Rörigt i tillvaron

Jag tror en viss bitterhet är på väg att krypa på mig. Jag spjärnar emot för just den känslan förpestar livet. Jag är så där jäkla missnöjd. Inget är bra. Jag surar över allt och inget. Tycker det mesta känns motigt. Stressad och slö samtidigt. Somnar som en klubbad i soffan så fort jag sätter mig. Vill lämna klubbtillhörigheten, säga upp mig och flytta. Fast inget av det kommer hända. Jag bara är less liksom. Vilken jävla surkärring! 

Idag fick jag lite info om får. Jag är ju bekymrad för massor av saker och fårens väl när det kommer till min komfort i ullunderställ har ju varit en fråga. Marie på jobbet hjälpte mig med fakta. Det verkar som de flesta tillverkarna garanterar att det inte plågas några får vid framställningen. Nu är fåren lite av vad svältande barn i Afrika var för mig för ett par år sedan. Jag lägger sån vikt vid detta att jag glömmer de nära som jag verkligen kan ta hand om. Eller nja, det var väl till att ta i! Jag grunnar inte ihjäl mig över fåren. De fick bara bli bilden av mitt lite upplessna jag. Det är förbaskat svårt att vara "medveten medmänniska" i dagens samhälle. Hur Fabian ska jag hinna med att fatta alla rätta beslut. Marie och jag pratade om detta också. Hon sa klokt att det är viktigt att stå upp för vissa saker men på en nivå där man orkar. Jag är sopa på det. Jag slingrar mig som en mask på het asfalt, åt alla håll alltså, och tar ställning lite här och där. Va fasen blir det av det? Åååååh så jäkla missnöjd hela tiden! Krisar jag eller vad är det frågan om?!? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt