Hemmaplan

Jag gillar att resa, sova borta och leva i kappsäck. Tycker det är spännande och uppfriskande. Att inte omge mig med allt som vanligtvis finns i min vardag. Jag är dock av det bekväma slaget och reser inte för långt eller länge. Att i några dagar bo hos Ulli i Ljunbgy är väldigt lagom. Äta god mat och sova i bra säng. Barnen är trygga och glada. Jag blir oerhört bortskämd med massage och fina saker. Och så det mest fantastiska är att Anton är alldeles nära! Trots att han är en vuxen människa saknar jag honom här hemma. Fint att få hålla om honom lite. Vi gick och badade i Ljungbys badhus. Fint litet äventyrsbad med ljuvlig ångbastu. I kassan betalar jag för två vuxna och tre barn. Kände mig tvingad att säga att det är en konstig känsla att betala vuxenpris för min unge... Ibland håller jag honom i handen när vi promenerar... I min värld är jag ju bara mamma men vet man inte vilka vi är kan det kanske misstagas... 

Närapå bonnahög. De vill vara nära honom hela tiden och vi hör: -Anton! Anton! Anton! Alla vill ha hans uppmärksamhet... 

Blev iiiinte riktigt bra min på bild. Bad dem säga majskoooolv av nån konstig anledning! 

I onsdags lämnade vi den här lille krabaten (inte ensam, Niklas var hemma) och när vi kom hem kändes det som han växt massor! 

Alltid på språng men då och då hinner mobilkameran fånga honom. 

Ledig helg och jag har inga planer. Vi ska en sväng till en återvinningsstation och en matbutik. I kväll får barnen gå bus-eller-godis men bara hos de närmaste. Knivigt när det krockar med en annan väldigt fin tradition. Jag är av den åsikten att Halloween firas den siste oktober (som är "rätt dag") oavsett vilken veckodag det är precis som lusse. Så i år infaller det på Alla helgons dag. Vi kommer även gå till kyrkogården för att minnas och få berättat om de som inte längre är i livet. Att tala med barnen om döden är allt annat än enkelt men jag känner att det är nödvändigt. 

Jag börjar min lördag med en timma yoga och sen en kopp varmt citronvatten. 

Ska förkovra mig lite inom ayurvedan tänkte jag. Så himla intressant. Jag tror ju också på ett hollistiskt synsätt. Att försöka förstå varför vi är i obalans för att på så sätt kunna helas.