En rödtotts bekännelser

Kan inte förneka att det är onödigt tyst och ensamt här. Vårt hus känns stort. Detta besök var väldigt speciellt. Fantastisk kör, lika fantastiska individer. Igår kväll satt vi på den öghrenska altanen och hade lite terapi med varandra. Några av oss som kände oss lämnade... Skrattade och grät. Vilka minnen vi har tillsammans. 

*hrm hrm* jaaaag viiil takka liiiiveeeet såååm jeett meeej såååå mikkket...  Ärligt? Vem gav mig rödvin en tisdag???

Ujujuj! Här håller vi högt tempo! Körfestivalen är på upphällningen. Finaldagen i morgon. Våra inneboende är fantastiska. Trevliga och tålmodiga. Dagarna känns och är faktiskt som en enda lång fest. Jag lever i ett party just nu! Gläds med mig. :-)

Har inte jättemycket åsikter om allt och alla. Men när jag tycker nått så kan jag bli så otroligt ivrig att få fram min åsikt. Idag har jag hävdat min ståndpunkt! Fast det blev lite obehaglig stämning och jag misstänker att det kostade lite på mitt charmkonto... Så fick det bli.  Avslutning med seniorerna. Kom väldigt få. De ville hellre sitta ute i solen. Kan jag förstå. Fina ungar som jag verkligen uppskattat. Nu ses vi inte förrän till hösten!  Idag har jag använt mig av en av mina fina klasskamrater. Fantastiskt att ha vänner runt om i stiftet som kan hjälpas åt. Att samarbeta för att nå bästa resultat gör mig lycklig. Här är bild på två av våra underbara lärare. Oliver och Håkan. Att se dem samarbeta har varit en fröjd! 

-Nä men Anki! Du är ju inte klok, jag skrattar ihjäl mig. Varför berättar du att du gjorde så? När nån säger så till mig (händer rätt ofta, jag gör så många knäppa saker) tror jag att det handlar om att fylla en uppgift. Jo för genom min bekännelse finns möjlighet att få ge ord åt sin egen. Att förlösa på nått mentalt plan. Jag tror det kan behövas. Som när jag får syn på nån stackare på tv som försatt sig i trubbel. Det gör ju att jag kan antingen känna igen mig eller få lite lugn i att andra har det också svårt men det finns lösningar. I skolan pratade vi om nedrustning. Tänker att min bekännelse är en slags nedrustning. Det öppnar för en mänsklighet. Spelar ingen roll att vi må vara skapelsens krona. Vi är ändå inte mer än människor. På tal om det... Borde raka mina ben och klippa tånaglarna. Nä vet du vad Ankipanki, det var alldeles för mycket mänsklig bekännelse! :-)

Ärligt trodde jag det skulle bli megabölet men klarade mig med en servett och snyftande. Visst rann tårarna men det var ju inte så snoret sprutade. Vilket jag är grymt tacksam för! Den sortens lip är riktigt bedrövlig! Skolavslutning, Svenska kyrkans grundkurs på Hjo folkhögskola är nu avklarad. Önskar innerligt att jag fick ett år till. Nu är vi sända ut från skolan vidare i livet. Nya studier tar vid. Men inte förrän nästa år. Tar ledigt från pluggandet i höst. Säger det igen: Underbar tid detta år varit!

Åh älskade liv, hur tveklöst du pågår! Livet vältrar sig fram. Utan tvekan. Hur jag bemöter detta är upp till mig. Jag lider av separationsångest och tårarna är väldigt nära. Hur har dessa människor kommit att bli så betydelsefulla? Jag älskar dem ju!?! Tveklöst... Att vara vuxenstuderande är en av livets ljusglimtar. I detta fall handlar ju studierna om ljuset! Att få lysa upp mitt eget mörker, att få befinna mig i flödande ljus. Att läka sår och få förlåtelse. Tillsammans med underbara människor fått möjligheten att utforska en smalare livsväg. Utmanas att se bindningar och bojor. Ges tillfällen att bli kvitt. Hur stort som helst. Jag kommer att bära med mig denna tid för evigt! Jag kommer älska dem in i evigheten... Här är dessutom några av dem på bild. :-) 

Den här gången är det tufft på riktigt. Vi är i skolan för den avslutande träffen. Stämningen är redan lite dämpad. Vi lider alla av separationsångest. Idag har vi jobbat med retorik och ledarskap. Verkligen ämnen jag gillar. Hade ett kort anförande som gjorde mig skitnervös. Ärligt så älskar jag ju uppmärksamheten men det är något som gör mig dödsförskräckt. Nu har jag sagt ja till ännu ett litet minital. Det är redan skrivet. Den biten går fort. Fick frågan och en kvart senare var det klart. Undrar om det blir de orden som bli sagda? Har ju en tendens att vara impulsiv... 

Hör mig själv. Näe barna, nu räcker det med kivandet. Mycket medlande på helgerna när dessa barn ska umgås. Ikväll har vi två till låns också. Fem ungar hoppar studsmatta, äter popcorn och sjunger schlager. Nu ligger fyra flickor och fnissar. Hoppas de kan somna snart.  Ledig lördag har inneburit en del hemmapyssel, två kalas för Nora att gå på, gympa för Alicia och svärföräldrar på lunch. Trixar för att alla ska vara nöjda!  Hör att det är fest här i närheten. Folk skrålar och basljudet dunkar. Åh denna ljuva tid på året. Jag är trevlig mot mina grannar som jag knappt sett sen september. Livet verkar enklare... 

Planerat höstens verksamhet i kyrkan. Fattar knappt att det är där min arbetstid kommer ligga fram över. Kul blir det iaf.  Åkte ut till Ekedalen för att ha en sista barngrupp för terminen. Trodde det skulle komma en flicka, alla övriga hade fotbollskväll. Blev tre barn och jag vart överlycklig.  Idag passade vi på och firade livet. Åt smörgåstårta och skålade i cider. Härlig kvällsmatstund med familjen.  Så ringde Anton. Min unge! Längtar efter honom. Det gör vi allihop. Vill ha hem honom.  Min kväll tillbringas i soffan framför tvn. Heja Sverige! 

Jobbar just nu med att sammanfatta min egen etik. So far so good... 

Att jag är känslostyrd är ju ingen nyhet. Idag har varit Balder. Hit och dit, upp och ned! Så är mitt liv. Tror det var Madonna som vid ett tillfälle hanterar media och runtomkring snack. Hon svarade nått i stil med att det är viktigt att inte låta sitt inre lugn rubbas av yttre omständigheter. Åh så ofta jag påminner mig själv om detta. Ändå så blir jag vansinnigt påverkad. En terapeut sa att jag måste upp med gardet... Jag har ju en egen teori. Ibland funkar den fullt ut. Men så faller jag platt emellanåt. Idag fick jag rådet att se det som att jag går en överkurs i livets hårda skola. Så var det avslutningsvecka för de flesta av barngrupperna. Tänk att jag blir kallad fröken. Lustigt. En del kallar mig nog annat, mindre lämpligt att skriva. Helt ok. Jag har varit tuff. Regler som ska följas och krav att försöka möta. Men också, tröstande, peppande, vägledande, omhändertagande och faktiskt rolig. Allt detta har jag fått till mig. Både ris och ros. Det är barns styrkor. Jag jobbar

Idag har det varit terminsavslutning för barngrupperna i Varv. Vilket gäng! Jag var inne på min 21:a jobbtimme när vi drog igång genrepet. Poff så var jag alert igen. Går inte att göra ett sånt jobb halvdant. Barnen, kantorn, prästen och församlingen litar ju på att jag ska fixa min roll. För att inte tala om vad jag förväntar mig av mig!!! :-) På allvar så är det en riktig höjdare. Jag gör mitt bästa för att de små liven ska ha roligt när de ska uppträda. Idag stod musikal på programmet. Fick visa lite skådespeleri! Ja kära nån. Omväxling förnöjer. Imorgon får jag inte brista i disciplinen. Jag har få tillfällen denna veckan för studier. Veckan därpå är sista veckan av utbildningen i Hjo. Har en del kvar att få gjort. Som att sammanfatta och skriva ner min etik och skriva ett föredrag till. Så har vi debatt om abort och aktiv dödshjälp... Lite att bita i!

Fick idag lära mig vad kompromiss betyder. Jag gillar nämligen inte det ordet. Jag ser det som att flera parter går missnöjda ur en situation. Ingen fick som den ville. Alla bär på en önskan om revansch. MEN idag lärde jag mig att ordet kommer från latinet och betyder lova varandra. Så nu får jag tänka om. Ge ordet sitt rätta innebörd. En kompromiss är att lova varandra chansen att se den andras "point of view". Usch nu blandade jag språk. Ser illa ut. Gör jag ofta när jag pratar men i skrift... Näe helst inte.  På tal om ord... Idag lämnade Ordet Jordelivet. Kristi himmelsfärd. Steg upp mot himlen på ett moln. För att sitta på högra sidan.  Lite symbolik i att jag som älskar och överanvänder ord tillslut föll för just Ordet! Nog med skrivet från mig. Nu övergår jag till andras texter. Lite pluggande innan jag går loss på ny tjock bok!  

När jag tar mig friheten att hämta bara ett barn tidigare från dagis för att åka och fika hos Fia gäller det att stå upp för mitt val! Underbar eftermiddag!!! Noel sa när vi åkte därifrån att det är synd att vi inte bor i samma hus! Hoppas jag kommer att drömma om Fias äppelpaj... Ikväll har vi fixat lite på barnens rum. Det börjar märkas av nu att vi går från att ha haft tre småbarn till två små och en tweenie. Skönt att ha en kväll ihop. Imorgon är det Kristi himmelsfärdsdagen. Röd dag i almanackan. Inget jag som personlig assistent brukar fundera på. Jobbar jag ordinarie tid på schema så spelar inte färgen någon roll. Men nu helt plötsligt har jag blivit lite bortskämd. 1:a maj var röd. Då blev jag ledig från mitt kyrkjobb... Ställer klockan för att jobba dagtur. Kommer bli mysigt det vet jag.

Mina dagar är fyllda av ungar. Mina egna och andras. Jag hör sanning efter sanning. Inte alltid så faktaspäckade sanningar dock. Dessa små som lever så i nuet. Allt sker här och nu. Eller sen... Typ när det är dags att städa eller gå hem! Tror att jag måste omvärdera min yrkesinriktning. Det är ju faktiskt så att jag gillar det här med att vara fröken.

Nusånn! Håll i hatten för här lär det blås till! Jag kommer säga nått som jag aldrig tidigare sagt. Här kommer det: Jag tycker jag ser bra ut! Jo jo! Va!?! Det är sant. Å jag som inte ens tillhör de snyggas skara. Men så här är det, jag har åldrats. Med visst behag. Nu spricker jag nästan. Av fniss. Fast ärligt så tycker jag det. Nästan alla mina vänner (tjejer) är otroligt starka och drivande. De provocerar ofta. Jag älskar dem alla innerligt för deras inre kraft. Min vän Fia retar gallfeber på vissa med sin figur och träning. Lisa är jobbigt medmänsklig förjämnan. Nicolina är ärlig om omständigheterna på sitt jobb. Malin startar eget. Maria är ordningsam, ja så här kan jag fortsätta en bra stund om jag ska räkna upp dem alla. Ni fantastiska kvinnor som lever ERA liv så som ni önskar, NI fick mig att sticka ut hakan lite. Imorgon tar jag förmodligen tillbaka det och inser att jag är lika beige som vanligt. Men... Visst är beige rätt ok? ;-)

Vad är ledig tid? Alltså, alla lägger in sina önskningar i begreppet. Är det när vi fria från andra engagemang bestämmer över vår tillvaro? Eller är det tid då inga bekymmer gnager sönder oss? Tid överlag är något som upptar mina tankar just nu. Får då och då frågan hur jag hinner! Hinner vad då? Finns så mycket att använda sekunder, minuter, timmar, år och evigheternas evighet till. Att inse skillnaden mellan vår limiterade tid och upplevda tid är klurigt. Den faktiska, tickande visaren (eller för de som köpt en äkta Rolex, flytande visaren) är ju inget vi rår på. Jag har spenderat min söndagsförmiddag väl i Baltaks kyrka. Barnkören sjöng och en ung tjej döptes. Första vuxendop jag varit på. Var riktigt fint! Rörande på nått sätt. Prästen levererade en snygg predikan och nattvarden var helig. Svårt att inte vara nöjd! Så återkommer dilemmat med tiden. Tvättstugan är fortfarande under belägring. Jag har inte pluggat färdigt. Så många andra saker väntar på att tas om hand alltifrån än