinnande koncept. Det är inte detsamma som att vara till lags eller fjäska. Att vara snäll är att också vara tydlig med gränser och ramar. Utefter dessa förutsättningarna förhåller vi oss tillvarandra. Då blir samvaron enklare. Ibland är det snällt att säga ifrån. Så att inte ramen töjs till dess den nästan spricker. Det är bättre att förekomma. Jag har en väldigt fin och omtänksam arbetskamrat som sa att han hellre knyter näven i byxfickan än gör sig osams med folk. Jag gillar verkligen inte att bli osams med nån men det är ju inte heller särskilt snällt mot sig självt att vara den som ska känna sig orättvist behandlad. Att ha den styrkan att kunna sätta sig över ofint bemötande är stort. Jag lyckas sällan med det utan slutar ofta i ältandets dike. Ibland så att jag funderar ut vad jag borde sagt och gjort... Övning ger färdighet sägs det ju och i ärlighetens namn ges det rätt ofta möjlighet att öva. Därmed inte sagt att man bör svälja oförrätte

Jag älskar det ordet, julefrid. Tyvärr är jag inte så bekant med innebörden. Jag håller ett ganska högt tempo fram till jul, får den överstökad och börjar längta efter påsk runt tjugondag Knut. Tror det har med förväntningar att göra. Därför har jag bestämt, och det är upp till mig att bestämma då det är jag som utför, ska pyntandet och fejandet minimeras i år. Det är ändå advent som är det finaste enligt mig. Om barnen önskar tomtar på sina rum är det ok så länge de plockas upp och sedan ner av någon annan än jag. Så är nu detta superego av mig? Nej, för i år tänker jag låta mig vara just så här julefridsaktig som jag känner mig idag, den andra advent!  Nån hyasint till i den bruna krukan så får det duga! Spetsgardinerna kan få en röd rosett...  De blommar och doftar härligt.  I väntan på att få tända de båda första.  Änglastegen, de kommer med ett glatt bud! Stjärnor och levande ljus som visar oss vägen! 

Så himla viktigt det är att få bli bekräftad. Få respons på sin existens. Jag tror att det är en av våra viktigaste uppgifter som medmänniskor. Att se och höra varandra och verkligen låta andra få veta att vi har uppmärksammat dem. Möter så många som bara vill prata en stund. Få berätta något, ibland litet, ibland stort. Det finns så många som känner sig osedda. Det skrämmer mig. Rent medmänskligt men också för att de osedda då och då tar till extrema metoder för att få den uppmärksamhet de längtar efter. Juletid ska ju handla om värme, omtanke och gemenskap. Låt oss hjälpa varandra med det.  Vansinnigt oklart vad motivet är! Jag förtydligar med att skriva att det är Tidaholms Lucia och delar av församlingens körer på Decembernatt. Där gavs många chanser för att se och höra varandra.  Vår katt är bra på att genom sitt kroppsspråk visa oss att hon behöver oss. Trots att hon är väldigt självständig, egensinnig och svår söker hon samhörigheten med dem som hon styr och ställer med. Ja inte

Trött så jag satt upp och sov i soffan. Ändå skulle jag se färdigt programmet på tv. Vet inte ens vad de bygde för något... Så fånigt! Är så där sjukligt trött, som man kan vara när något virus rumsterar om ikroppen utan att visa några stora symtom. Resten av familjen snorar och Niklas har ont i halsen. Vik hädan virus ropar jag och duckar nysningar från alla håll. 

Jo på ljusets återkomst. Advent, ankomst, ljuset återvänder. Är man inte minsta intresserad av bibliska händelser så tänker man kanske på att vi snart går mot midvintersolstånd. Absolut! På så många vis återvänder ljuset till oss. Passa på och köp ett ljus för minst tjugo kronor och var med och stöd svenska kyrkans julkampanj; Låt fler få fylla fem. Man kan köpa dem i kyrkans hus eller i vissa kyrkor. Mängder av små barn dör runt om i världen varje dag. Stöd kampen för deras överlevnad!  Min advent startade fint!  Noel är taggad! Flickorna sjöng i Tidaholms kyrka på fm och sen åkte de till Fröjered och var med på en konsert där. Jag åkte till Dimbo-Ottravads kyrka och supportade upp Varvs barnkör. Så himla kul jobb!  Alicia grunnar på alla dessa kalendrar... Längtar efter deras blomdoft!