En rödtotts bekännelser

Att vara herre över sin tid är nog en dröm många har. Jag styr väldigt mycket av min tid så jag ska inte klaga. Klart jag anpassar mig efter mångas behov men om jag skulle hårddra det hela kan jag nog säga att den mesta tiden är min och jag skulle kunna fylla den med vad jag vill. Fast så ser inte verkligheten ut för mig. Jag har skapat ett liv som är uppbyggt på andras tider och villkor till stor del. Så är det ju när man är en i ett sammanhang. MEN teoretiskt är det jag som bestämmer. Kan vara bra att tänka på ibland då det lätt klagas att tiden rinner i väg och liknande uttryck. Så vad har jag då använt min tid till det senaste... Jo jag har bakat och gjort adventsfint. Som så många andra. Härligt att pynta upp hemmet. Jag älskar traditionella julpynt. Rött, grönt och guld överallt.  Värmen som blir i rummet med röda gardiner. Mysigt så det förslår! Utanför fönstret är det regnigt och blåsigt. Inte så kul för de arbetrna som just nu gräver en stor grop mitt på trottoaren och rak

Jag och flickorna bakade lite pepparkakor i eftermiddags. Vi brände en del. Första gången i varmluftsugn var lite klurigt. Gör inget... Råder lugn på Egnahem. Vi har stökat hela dagen. Blir lätt så när det är många unga viljestarka familjemedlemmar delaktiga. Men nu sitter gardiner upp och stjärnor är tända. Fick härlig förväntansfull stämning i kyrkan idag. Påsk är min favorit bland storhelgerna men advent kommer ikapp. Samma känsla av att gå i positiv väntan. Tar mig nog en paus i kyrkan i morgon också. Tre av fyra barn är döpta första advent. Väldigt fint och mysigt. Åhhh så gott att komma hem till alla ungar sen. :-)

Var krasslig igår så inget städ blev av. Gör inget för helgen är ledig och jag har inget inbokat. Vi ska baka lite och pyssla lagom. Ingen hets för då blir jag bara sur. Tror det ska bli en mysig helg och då gäller det att hålla mig på gott humör. :-) Vi får starta upp julstämningen i köket...

Jag säger det högt till mig själv: -Anki ndu duger fantastiskt fint precis som du är och det du åstakommer är helt jäkla fenomenalt. Du är rolig, snäll och en förbaskat bra mamma till just dessa fyra ungar. Din sambo älskar dig och du får bra betyg på din utbildning. Sluta gå i terapi där du bara drar upp det dåliga med dig själv... Du vet ju redan att du är en "pappas flicka" och när psykiatrisköterskan säger att hon aldrig förr träffat någon som dömer sig själv lika hårt nickar du ju. Sluta fokusera på skit och sträck ditt rödhåriga huvud upp i atmosfären. Idag har jag vårdat sjukt barn. Det har gjort att jag stannat hemma och pysslat med ungarna. Att serva fyra lediga barn är ett heltidsjobb lika tufft som jag vet inte vad. Men så satte jag ribban lite väl högt. Började dagen med att baka med den friska flickan. Bjöd hit föräldrarna på fika och sen satte jag en deg och lät den jäsa medans jag åkte till apoteket...Eller i ärlighetens namn glömde jag att jag satt den men d

Hualedaness så trögt det kan kännas att gå upp. Barnen är hostiga och håller sin mor vaken. Men lite honungsvatten och mys i soffan gör allt bättre.

Hela familjen startade upp tidigt. Frukost ihop innan vi drog iväg åt olika håll. Bra dag på jobbet för mig. Kom därifrån i tid hade bråttom hem. Kl 17 skulle snickaren komma. Väntade....väntade....så kom grävmaskinisten istället. Oj! Ja det var ju välkommet. Honom har vi inte sett på en månad. Jag satte degar och började steka köttfärsbiffar. DÅ kommer snickaren en timme försenad. Ja han var ju efterlängtad så välkommen in. Bröden in i ugnen. Hade ju sagt att vi skulle äta hemmagjorda hamburgare... Ofta undrar jag över min planeringsförmåga. Ja ja utanför fönstret blinkar varningslamporna på jättegrävaren. Snickaren mäter och knackar. Räknar över det hela och säger 100. Ooops, 100 alltså? Milde! Ja det blir intressant att säga till bankdamen. Snickaren sa att det drar iväg lätt. Jo det må jag säga. Knackar försynt på dörren, grävar'n är klar. Perfekt nu har vi stadigt grus att gå på igen. Tråkigt att det drog ut på tiden, två månader har gått. Vi får lägga plattor och ny trapp til

Jag får en dunderkick av att resa. Se nya saker och träffa nytt folk. Eller människor som jag verkligen längtar efter att få umgås med mera. I helgen har vi varit i Stockholm. Niklas sålde en av sina tavlor till en man där så vi levererade den samt passade på att hälsa på Stefan, Niklas morbror. Så härligt men också lite krävande, inte helt smidigt att leva i kappsäck med fyra ungar. Eller det kanske inte är ett problem om jag hade en lite större organisatorisk ådra. Jag packar ju strax innan vi åker ner lite rena kläder och så får de själva fixa lite underhållning för bilresan. Blandad kompott men det löste sig väl. Jag har börjat tredje och avslutande delen av psykologikursen jag pluggar. Tror nog att jag kommer läsa vidare. Det är mitt ämne om jag anstränger mig lite. Och det gör jag... fast inte mer än vad som är rimligt. Jag tänker inte bränna mig på studier och absolut inte i detta ämnet! Klart jag blir lockad att satsa på riktigt men har inte riktigt motivationen att studera p

Det är härligt att vara gäst! Vi bor fint i Aspudden hos Stefan med fru. Hon är en underbar kvinna från Thailand. Så fin på alla sätt. Vi är här främst för att leverera en tavla som Niklas målat och sålt till en man här i Stockholm. Nu när det är avklarat ska vi mest hänga med varandra. Ta en tur till Junibacken i morgon innan vi vänder hemåt.

Så glad att vi kom iväg. Underbart med miljöombytet. Att få komma till dukat bord och känna sig väldigt välkommen. Rofyllt och givande.

Jag har startat om i samtalsterapin. Hela eftermiddagen har haft stramt ansikte och brännande känsla bakom ögonlocken. Mitt i mitt braiga liv känner jag mig liten, trött, sorgsen och osäker. Vardagsproblem! Ja så är det men det är dags att bryta ovanor och byta ut dem mot nya sundare tankar.

Ja vad är personlig info och vad är privat dito? Man kan undra. Här kan tänkas vara ett gränsfall. Bjuder jag dock på. Prick nio på morgonen blir jag om allt går vägen, rödhårig igen. ;-)

Ja ja spännande! Jag är ganska långsam av mig när det kommer till teknik. Men nu ska vi se... Jag har ingen aning om hur twittrande går till men jag för väl pröva mig fram. Hittat några människor som jag valt att följa. Jag skulle ju ha en bild också... Jo men varför inte. Denna knäppte jag. Mycket självdistans är önskvärt. :-)

Eller ja, två kanske jag borde skriva. Noel ligger utslagen i soffan. Jag har jobbat kvällen på Hemvården. Kom nyss hem. En snabb sväng in i duschen och nu ett försök att varva ner. Tjejerna sover över hos farföräldrarna och Anton är på lokal. Niklas sitter och tecknar och allt är lugnt. Jag äter lakrits och njuter av känslan av en bra insats på jobbet och faktum att jag sover hemma i natt. I morgon är det nya tag med jobb kl sju. Ska väl inte vara några problem att komma upp i tid. Noel väcker ju mig vid fem tiden, nedrans vintertid! :-)

Vi har hela veckan ledigt. Känns som lyx. Att få så mycket tid ihop men samtidigt märks det att barnen är vana vid mer styrda aktiviteter. Tog ett par dagar att komma in i min långsamma lunk. Jag älskar att ta dagen som den kommer. Iaf så här en vecka på hösten. Inga måsten alls. Att få sällskap av Nicolina och hennes lillsessa till mellis idag var supertrevligt. Barnen leker och jag småpysslar här hemma. Livet så som jag uppskattar det som mest.

Mitt i vardagen kan jag ha svårt att hinna med romantiken. Jag glömmer att säga och visa Niklas att han är allt jag vill ha. Men när vi satte oss i bilen på väg mot Göteborg och det inte sorlade i baksätet kom tanken. Den jag inte hört på ett tag, därför han! Alltså jag frågade mig själv vad det var som gjorde att just vi två gillade varandra. Och när han nu inte behövde kämpa mot barnen för att få min uppmärksamhet så var det tydligt. Han är smart, empatisk och så himla rolig. Tur att det blev tyst en stund, hade ju inte velat vara utan alla de egenskaperna i en och samma människa.