En rödtotts bekännelser

Är inte silver, tala är allt. Det finns inget att tyst lyssna till om inget sägs. Samtalets nödvändighet. Klart det förekommer tyst kommunikation och det har sitt syfte. Men underskatta inte ordets makt. Så viktigt att få säga sitt, att lätta hjärtat och meddela sitt sätt att se på saker. Idag har jag varit delaktig i ett samtal som säkerligen leder till förändring. Känns bra. Det som gör att jag känner så var just att det var ett samtal. Ingen diskussion. Ingen förde sitt argument för att plocka hem segern. Avgörande faktor, vi ville finna en gemensam sanning.

Har de senaste två dagarna gjort två studiebesök. Igår på anstaltskyrkan och idag på sjukhuskyrkan. Det är intressant att lyssna på de som jobbar för svenska kyrkan ute samhället. De sa båda två att de är inte missionerande utan en medvandrare i livet. Så tilltalande. Jag tro på handling. Medmänsklighet och samtalets betydelse. Idag var det jobbigt för vi pratade mycket om sorg. Tungt, jag hanterar det med tårar. Så även min stolsgranne. Fina Anna, lika snorig och söndergråten som jag. Så kan det bli...

Min tillvaro är hektisk. Idag besök på anstalten i morgon sjukhuskyrkan på KSS. Jag slås av den enorma faktakunskapen vissa av mina klasskamrater har. Enastående! Ibland skäms jag lite för mitt eget tillkortakommande men allt som oftast ger jag mig frimodigt in i samtalen. Dimman lättar och då och då skådas även mina ljusa stunder...

Börjar bli lite jobbigt igen. Andningen en aning forcerad. Hoppas innerligt att vi slipper en ny tur till sjukan. Kämpa på lillfisen. Imorgon är du pigg igen. Öppet fönster och dubbla täcken till mamman så ber vi att få sova lugnt.

Ja denne lille krabat. Förnatten spenderades på KSS akutmottagning. Lite bekymmer med sin andning så det blev nödvändigt med ett besök. Efter lite Ventolin kunde vi åka hem igen. Vi hade morfar med som support. Noel somnade gott efter ett långt snack med morfar i baksätet. Nästan hemma blev vi omkörda av två ambulanser med blåljus på. Fattade ju att något allvarligt hänt. Det blev vi snart varse. I rondellen hade en olycka skett. Såg otäckt ut. Väl hemma i vårt hus igen så ramlade vi nästan i säng. Vaknade upp till kalasdag. Vi firade Noel som i morgon fyller tre år. Skrutten min! Helt återställd och pigg. Fantastiskt skönt. Blev ett bra kalas med släkten. Avslutade dagen med hämtmat från Thai house. Smidigt då det bakats tårta och diskats stor del av dagen. Nu sover alla tre och jag ser fram emot att Anton åter ska ligga och slöa i sin säng efter en helg med sin pappa i Ljungby. Hans pappa flyger till Beirut i morgon. Må det gå väl. Så oroligt i regionen. Att detta fruktansvärda kan f

Knappt en enda tänkvärd sak att skriva. Min hjärna har gått i spinn. Dags att bara knoppa in. Sjukt tidig morgon igen väntar.

Åhhh nu har det börjat spinna! Tankarna rusar. Tänk om saker och ting skulle lösa sig så bra??? Jag hoppas. Helt annat, jag är stolt över de kvinnor som idag varit med på projektet Röda tråden i kyrkans hus. Härligt! Här är något riktigt bra på gång. Roligt hade vi också. I morgon är det pluggande som gäller. Men tror nog att jag tar en paus och ger mig fram på torget en snabb sväng. Känns lite så där att avbryta för torget men sanningen är den att min hjärna inte pallar mer än ett par timmars pluggande åt gången. Sitter nu en stund för mig själv. Varvar ner lite. Anton kollar fotboll och trots att han sitter inne på sitt rum förstår jag att matchen inte spelas som han hade tänkt... Hörde nyss en riktigt besviken svordom. Alla andra sover. Jag borde komma i säng för dagen börjar tidigt i morgon men ärligt, det är ju urtrist att tänka på när jag sitter här just nu!

Att rodda denna familj mot ledig helg är en så välbekant sak. Vi fredagsfikar ihop, pratar lite om dagen och kommande kväll. Vad vi ska laga för mat och vad tvmyset ska bestå av... Enkla, viktiga ting. Här är jag säker. Denna mark har jag trampat förr. Finner mig lätt om det skulle komma annat i mellan för Niklas... Typ en reptid eller kul after work med nya jobbarkompisarna. Jag är lugn. Jag vet nämligen att en stilla fredagskväll kan vara trevlig även utan sällskap. Jag är trött i huvudet efter veckan som varit. Inte alltför social. Nya tag i morgon. Då bär det av mot Falköping och en hel dag med gospelkören. Här däremot är jag ute på otrampat territorium. Jag förlitar mig på min stensäkra altstämma. De tjejerna har både gått, plöjt, sått och skördat denna mark. Dessutom finns Lisa och Gergana och vad skulle då kunna fela???

Ärligt! Just i skrivande stund ber jag om kraft från högre makt. Visa mig ljus i denna för mig prövande stund. Inget farligt har hänt, inget som lämnar spår, inget att oroa sig för. Bara prövande för tålamodet. Jag och mina döttrar har fått LÖSS. Nu är vi behandlade och kammade. Vi har varsitt halvmeterlångt hår som med luskam gåtts igenom. Så nu väntar vi i nio dagar och gör om proceduren. Så ljus, lys klart!

Ledig söndag betyder numera matlagningsdag. Jag har gjort två olika gratänger, två olika pastarätter och en söndagsköttgryta med kokt potatis och svartvinbärsgele. Löjligt nöjd med att fryst in många matlådor. Bjöd även in lillstrumpa med familj på mat. Nu verkar det inte vara annat än sjukstuga här. Tidigare idag var Nora hängig med feber och halsont. Lillebrodern skriker som en tok och har väldigt ont någonstans. Niklas försöker reda ut det medans jag ligger intill Nora för att hon ska vara lugn. Alicia, lilla gumman, la upp kudden högt för det sista hon sa innan hon somnade var -Jag är lite täppt...

Varit med Niklas föräldrar och metat kräftor idag. Härlig utomhusdag.

Hämtmat, chips och Fångarna på fortet. Ja svårare behöver det inte vara. Vi är nöjda. Både Niklas och Anton är på lokal. Barnen är nattade och jag kryper ner i sängen med en ny bok. För mig är det en svårslagen hemmakväll. Niklas berättade en sorglig historia om en ung kille som fått cancerbesked och ca en månad kvar att leva. Tre veckor har gått... Han är drygt tjugo år. Får lite hjälp att uppfylla några drömmar. Idag fikade han med några killar i ett känt svenskt hårdrocksband. Jag funderar lite på situationen. Vågar jag ens fullfölja tanken? Jag hanterar inte döden utan en hel del ångest. Stor klump i halsen. Jag känner inte killen, har aldrig träffat honom men sörjer hans tillstånd. Gläds han i dessa uppfyllda drömmar eller är det med bävan han prickar av ännu en önskan. Jag har ingen aning om vad jag skulle vilja få uppfyllt om det gällde mig. Jag har aldrig utmanat mig själv i tanken ens. Bara att skriva det här gör mig skärrad. Dags att runda av och påbörja boken.

Eftersom jag jobbar varannan helg har jag lediga dagar mitt i veckan. Nu pluggar jag ju så jobbfria dagar är vigda åt studier. Idag börjar jag 16 och går av dygnet senare. Så denna lördagsmorgon är enda lediga morgonen. Då dricker jag te, tänder ljus och rökelse. Att jag vaknade kl 6 är helt ok. Jag är hyfsat morgonpigg däremot bör jag sova runt halv elva. Annars är jag grinig, på allvar!