Knuten löste sig

När Anton var liten sa han till mig: -Det löser sig sa han som sket i vasken!  

Detta fnissade vi glatt åt. Lite så är känslan nu. Som om det ordnar sig trots knut på nystanet och skit i vasken! -En sak i sänder! Så sa farmor när jag var liten. Jag var lika hetsig som barn, samma känsla av att vilja få saker gjort omgående. Annars kryper den där oron och lätt ångestliknande känslan på. Så när saker hopar sig och jag inte får nått gjort då väller det över för min del och då kastar jag hela känsloregistret över bord, drar upp ankaret och hissar seglet. Så driver jag vind för våg och mår dåligt tills jag på nått vis får den där första förlösande saken på listan gjord. Så börjar det luckra upp sig, orosmolnet. Så tänker jag lite klarare. 

Jag har varit så toktrött ett tag. Förstår nu varför. Igår bröt en riktig snora ut. Fick feber och kände mig hängig. Trots att jag nu är snuvig mår jag ändå bättre. Ett par alvedon, näsdukar och en tröstande sötsak så blir allt väl. 

Vi köpte fika och tog med till lekparken. 

De har ärvt mitt fikabeteende... 

Ikväll har vi haft andakt och tacos i Ekedalens församlingsgård. Blev en mysig stund. Ibland känner jag att min arbetsinsats är viktig. Ikväll var det så. Jag har verkligen en förmånligt arbete. Precis som för alla som arbetar med människor är det utvecklande, krävande och givande.