En rödtotts bekännelser

Kommunen gör nya fina absolut raka parkeringsfickor på andra sidan gatan... Ska det få stå kvar, ja det får nog det iaf. Så snygga färger.

Då och då försöker jag tänka på min del av konsumtionssamhället. Tar en köpfasta helt enkelt. Nu är det dags igen. Hela oktober ska jag allvarligt se över mina inköp. Det barnen verkligen behöver får de annars blir det förhoppningsvis inte mycket handlat. Mat, så klart men även här ska jag inte köpa mer än vad som behövs. Önska mig lycka till.

Jobbonsdag... lite trött i huvudet men laddar om för vad som brukar vara supertrevligt: LC-kväll. Bland det mest utvecklande jag varit med om. Att få bli invald i LC har gett mig nya vänner och bekanta som jag annars aldrig skulle träffat. Jag har hört föreläsare, varit på studiebesök och kul aktiviteter som jag heller aldrig skulle kommit i närheten av. Sista mötet i somras hade jag tre minuter. En stående punkt på alla LC-möten världen över. Då talade jag om Wabi sabi. Så spännande. Helt klart ett synsätt jag ska försöka fördjupa mig i. Att ta vara på det jag har och finna ro i det som är. Jag jobbar på.... Som att duka med ärvt porslin även om det är lite kantstött. Jag ärvde det från gammelfaster och hon var superfin. Jag kallade henne rosenknoppen. Wabi sabi för mig....

Ja jag undrar. Tiden går och jag känner mig ok med det för vad sjutton finns det att göra åt det liksom. Allt jag kan önska mig är att åldras så värdigt som möjligt. Det jag menar är att jag fortsätter känna mig nyfiken på allt och uppför mig ödmjukt. Ja här är en bild som visar det fysiska åldrandet iaf. Nyfikenheten och den ödmjuka inställningen jobbar jag på.

Jag hinner inte med hälften av allt det jag just nu borde... vilket är både superstressande och förbaskat gott. Jag har vänner som jag inte sett på evigheter och det är trist men just nu är det så häringa för min del... Jag försöker satsa på att plugga men som vanligt är jag lätt distraherad, som nu t.ex. Har precis gjort färdigt ett arbete om Freud och skickat in det. Vad jag borde göra är att börja med nästa men jag softar en liten stund med en kopp te och lite bloggande först. Så vad har hänt sedan sist... Jo jag har haft besök av Malin. En blixtvisit. Helt superkul som alltid bara det att vi slösade bort en halv dag med att må dåligt bara för att vi festade alldeles vansinnigt kvällen innan. Så kan det gå. Nästa gång vi ses tror jag nog att vi nöjer oss med att bara vara de småbarns mammor vi är. Vi vill helst sitta med varsin filt och smågodis i soffan och prata om livet... Ja ja så är det ju det här med renoveringen som just nu gått i stå. Vi väntar på grävaren som är bokad.

Snälla Anton kom mamma är konstig.... Ibland har jag fullt upp med att få min vardag att gå ihop. Så har det varit ett tag nu. Vi har pysslat om vårt hus för att få det värderat. Gick jättebra och jag är så nöjd med resultatet. Men det tog på oss. Som par i renoveringsträsket var det lite jobbigt. Vi blev stressade. Men nu så ska vi skörda. Kommer att bli en fin entre och uteplats samt ett totalrenoverat badrum. Grävare kontaktad och vi ska beställa grus och plattor. Spännande tid. Har inte mycket annat för mig just nu. Jo förutom att jag börjat plugga på kvartsfart, jobbar min heltid och håller familjeskeppet på rätt körl men det är ju livet och det är jag stolt och tacksam för. Ibland är det på sin plats med en liten uppmuntrande klapp på axeln. Jag har ett väldigt fint nätverk av axelklappare som verkligen gjort min vardag extra kul det senaste.