En rödtotts bekännelser

Dessa dagar då livspuzzlandet nästan inte går att få ihop. Löste sig fint till slut. Niklas fick skjuta på sin kund så jag kunde åka på mitt jobbmöte i Falköping. Så raka vägen hem, bytas i dörren och Niklas i bilen mot Skövde. Noel har blivit lite sämre. Känner igen symtom. Rosslar i bröstet och andningen är liiite ansträngd. Absolut ingen fara, han vet nu att med medicinen blir det bättre. Värre med de riktigt små som inte kan förstå.  En mysig em med semlebak och fredagsfikandet. Fick boka tid för behandling på "Noels fotspa". Var väldigt lyxigt! Nora stod i receptionen och bokade besöket och tog betalt... Kul när de samarbetar!  Blev lite abrupt avbrott när vi fick hoppa i bilen och köra mot Ekedalen. Så var det inte planerat, jag skulle varit ledig i kväll. Kom inte så långt. Det hade skett en otäck olycka på vägen. Blev stående i kö vid infarten till "Överskottet". Folk i bilarna verkade otåliga och en del farliga försök att ta sig ur kön för att vända om gjor

Ja men precis som många andra just nu är jag hemma och vårdar liten sjuk unge. Han har feber, det är allt. Vilket ju gör det hela till en ganska mysig tid. Igår låg han i soffan och jag trodde han feberyrade. Babblade på om allt och inget! Men näe, då var febern inte mer än 38.2... Lille gubben, han är lika pratsam som jag! Han har så vansinnigt mycket att berätta för mig. -Mamma, jag är din prins! Jag är världsbäst på att hjälpa dig!  Fördelen med att vaknat fem och ätit frukost runt halv sex är att det nu är dags för en andra frukost!  Jag är uppless på matlagning just nu... Försöker skaffa lite nya uppslag.  Så enkelt och lättsamt liv jag verkar ha! Men ärligt, det är ju fantastiskt! Ska intala mig själv att det är just så här. För mitt privatliv är fint. De vanliga syskontjafsen och logistiska utmaningar samt ofokus på parlivet till trots. För de är ju del av ruljansen. 

Oj, känns som alldeles nyss då jag i fredagskväll åkte från Ekedalen. Då hade jag en ledig helg framför mig. Nu är den strax bakom. Gången... Ja ibland försvinner tiden utan att något av det jag planerat blivit av. Fast vad gör väl det. Jag har varit på gymmet både lördag och idag. Vilket gör mig riktigt glad. Känner redan att jag börjar komma in i träningen. Alltså, pulshöjningen, rödflammigheten och svettavtrycken jag lämnar på viktmaskinerna. Samt känslan efteråt! Sitter en liten stund i bastun och nyduschad traskar ut med ett gladare humör.  Packade in familjen samt ett extrabarn i bilen och for upp till Slottet. Mötte upp med fam Boger. Eldning, grill och pulka! Många fler härliga personer kom och plötsligt var det fullt med glada människor i backen. Noel var lite extra äventyrlig och for ut över "stupet" med huvudet före. Blodvite! Kraftigt näsblod som rann i hela ansiktet, håret och ner på overallen. Bara att torka och trösta. Nu är han ingen lipsill utan morskade snar

Kan inte sluta tänka på dessa unga män som riskerar hamna så sjukt fel i sina liv. Jag syftar på tv-programmet Fittstim från igår. Har vid flera tillfällen talat med tjejer som ser sig som feminister om just dessa män. Gör mig kallsvettig. Att hävda kvinnors rätt till lika värde och behandling, javisst! I samma andetag som jag säger ALLAS lika rätt. Låt oss vara det samhälle som fungerar som en livboj. Låt oss se till att alla känner sig lika inför varandra. Vi får inte utsätta enskilda individer för risken att sjunka ner till livets botten där man krälar omkring i skuld, skam och bitterhet. Där självförakt frodas och alla saknar tilltro. I den dyn rekryterar diverse kriminella grupperingar sina soldater. Redan slagna och utanför framstår gemenskapen i gäng som räddningen. Vi har sett detta gång på gång. Milde Förskonare, låt oss fostra våra söner till människoälskare! Låt dem bli fria från förakt, stolta för sitt värde och starka i sin tro på framtiden. Låt oss fostra allas våra barn

Åh milde jag har så mycket jag vill säga. Mina fingrar är inte så flinka så mina tankar är långt före det skrivna ordet. Jag tittar på Fittstim. Oerhört viktigt program. Idag fick jag  frågan om jag blir upprörd. Nja inte över förtrycket av kvinnor men av tjafsandes inom feminismen. Vad som ska anses vara finare och mer värdig kamp. Hua mig! Skämskudden täcker inte tillräckligt! Och det är just där jag känner min kampanda vakna till liv på riktigt. Jag blir fly förbaskad på den sortens feminism som hävdar kvinnors rätt att förtrycka män tillbaka. Nej, absolut inte. Jag tror precis som framtidsforskaren i programmet sa, på en klar förbättring av det generella levnadsförhållandet för kvinnor inom en snar framtid. Men på vems bekostnad? Jo på den enligt statistiken mest våldsbenägna delen av manligheten. Shit vilken farlig framtid våra döttrar går till mötes om den profetian slår in. Lågutbildade män i områden där det råder stor arbetslöshet är de som får betala för kvinnornas framtida vä

Läste just min kompis Fias blogg. Återupptäckte ett av mina favorituttryck där. Psykbryt! Men det var länge sen! Välkommen tillbaka! Detta fantastiska lilla ord. Som så totalt förklarar ett tillstånd. Jag var där i psykbrytets dimma en kort stund idag. Har en arbetssituation på onsdagar som inte är riktigt ok. Jag höll ihop så länge som det krävdes men efteråt fick jag gå undan och det var då det kom över mig, psykbrytet! Det där tillfälliga ögonblicket av uppgivenhet och vilsenhet. Där satt jag för mig själv i ett par minuter och hade mitt bryt. Sen var det bara att resa på mig och samla mig för nästa uppgift. Tur att onsdagar för övrigt bjuder på mycket kul på jobbet! 

Att få börja morgonen med lite soffhäng med barnen och en ny tidning är så skönt. Nån timmes slapp sen var det dags att göra oss i ordning för jobb. Jag har haft söndagsskola i Kyrkans hus. Tycker det är så kul. Fick med mig mina egna små. Elva barn fick höra berättelsen om hur vatten blev vin på ett bröllop för ca 2000 år sedan. Jag bjöd på fest med ballonger och serpentiner! Eftersom vi dödliga inte utför under så blev vattnet med lite hjälp saft! Alla barn fick med sig en ballong med texten I love you. Lyckat enligt mig!  Eftermiddagen ägnades åt pulka, lek och film. Sen åkte vi till gymmet idag igen. Träna och sitta en liten stund i bastun är så skönt.  Nu sitter vi samlade i soffan och väntar på att gratängen i ugnen ska bli färdig.  Efter jul blir det lätt lite tomt och mörkt tycker jag. Försöker behålla myskänslan med ljus samlade på brickor. Men nu är det vitt, glas och metall som gäller. 

Ibland när jag vet att jag har saker som väntar på mig på jobbet kan jag ha svårt att inte gå och tänka på det. Men idag har jag känt mig ledig. Haft en rolig familjedag. Började med vad barnen kallade för lyxfrukost, ägg, bacon, potatis, yoghurt, flingor, juice och skivad frukt. Sen bar det av till Mobacken för att lämna de två yngsta på kyrkans lördagsträffen. Alicia promenerade till morföräldrarna. Anton sov som en klubbad! Jag och Niklas utnyttjade tiden på gymet. Så samla ihop skocken för lunch. Niklas fixade mat och jag roade Noel med att bygga tågbana. Jag leker sällan med mina barn... Efter maten packade vi in oss i bilen med stjärtlappar, pulkor och tefat. De blåste lite kallt men blev ändå en härlig stund i pulkabacken. Barnen är helt orädda. Jag är glad i att åka men har nog börjat bli lite feg. Så känner jag efter, det gör lite ont att åka nerför gupp på en liten plastbit som knappt numera täcker min bakdel!  Det är kul när vi gör något där alla våra barn har roligt samtidi

Ja men det klart att jag för en feministisk kamp! Eller? Jo men visst gör jag det... Eller... Jag strider för våra lika värden som medmänniskor på samma planet. Jag har massor att lära, massor att lära ut. Låt inte orden tystna! Men kanske är jag inte lika högljudd längre. Kanske har jag funnit en annan arena. Tror att min viktigaste roll är den som kvinnan mina närmaste har att förhålla sig till. Alltså hur jag är i min minsta krets. Vad visar jag min man och våra barn? Lever jag efter feministiska deviser? Ger jag bilden av en jämlik person? Var i debatten ska jag kliva in och säga att jo men ursäkta mig jag har en åsikt att hävda? Vad lär jag mina barn??? Är det att vi alla oavsett ursprung (etnisk tillhörighet och kön) delar det som borde vara så självklart millimeter rättvist som det mänskliga värdet? Ja inte vet jag! Det är ju gång på gång bevisat att våra handlingar inte speglar våra tankar bottnade i våra känslor. Så vad är det för signaler jag sänder? Och ska de samtidigt ta h

Vilken kraft! Tänk när det blir en vattenläcka... I åratal kan nån packning droppat och hux flux blev det skador för massor av hundra tusen. Men nu är det inte det som hänt oss. Utan blöta fötter! Trots att vi köpt stövlar och kängor i diverse humhum-tec så är mina barns fötter inte alls så torra som försäljare har lovat! Jag sprejar dem (inte ungarna) men det verkar hjälpa föga. Nå väl, nya skor är idag inköpta och sprejade med inpregneringsmedel. Blir lite undrande dock när jag kan läsa waterproof på dem och ändå får veta att jag måste spreja dem. Vadå vattentäta? Inifrån och ut eller vad? Nu kan detta tyckas vara ett banalt problem men jag hävdar motsatsen. Våta fötter fryser massor. Såg Good morning Vietnam på tv nyss. Soldaterna blev uppmuntrade att hålla sig torra om fötterna och så att undvika att bli träffade så klart. Bra överlevnadsstrategi!  Vi bor i ett äldre trähus. Låt mig säga att det viner om öronen inomhus. Självdrag japp! Fått lägga alla de tre små barnen i samma rum

Vi har plockat undan våra julsaker. De finns nu nedpackade i lådor och ska upp på vinden eller in i garderober. Noel frågade med gråten i halsen om vi skulle slänga julen? Näe, den plockar vi upp igen nästa gång det blir dags!  Så är det också med mycket annat. T.ex. känslor. Vissa får läggas i malpåse. Det finns inte alltid utrymme för att hantera allt som dyker upp.  Att välja mina strider är nog det jag tränar mest på. Jag går ju igång ganska snabbt. Gråt och skratt väller alltid ur mig, ingen mening med att försöka stoppa. Jag är glömsk och vattnet verkar flyta snabbare under min bro för varje år som passerar. Inget behöver betyda strid men ärligt så tar min känslosamhet över ibland och jag hamnar i konflikt. Minns hur det var när jag var yngre. Då sökte jag bråk bara för att! Trivdes med att argumentera och vara spydig. Nu får jag ångest bara av att tänka på tjafs. Men går jag i klinch med någon så är det för att jag verkligen känner mig kränkt. Tack och lov är det sällan numera.

Hela personalstyrkan har haft utbildningsdag. Beteenden och kulturer i fokus. Spännande! Men tröttande att sitta så många timmar. Kroppen är lite stel. Passade på att be Anton om massage. Lindrade massor. Ser ut genom fönstret, är det vintervädret som anländer? 

Nyss frågade Noel mig varför andra skyndar sig till dagis? Han menade varför en del barn redan är där... Tack och lov behöver vi inte vara där förrän runt 8. Men han är ivrig att få gå iväg och ropade till sin pappa -Kom nu för 17!     Ja vi är ju alla ganska ivriga iväg, så varför är det då just idag svårast att kliva upp? 

Härlig julfest med arbetskamraterna där temat var Galen guldgala.  Middag med underhållning. Bling, blankt tyg och guldglitter! Slappar i soffan. Kronan av och fötterna upp! 

Låt mig säg att jag är helt på det klara med att jag är löjligt otränad. För den här träningsvärken är sån som accompanieras av lätt frossa och viss huvudvärk. Ja precis som jag var förberedd på, vad jag inte räknat med vara att leendet från igår kvarstår. Som en suddig massa har jag pöst ner i soffan. Kan bli så att jag får sova här om jag inte får hjälp upp... 

Idag var dagen D. Lika stort för mig som landstigningen i Normandie antagligen var då. Dagen då jag åter skulle ta mitt gymkort i bruk. Häpp! Brutet ny mark. Trots att jag känner de som äger gymet, varit där förut och inte är någon särskilt blyg person var det väldigt skönt att ha Fia vid min sida. Blir lätt lite tafatt för min del annars. Jag pep lite harigt i början men ganska snart var fightmode påslaget. Trotsar faktum att min högra armbåge är kass, det gick ypperligt att göra massor av övningar utan att belasta den i onödan. Nu är gränsen korsad och jag är i ingenmansland, måste säga att jag är stolt och nöjd med dagens insats. Tror faktiskt att jag log största delen av tiden och det är skitviktigt för min del att ha kul samtidigt. Hade ju rätt sällskap i Fia och Anita, roliga töser!  Mina barn har lovat att hjälpa mig med den basala hygienen och matning de närmsta dygnen för träningsvärken kommer lamslå mig. Jag jublar! Nu ska jag hålla i! Tuff nu efter första passet... Jo så är

Året är nytt och det känns som det ges möjligheter att göra upp med gammalt och starta upp på nytt. Som ett ungt förhållande. Lite nykär känsla. Pirrigt inför vad som komma skall. Det finns vissa saker som jag känner obehag inför med detta nya år och nya termin. Jobbmässigt lär det bli lite ostadigt är jag rädd. Det kan vara så att jag fasar en fantasi och då är jag tacksam för det... Vi får väl se. Årets sista dag blev trevlig. Var på Pommern där min lillebror bor med sin familj. Ända sen han valde att flytta dit och bo med Ida har jag varit så glad för hans skull.  Lillebror är helt inne i matlagningen.