Ett ögonblink

Hämtade barnen tidigt i fredags och åkte hem till Fia. Att fredagsfika med barnen är lika viktigt för henne som det är för mig. Saknar min Fialotta, just nu har vi mycket som kräver vår uppmärksamhet. Så är det ju emellanåt. Vetskapen om att vi kommer finnas för varandra oavsett olika stadier i livet är en trygghet. 

Så bar det av till Ekedalen och fredagsmys med Seniorgruppen. Det är ett så otroligt roligt jobb. Dessa unga människor är fantastiska. Så in i bilen och hem för lite fredagskväll med familjen. Niklas och jag har bytt av varandra i skift denna helg. 

Lördagen spenderades återigen i Ekedalen. Församlingsdag med anställda och förtroendevalda. Hemma igen 16 och då var det dags för inköp av lördagsgodis. Jag är besvärlig med godis. Vill helst att vi ska ha gjort det själva men barnen ber om plockgodis. Blä, fullt med bacillusker! Jag äter vegetariskt, ekologiskt plastpaketerat godis. Ha ha ha! 

Barnen har varit på gymnastikläger, hos kompisar och haft kompisar så deras helg har varit bra. Det har min också varit fast jag hinner inte riktigt med. Tycker det var alldeles nyss vi sa trevlig helg till personalen på förskolan och nu är det dags att förbereda ny vecka. Niklas kom precis hem från sin tripp till Göteborgs konstmuseum. Ibland skrämmer det mig att vi är så upptagna på var sina håll men sen strålar familjen samman och då blir det tydligt att vi är en enhet fast vi ofta befinner oss på olika platser. Vi har allt som oftast varandra i tankarna... 

Den ende som nu inte är under samma tak är Anton. Noel saknar sin sängkamrat! Han berättar för alla som orkar lyssna om hur bra det är att "sova över" i brorsans rum. Jag längtar också efter min förstfödde samtidigt som jag inser att det är på sin plats att han lämnar boet.