Göra gemensamt

Niklas och jag har varit tillsammans i över femton år. Klart att vi har förändrats under tiden. Samma saker är inte längre viktiga. Olika intressen har kommit och gått. Inget är självklart mer än att vi gör vårt bästa för barnen. Då är det så enkelt att börja leva parallella liv. Det gör vi då och då utan att knappt märka det. Vi är ganska upptagna emellanåt. Så kommer vi på att vi valt varandra för att vi ville leva ihop. Ha ett gemensamt liv med familj. Inte bara rodda ett familjeföretag utan faktiskt dela familjelivet. Det är inte en kris utan ett sätt att förhålla oss till vardagen. 

Vi livade upp vår lediga lördag med att bjuda hit familjen Lennéer-Classon. Lite fika och massor av prat. Barn som kollade konståkning, klättrade i dörrposten, lekte med bilar eller slumrade på sitt rum. Det är enkelt när vi umgås. 

Vi har haft en hemmafixar-dag. En tur till återvinningen, obligatoriska matinköpen, städ, bak och matlådor förberedda inför veckan. 

Tänk att jag så lätt tror mig begripa mig på andras bekymmer. Det är bra att bli påmind om att jag inte vandrat särskilt långt alls i någon annans mockasiner. Jag lever väldigt skyddat. Ändå har jag åsikter om en hel massa svåra saker som jag inte har en aning om. Det finns mycket att jobba på med sitt eget jag... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt