En rödtotts bekännelser

Det är inte så att mina inlägg poppar upp här i parti och minut. Jag har tystnat lite. Så kommer det över mig att jag tycker det är så roligt att skriva och då blir det ett litet inlägg då och då.    Jag har massor av funderingar kring saker just nu. Det händer ju saker i ens liv då och då som liksom ruckar på bilden av tillvaron. Jag har en ganska positiv livssyn. Trots att det är mycket elände på många platser i världen går jag inte runt och fruktar för vår undergång eller ett tredje världskrig. Det som sker nu är hemskt men inget unikt. Vi som ras verkar alltid genom historien varit elaka mot varandra och det var vi visst även mot de stackars grottmänniskorna. För att inte tala om hur vi behandlar djur! Vissa bestämmer vi ska leva i överflöd i våra familjer och andra ska massproduceras för att slaktas... Ja ja det är en annan historia. Men så dyker det upp något som rubbar mig i mina grundvalar. Hemskheter som jag inte kan fly undan. Sånt som jag bara måste bearbeta mig igenom. Jag

Pratas mycket om utseende, vikt och hälsa. Kan vara av godo att prata om. Om det handlar om sunda och mänskliga ideal. Tänk så många som lider av att de inte tror sig leva upp till dagens standard för hur en människas kropp ska se ut, vad den ska användas till och hur den ska åldras. Jag har levt ungefär hälften av mitt statistiskt uträknade liv och känner mig sorgsen över att så mycket av tiden går åt till att förhålla mig till min omvärld. Jag är varken tyngd av åldersnoja eller livshotande sjukdom utan faktiskt ganska tillfreds med min tillvaro. Tänk på det i förhållande till de ångestdrabbade som oroar sig för varje tänkbar eller otänkbar olycka som kan drabba... Vad jag vill få sagt med detta är att livet svänger snabbt och vi bör få leva det som vi önskar utan massa löjliga normer som verkar gälla som lag. Lev och låt leva för Guds skull!!!  Fann den här på Ig och gapskrattade! Ja, det är jag det. I ett nötskal. Vi är inte födda i en mall. Vill vi alternera våra kroppar med nya d

Det händer en hel del just nu. Samtidigt som det är helt lugnt. Knepigt! Jag har jobbat intensivt sedan terminen drog igång och nu är det lite final innan några dagars extra ledighet. Igår till idag har vi haft läger med en av barngrupperna i Varv. Det är otroligt roligt, ansvarsfullt och tröttande. Fina barn som ska må bra och trivas. Det gäller att vara på topp som ledare. Och när kl närmar sig mer 01 än midnatt då är mitt humör lätt ansatt. Samtidigt som det är så viktigt att alla små liv tryggt kan komma till ro. Vi är ju olika. Jag vill sova senast 22 medans jag får berättat för mig familjer som kämpar med att få sina inte ens tvåsiffriga barn att sova före 23.  Vi gav oss av till Rosendalen som ligger i Ekedalen. Jättefint och väldigt bra backar. Det är så skönt att få en rejäl stund utomhus i dagsljus. Verkligen inte varje dag jag har möjlighet att vara ute mitt på dagen i flera timmar. Tror det kan räknas som löneförmån...  Noel och jag har också varit ute ihop.  Han skidar på!

Fettisdagen! Ingen semla för min del men dock fika på Mekka.  Ingen dålig smörgås! Blir så himla glad när någon anstränger sig och fixar vegankost åt mig. Det är lite trixigt ibland. En del vet inte vad det betyder och andra har stenkoll. På Mekka visade de mig i sin pärm exakt vilka ingredienser som varje kaka innehåller. Med stolthet och glädje! Fantastiskt kul! Det går då verkligen ingen nöd på mig...  Funderar runt det här med fasta. Jag har ju köpfasta i oktober varje år. Så vad är det jag överkonsumerar nu som jag solidariskt kan avstå från? Åh... Massor! Men jag tror ändå det kommer handla om mat. För en sak skäms jag för... Vi överhandlar och slänger mat. Så årets fasta på mitt personliga plan blir just att begränsa inköpen. Nej, mina familjemedlemmar kommer inte behöva leva på vatten och bröd. Men vi kommer inte heller handla i onödan. Kyrkans fastekampanj heter Maträtten eller egentligen #Maträtten tror jag... Vi behöver inte skuldbelägga oss och använda bilden av svältande b

Det är en månad sen sist. Lite drygt faktiskt... Lyckan är stor då han kommer. Vi hämtade Anton vid tåget i Falköping i söndags em. I morgon åker han tillbaka till Ljungby. Frågade honom bur det är att komma hit? Han svarade att det är som att checka in på all inclusive... Hahaha, kan tänka mig det! Så sa han att det är väldigt mysigt! Åh... Det är fint att duka för alla fyra ungarna. Att höra dem spela Wii med stor inlevelse. Eller hur de resonerar om baka pizza på bästa sätt.  Jag och barnen skulle äta semla i em. Niklas tackade nej åh det bestämdaste då han tycker att det är onödigt med en torr bulle med grädde...bättre att bara käka mandelmassan som den är.... Nåväl, jag hade fixat vegan semlor och dukat fram. På bilden syns tydligt vilka av mina fyra barn som är ivrigast på fika!  Så nu är det avklarat. Min första semla för året. Kanske min enda... Fast jag kan tänka mig en hetvägg, varm rismjölk tror jag kan passa med kanel i.  Idag har jag fått vabba. Nora vaknade med väldigt on