Sammanfattningar

Ser krönikor. återblickar och summeringar av året som gått. Visst har det varit ett fantastisk år. De flesta dagar har passerat utan fruktan, svält eller tvivel, för mina nära och kära. Kan nog fastslå att ingen i min närhet känt något av det jag räknade upp! Tror istället att de levt väldigt trygga, mätta och övertygade om livets godhet. Det är så vi är vana att ha det. Tanken på minst motgång gör mig orolig. Jag är ju helt förskonad från fasa. För den delen av tillvaron är mig främmande. Jag har aldrig plågats eller varit utsatt. Ibland, vid väldigt få tillfällen har jag upplevt något som hotat min annars väldigt skyddade tillvaro. Kanske har någon jag älskar blivit sjuk kanske även dött, jag har smärta i kroppen, barnen har känt sig rädda, frågor har blivit obekvämt ställda osv... Petitesser i världsperspektiv och små bulor på mitt livs väg. För detta tackar jag. Det ger mig stora möjligheter att göra vad jag förmår för att bistå dem vars vägar är fyllda med djup och höjder som framstår oöverkomliga. I det lilla får jag bidraga. Jag är en enkel bricka men med tron att vi alla står på samma spelbräde. 

Osminkad vardag! Årets sista dag, avstår löften, kommer antagligen inte hålla mig vaken till midnatt...