Jäklar i min låda!

Startar detta inlägg med ett kraftuttryck! Denna em gav mig ett särdeles bra adrenalinpåslag. Varit och tittat på tävlingen i CrossFit boxen. De imponerar något alldeles enastående dessa atleter. Jag hejar på för glatta livet. Min egen träningsinsats bestod av att böja mig ner för att ta av och på mina skor samt att töja mina stämband i diverse knepiga stön- och bravoläten.

Jag ska göra vad jag kan för att faktiskt träna här... Jag kommer inte kunna göra mer än de lättare övningarna för jag inser mina begränsningar. Men känslan av att ha tagit i på riktigt är ju så oöverträffad. I ärlighetens namn behövs det inte mycket just nu innan den känslan infinner sig. Det har sina fördelar med att vara otränad! 

Det kommer ju inte som någon nyhet att Fia är en av mina stora förebilder. Det hon har gjort är så enormt bra. Inte det att hon "tappade" halva sin kroppsvikt utan att hon behållit sin motivation för att må bra och leva så sunt det går. Idag tävlade hennes make. Han är så stark att jag blir svag! Han skojade lite med mig och frågade om jag ska vara med och tävla nästa år... Ha ha ha! Näe, men jag ska iaf ha fler än fem pass i boxen!!! 

Nattat två sjuka döttrar. De har feber och ont i halsen. Synd om dem. Vi andra verkar vara på bättringsvägen. Kan inte påminna mig om någon liknande vinter. Vi har varit snoriga, hostiga, ont i hals och huvud sen advent. Niklas är så less på dessa virus och dammtorkar, vädrar och svär ljudligt i hopp om att bli av med skiten.