En rödtotts bekännelser

Vaknade av regnandet. Vi sover fortfarande med vidöppet fönster. Råder visst lugn regniga dagar. Så klarnade vädret upp och det blev ganska fint. Åkte till Skövde för att fixa pass. Gjorde mitt kontorsjobb i tatueringsstudion. Det är så härlig miljö där. Kreativt till tusen. Tog mig en vända till matfestivalen innan det var dags att besiktiga bilen. Blir lite smånervös i sånna sammanhang. Började babbla med killen som jobbade där. Överdrivet skämtsam och glättig, som om han inte ger blanka fasen i mig och min Toyota! Ja ja, typiskt mig...  Så mot Ekedalen och lite fixande i Församlingsgården. Rundade av och begav mig mot stan. Hade bestämt mig för att sluta tidigare och hämta hem barnen. Stängde inte av telefonen dock. Blev flera samtal och mail på em men det gjorde inget. Jag kan ju göra sånt jobb hemifrån soffan med ungarna och fredagsfikat ändå!  Noel på sin älskade förskola, Framtiden! 

Mycket verkar vara rörelse nu. Är en sån tid, både på året och i samhället. Mitt humör lika så. Svänger upp och ned. Ena stunden är jag lugn och i nästa ganska förtvivlad. Så kan det ju vara när man jobbar med människor. I dag var det särskilt skönt att bara umgås med familjen. Även om det inte blir många timmar så är det värt massor.

En sommar är över och Lc startar igen. Alltid lika kul att ses igen. Lite grus för mig dock. Mina luftvägar är uppfuckade och träningsvärken har gjort att mina armbågar låst sig... Gör att jag känner mig lite ur fas. En dag till sen tar jag helg och det är på sin plats. Kollade förut och jag har haft en ledig dag de senast 2 1/2 veckorna. Så kan det gå när jag har så himla kul på jobbet. Visst finns det en risk med det. Är fullt medveten om att jag lever på gränsen till vad som är ok för min egen del. Det har varit en extrem situation, det är nog den enda gången jag kommer att vara med om att det öppnar en ny kyrka i min församling där jag ska jobba... 

Aj aj aj! Jag menar det! Har träningsvärk som heter duga. Tyvärr också ett argsint virus i kroppen. Mår inget vidare. Tungt att andas och hostar. Jag har upplevt det förr. Vänta ut elakheterna bara. Fina vyer som jag försökt fånga på bild från vår resa till Varberg.

Vill inte störa min rumskamrat så jag har tagit min tillflykt till lobbyn. Bor i ett annex så här är i gen reception. Än så länge ärr jag ensam. Svårt och sova, hostar. Inte sjuk så jag behöver vara stilla. Bara tjostig i bröstet. Som vanligt! Tränade ju igår och det var inte så smart. Trodde jag skulle vakna hopdragen i fosterställning och behöva puttas ur sängen. Det var ett riktigt tungt pass, trx. Aldrig kört förut! Kunde inte räta ut armarna igår kväll. Mina muskler var så spända... Misstänker att det kommer krypande en ryslig träningsvärk.  I hotellets badkappa, osminkad och lite krasslig! Sovit ca 4 timmar och oväntat förnöjd!!! 

Kan bara hylla mina arbetskamrater som planerat och fixat denna personalresan! Vi har det superbra. Tror det syns! 

Idag blev vi i biskop Åkes predikan upp muntrade att ta ett steg till. Gå lite längre! Ge mer än vad som bads om. Älska våra fiender. Tuffa utmaningar men med ett litet steg i taget är vi på god väg. Fantastisk predikan där han fick hela församlingen att flera gånger högt upprepa, ett steg till. Jag har personligen lyft foten i ansats. Det är jag så glad för. Nu är det bara modet, orken och viljan som avgör om jag fullföljer i steget...  I kväll har jag packat min väska för att i morgon åka på personalresa. Hemlig resa, allt jag vet är att jag ska ha packat vissa saker och att jag har valt geocaching som aktivitet. Packat ner en reskompis... Nu tänker jag krypa ner och läsa. Börjat i en ny. Har nog fyra stycken böcker som jag växelläser just nu. 

FSomnade i soffan. Så trött. På väg att bli sjuk. Men tänker kämpa emot som vanligt. Har nog inte så mycket för det, är fullständigt omgiven av smittbärare. Fått ihop ganska många arbetstimmar denna vecka och fler lär det bli. Laddar om för festmässa i morgon. Idag överväldigades vi av alla glada besökare i Ekedalen. Tror att det var runt 180 besökande. Riktigt kul! När jag kom hem vid 15 kunde jag somnat sittandes men då tog vi bilen ut i skogen och plockade lite bär. Medan Niklas fixade middagen kokade jag och Alicia ett par små burkar sylt. Ger oss på lingonen i morgon... Tidigt på måndag bär det iväg på personalresa. Har tyvärr inte förberett den så jag har lite att greja med efter jobbet i morgon. Foto, tablettask, badkläder m.m skulle med! Måste hitta min lista jag fått med alla saker som ska packas... En sak i taget som det sägs.  Upptäckte hallonbuskar på jobbet! Smygäta lite kanske... 

Idag blev vi så äntligen "färdiga" inför helgen. Med hyfsad marginal kunde jag sluta redan halv tre på jobbet. Allt är klart för en härlig helg med öppet hus i morgon och festmässa på söndag.  Fikadate på Turbinhusön med 2/3 av familjen Eriksson-Jansson. Noel har haft på sig sin drakdräkt mestadels av dagen, så även i gassande sol på ön. Passade på att bjuda hem oss på kvällsmat.  Tog en tur till underbara Tranemossen. Där blev vi bjudna på äppelpaj med vaniljsås. Vet man något om mina sötsakspreferenser förstår man min lycka!  Så till Villagatan för hamburgare och väldigt trevligt umgänge. Ljuvligt att ha så många bra människor runt oss. Som ser att det livar upp min tillvaro när det erbjuds mat och nära vänskap.  Jag är trött. Tänker försöka sova tidigt. Hoppas slippa ältande tankar inför helgen. Tror faktiskt att vi är i fas. Det som glömts eller valts bort, ja det är som det är med det!  Så här såg det ut i början av veckan. Önskar alla välkomna i helgen för att få se det

Jag är vacker i mitt sammanhang. Med Niklas och barnen. Jag är trygg och skrattar mycket. Tas jag ur min box, ensam, olycklig, rädd, utan kläder och lull-lull? Skrämmande tanke. Jag ser mig som fin när jag speglar mig i deras glada kärleksfulla ansikten. Skulle min familj leva i skräck misstänker jag att skönhet inte längre skulle prioriteras.  Har ägnat em åt att tillsammans med Lisa Öhgren stödja rädda, ensamma människor. Sett till att de fått ett par ombyten. Att barnen har något att sysselsätta sig med. Älskade Lisa, hon har erfarenhet och vet hur allt detta ska gå till. Jag är bara känslostyrd. Blir ledsen och förvirrad över all byråkrati. Har också hunnit bli avtackad från min tjänst i kommunen. Fick, blommor, present och tårta. Sades fina ord om mig och vid min Gud hoppas jag att de vara sanna. 

Drar djupt efter andan. Försöker samla mina tankar. Ber en stilla bön om ro. Behöver hjälp med fokus. Aningen splittrad. Är överallt och ingenstans samtidigt. Fick inte ihop min dag helt utan får stå över träningen men det är ok. Nu är barnen i säng och jag reflekterar lite över dagen som varit. Jobb mellan halv nio och halv sju. Nio timmar av hektiskt kaos. Trivs men ser ändå fram emot lite lugnare tempo... Typ jullovet! Helgen som kommer är väldigt speciell och kräver en rejäl arbetsinsats från många. Inte var dag vi öppnar en ny kyrksal i pastoratet. Skara stifts biskop Åke Bonnier kommer hit. Träffat honom förut så jag hoppas inte bli starstruck! :-)  Jag är ju så tacksam för all hjälp jag har fått och all jag kan få! Niklas ryckte ut och kom till min undsättning. Älskade man som ser vad jag behövde. Ett golv utan bös så att jag kunde möblera barnverksamheten! 

Tycker det är kul att fundera över våra olika ideal. Kroppsideal som ser så olika ut i världen och skiftar över tid. Fortfarande finns de tjejer som opererar om sig för att bli lika Barbiedockor. Klart jag blir inspirerad av olika modebilder och kändisar men inte till någon egen förändring. Jag har inte " levt på mitt utseende" direkt... Så hör jag nu berättas om dessa människor som önskar att vi alla skulle dela plastponies ideal. De idealiserar My litle pony... VA? Ja ja.... Jag är gammal nu och ska väl bli undrande över den unga generationens ideal. Mina egna barn leker just nu med dessa figurer. Jag har köpt och godkänt så det är inte läge att opponera mig. Dessutom gillar jag monstergrejen. Roligt att lyssna på deras lek när dockorna heter Frankie, Venus och Abby.

Vi röjer hemma. Det är inte utan att det river upp mina känslor. Jag blir sentimental och lipig. 19 år som mamma. Så mycket känslor som finns undantryckta. Jag är ibland sjukligt känslig och då har jag lärt mig att fokusera på nått annat till dess att känslostormen lagt sig en aning. Det funkar bara ibland och dessa stormar har samlats i mitt medvetande. Nu blåser flera av dem upp igen. Gör mig skakig. Helt otroligt att endast för ett par dagar sen var jag lugn och glad. Det är bra för mig att göra mig av med vikt. Både fysisk och psykisk vikt. Därav röjandes. Både i hem, själ och fett. Var på gymmet igår. Lär kännas idag och det är på sin plats. Vet inte omfattningen av träningsvärken än för jag skriver detta liggandes i min säng... Blir inte fullt varse förrän i morgon. Nu är det dags för familjen att kliva upp. Vi har att se fram emot frukost då vi får prova Noras blandning. 

Jag är där. När livet skuttar vänligt. Inga oövervinneliga uppförsbackar eller evighetslånga raksträckor. Utan små skuttvänliga steg än hit och än dit. Finns djupa avgrunder där samvetet (det dåliga), mindervärdeskomplex och annat groll göms men ärligt så kan jag ju välja var jag ska befinna mig. Jag väljer min stig där jag glatt hoppsar vidare...

Alicia har kompis som sover över. Då får Nora och jag mysa till det genom att sova i gästsängen på nedervåningen. Må jag inte bli tokig på den lilla, varma ungen som envisas med att snarka lite lätt. Att vara sju år, mellansyster, hetsig i humöret och så väldigt omtänksam tär på kraften. Nu ligger hon utslagen bredvid mig och jag tänker på dagen som gått. Sommaren är på upphällningen, det är inte längre så varmt. Kvällarna har blivit mörkare. Jag är trots allt hyfsat lugn. Vanligtvis har jag ju en mindre svacka så här års. Då jag är missnöjd likt ett kolikbarn. Jag skriker oavsett vad omgivningen gör för att trösta mig. Men inte nu. Jag känner mig ok. Inte bara ok, utan bra. Jag har tagit beslut. Fullföljer dessa och ser nya utmaningar utan att stressas sönder. Tränar på det här att leva i nåden utan att behöva prestera. Ovant men trivsamt. Tids nog kommer det stunder som kommer pröva mig men låt oss oros först när de är i antågande. Tog den här bilde tidigare idag. Jag tittar in i li

Känslorna förpassade till hjärtats yttersta vrår. Hjälpte inte! Slörp!!! Så låg de utanför, innanför och överallt. Ingen idé att försöka kämpa emot. Jag grät men utan alltför stor dramatik. Ännu en unge upptagen i församlingen. Välkommen älskade Ludwig! 

Alla som mött mig irl vet att jag har en liiiiten tendens att tala högt och länge. Ja, jag babblar och då helst om mig själv. Inte min familj, religion eller världsfred kan  få mig att gå igång så pass som mitt favorit ämne, moi!!! Föreställer man sig då att jag på arbetstid får gå runt och mingla och småprata om allt och inget  ( underförstått mest om mig) kan man lätt se det fantastiska i detta! Jag är en bra lyssnar för all del. Jag hör och bekräftar. Så det är inte så att jag missbrukar min arbetstid men när någon frågar om mig... Jo då öppnas den berömda asken och woops serveras allra minst en livsanekdot där jag är i fokus... 

Idag har vi firat Alicia. Hon fyller nio år. Vårt första gemensamma barn. Efterlängtad till max. Planerad och tajmad. Misstänker att det blev hennes personlighet. Det är sån hon är. Gillar att ha koll, blir orolig då det finns frågetecken. Tappar fattningen vid överraskningar och uppskattar inte alltför mycket spontanitet. Lustigt, så olik mig men ändå så lik.  Dagarna går och jag har snart jobbat två och en halv vecka efter semestern. Har fantastiskt roligt på jobbet. Varierat och ingen dag är den andra lik. Att jag fick jobb i kyrkan var som en del skulle säga Inshallah. Så ser jag det. Som den egocentrerade person jag är. Sen så klart ska det till ett cv och någon som behövde anställa men det var gudsförsynt! 

I morgon fyller Alicia nio år. Vi har varit och handlat inför kalaset. Hon ska bjuda på drinkar och popcorn till minglet. Cider med ett fryst hallon, så festligt! :-) Tårtbottnarna är bakade, muffinsarna ska frostas med rosa och dekorera med strössel. Mycket att fixa.  Roligt! Hon är så förväntansfull. Önskat sig vissa presenter men vill gärna bli överraskad så alla har inte fått lika strikta inköpsförmaningar. Lika kul som det ska bli med kalas är det att Anton kommer hem. Men så klart är det hennes dag, dock vet jag att hon längtar lika mycket som jag...

 Men visst är det en lyxig känsla att krypa ner i en renbäddad säng. Jag köpte lakan från ett nedlagt pensionat förra veckan. Vägrar köpa nya lakan. Avskyr kvalitén. Nä riktigt gamla fina med broderier på ska det vara. Fick tag i åtta stycken för 40 kr styck. Var glad så jag nästan grät. Lika glad var jag tidigare idag då jag gjorde jungfruklippningen av gräsmattan med den nyinköpta gräsklipparen. Så lätt det gick!  Jag känner att jag inte är färdig med husvagnslivet än denna sommar men vi är uppbökade varje helg i augusti. Ja det finns väl inget som säger att vi inte kan ta oss en hösttur... För ett par år sedan åkte vi till Hökensås i slutet av september. Det var helt underbart tyst och lugnt. Kanske blir det en repris? 

Vaknade kl fem, kissnödig. :-( Lyckades inte somna om. Lika bra att kliva upp. Kvart i sex satt jag på cykeln. Tog en runda på ca 8 km. I maklig takt. Tog en halvtimme... Skönt att vakna och komma ut. Ätit frukost i min ensamhet och ägnat mig åt min nya last, jag spelar Hay dag. Det är ett barnsölen där jag är bonde... helt jäkla besatt! Så sjukt. Men vansinnigt roligt just nu. Bryter snart den ovanan men först vill jag prestera. Man får stjärnor och guldpengar. Fattar ju vem som helst att det är ett spel för mig!!!