Så lång

Vissa dagar bara blåser förbi. Inte idag. Har en känsla av att den varit väldigt lång. Inte på det braiga viset. Utan lite så där jobbig som sista mattelektionen på torsdag em var. Lång och lite orolig. Det är min sista semesterdag. Jo visst har jag helgen ledig men känslan av att semestern är över har infunnit sig. Och då är det liksom lika bra att komma igång med allt igen. Därför tror jag att en lätt obehagskänsla har förföljt mig under dagen. Ingen jobbångest, absolut inte, utan snarare så där att kom igen nu, nu är det dags! Precis som jag kände inför fredagar förr. Veckan gick mot sitt slut, det hade varit kul men nu var det dags att varva upp lite inför helgen. Mina helger förr bestod i att jag jobbade massor och festade hårt. Ha ha ha, ja det är inte samma sak som får mig att tagga till längre. Men det är samma önskan om att prestera. Jag blir orolig i sinnet av att vara slapp. Ja då menar jag mentalt slapp. I och för sig är det en jädra utmaning att hålla ungarna i den här familjen hyfsat nöjda på sommarlovet men jag är ju som bekant inte gjord för allt för långa perioder utan jobb eller plugg. Antar att det är därför den här otroliga lusten att söka ny utbildning finns hos mig. Liksom ockuperar mina tankar. Det är inte så att jag är missnöjd med mitt jobb men jag anser att det alltid finns vägar för att göra ett ännu bättre jobb. 

Vi fortsätter vårt till största del vegetariska matlagande. Det går fint. Min kompis Ulli kom igår och stannade över natt tills idag. Jag berättade för henne att jag är sugen på att köpa mig en juicer. Fick mig en rejäl info om hur dumt och onödigt det skulle vara. Och hur otroligt besvärligt det är att diska en så onödig pryl... Jahaja, nä men då så...