Dessa barn

Tillbringar ju mycket tid med andras barn. Det blir en speciell dynamik. Jag är glad i de små liven och förundras ibland över hur genialt skapade de är.  Ges många tillfällen att fundera på mitt eget föräldraskap. Vad som är genetiskt och vad som är socialt betingat. Men även på livsval. I år har jag varit förälder halva mitt liv. Med toppar och dalar med långa raksträckor och tvära svängar. Läste någon forskare eller psykolog för ett tag sedan som sa att det finns en hel generation som leker föräldrar. De är sina barns bästisar och står inte för någon auktoritet. Intressant! Att rannsaka sig själv eller sin partner är inte smärtfritt. Det svider då ens föräldraskap ifrågasätts. Jag jobbar hårt på att stödja och peppa andra föräldrar. Berättar för dem om deras barn. Visar att de är värdefulla för verksamheten men främst för att de är just precis som de är. Dåliga beteenden omnämns och de bra peppas extra. Jag tror på tydlighet då det kommer till överträdelser av de gemensamma reglerna. Blev så full i skratt då en kille i dryga tjugo års åldern sa till mig i förra veckan att "dum strut och stå i hörnet" kanske vore nått! Perspektiv, jag har varit förälder halva mitt liv han har knappt kommit ur varken struten eller hörnet. Trots det känner han att barn i dag är i någon slags kris. Även detta intressant. 

I kväll har familjen varit på Saga och lyssnat på Kulturskolans elevkonsert. Duktiga ungar! Alicia spelar klarinett i orkestern. Jag hade jätteroligt! De biologiska ungarna som inte stod på scen pep och ville åka hem. Sånt står jag inte ut med. Kan tänkas att jag skrämde en och en annan när jag väste att nu är det ta mig tusan skärpning som gäller... 

Knepig bild, både mörkt och andras barn som ska undvika komma med. Fast dessa två vet jag går fint att visa. Peter har jag dock inte frågat...