Lite barnslikt.

Jag menar att lite likt ett barn... Igår hade vi besök här av en kompis med sin son. Han frågade mig om jag kunde berätta om något tillfälle då jag blivit väldigt glad typ lycklig. Det gjorde jag och fick till svar att han menade något som inte hade med mina barn att göra... Oj, ja, jo, men det finns ju många saker sa jag... Något som har hänt ganska nyss sa han då. Jag svarade att jag blev väldigt glad när jag fick jobbet i kyrkan. Hans svar var helt underbart: -VA???  Men det är ju ett så mesigt jobb! 

Så typiskt ett barn att säga vad som just poppade upp! Han tycker att jag har ett mesigt jobb och jag svarade att det passar mig bra. Jag gillar att vara mesig! Idag har mina arbetsuppgifter passat mig alldeles ypperligt. Barnkören sjöng i kyrkan i Acklinga och jag gör mitt bästa för att peppa dem. Gör rörelser och mimar orden åt dem. Fick med hela församlingen, alla fyra verser på Det lilla ljus jag har med alla rörelser och lite leenden. Härligt! Så var det efterföljande julfest i församlingshemmet. Paketlek, ringdanser och tomtebesök. Tänk att detta är mitt jobb? Viktigt att minnas det när jag gnatar om vissa andra arbetsuppgifter jag har som inte sker med samma lätthet. 

I morgon är det första dagen på nästan tre veckor som jag jobbar heltid. Jag har bara gjort roliga, korta  inhopp här och där. Bara massa olika festligheter. Men i morgon är det förberedelser för det som vi kallar Stilla dagar. Det är två utbildningsdagar som pastoratet har varje år. Denna gång har jag varit med i planeringsgruppen. Jag kan inget annat än att hoppas att allt ska gå vägen och att det kommer kännas som väl spenderade dagar för mina arbetskamrater. 

Min sketna astmaliknande hosta har i kväll gjort att jag nästan helt tappat rösten. Helt otroligt ihärdigt. Det är pinsamt att hålla på och hosta bland andra. Trots att jag tror att det jag har inte smittar andra då det verkar vara sviterna av ett tidigare virus känns det jobbigt.