Knappast till vår fördel!

Usch, så pinsamt denna dag startade. Vi drog oss en stund i morse. Barnen kröp ner och vi låg och myste. Det straffade ju sig så klart! Sena, jäktade, arga, ledsna och lätt panikslagna störtar vi ut genom ytterdörren. Men självklart står det en mindre församling i och kring busskuren som mer eller mindre frivilligt blir statister i vårt drama. Nora är ilsk och får Niklas att ett antal gånger springa mellan bilen och garaget i jakt på hennes kofta! Alicia är från vettet av oro för att komma försent. Noel vill åka i bilen med pappa till dagis men ska gå med mig. Jag rusar ut med eltandborsten i munnen, för att i sista stund tömma den ena bilen på material till jobbet som skulle in i den andra bilen. Niklas letade fortfarande efter den jävulska tröjan! Minen på dessa stackars bussresenärer är obeskrivlig. Där stod de i godan ro, huttrandes kanske det var bara fyra grader varmt, och plötsligt befinner de sig i familjen Vansinnes morgonavsked. Ja så kan det gå...