Det är ingen nyhet att jag lever för relationer. Jag är så lite målinriktad om jag jämför med mängden krut jag lägger på relationsskapande. Resan är målet för min del. Vägen fram till koncensus är upplevelsen. Anledningen till att vi utbytt tankar (i vissa fall, åsikter) är i sig det värdefulla. Där befinner jag mig. Så chockad jag blir när jag märker att det finns individer som kränker mig i min djupaste kärna och verkar oberörda av det. Att vi är olika beteendemässigt, att vårt beteendemönster ser olika ut är jag helt på det klara med. Men när hänsyn, respekt och hyffs får stå tillbaka för arrogans, ignorans och oviljan till samförstånd då ruckas min bild av medmänskligheten. Idag hände det...
Men så finns dessa ljusglimtar till individer i min närhet som räddar upp det mesta. Jag är en ovanligt känslostyrd person som helt klart behöver jobba på min distans till andra. Absolut! Fast jag känner att det lika ofta är andra som borde andvända sina känselspröt på ett mer effektivt sätt. Klart inte alla är sensibelt begåvade men då är det väl på tiden att vi inför någon slags utbildning i uppförande och hyffs. Eller iaf i effekten av eget handlande, konflikthantering och bondförnuft!
Kommentarer
Skicka en kommentar