Antingen eller

Under sommaren bestämde jag mig för att sluta med min receptbelagda medicin. Den har vissa bieffekter. Som förhöjd risk för kardiovaskulära bekymmer. Doktorn försöker förmana men jag har haft svårt att se hur jag skulle klara mig utan. Nåväl, sommaren är bästa tiden att försöka. Jag har inte ätit rött kött sedan i maj och jag har tränat måttligt. Litet, nästintill obefintligt alkoholintag och lite koffein. Så bra förutsättningar som möjligt. På en dryg månads tid har jag blivit riktigt skruttig. Så jobbigt att inse. Jag utan medicin är väldigt stel med smärtor i de flesta större leder. Jag blev halt, kunde inte öppna käken ordentligt och sov dåligt. Inget att tveka på, påbörjat medicinering igen. På bara en vecka är jag i ok skick igen. Jag kommer aldrig bli bra men jag kan iaf må ok! Allt har sitt pris och jag får leva så "rent" jag bara kan för att göra mitt bästa för mina kärl och mitt hjärta. Vem vet, kanske dyker mirakelkuren upp? 

Att ha många glädjeämnen i livet hjälper enormt. Det kan bli som medicin i sig. Jag går glad i hågen till jobbet varje dag och lika glad återvänder jag hem. Har enastående vänner och familj. Jag lider inte av något allvarligt, livshotande utan kan tryggt leva vidare. Det är det här med tacksamhet... Många av oss utgår från att frisk och välmående är normaltillstånd. Jo, det önskar jag alla. Men när jag nu hunnit en liten bit in på mitt fjärde decennium vet jag ju att så inte är fallet för ganska många. Välmående betyder ju varken övervikt eller svält. Det betyder ju lagom. Lagom även i själen. Saker och ting gör ibland vansinnigt ont. Oftast läker vi. Då och då får vi ärr som påminnelse. Strävan efter lycka är inte att sträva efter ett euforiskt tillstånd. Lycka är att vara tillfreds med lagom. 

Att nå en balans i tillvaron!!!