Stolta tårar
Mina dagar håller ett ganska högt tempo. Började dagen att på fastande mage ta ett blodprov. Resultatet var perfekt och oerhört lugnad åkte jag till jobbet. Drack min smoothie som jag tagit med i termos. Varför har jag inte gjort det förut? Kanonbra ju! Vacker mässa i vår underbart fina kyrka. Sen drog mötena igång. Hit och dit... Roliga inköp inför höstterminen gjordes. Lunch ute i solen med Lisa och Irja. Fint att ha stöd i arbetskamraterna. Jag var orolig för ett möte ang anläggandet av aktivitetsplats. Vill inte kalla det lekplats längre för det är inte det i traditionell bemärkelse. Jag kollar allt ifrån grävning till budgetförslag. Lite stor rock för mig att bära men...
Så himla roligt det blev. Att prata, skratta och bara lyssna, fin stund.
Hämtade döttrarna och tog en fika ihop.
Vi åkte vidare på utvecklingsamtal för Alicia. Hon gör det hon ska med bravur sa läraren. Jo det är ju bra... Så fortsätter hon med att berätta för Alicia om hur viktigt det är att hon säger det hon tycker. Att andra får höra hennes kloka tankar. Att hon fortsätter vara den underbara människan hon är. En förebild för många. En god kompis som alltid är vänlig mot alla! Då... Då svämmade jag över. Min lilla unge. Hon har i sina mål så blyga tankar om sig själv. Jag ska ta det som en livslärdom, backa upp alla dessa ungar som tror lägre om sig själva än andra. Jag jobbar ständigt med ju det. Pepp och åter pepp. Inte glömma mina egna barn i detta.
Så in i bilen för att dra till Ekedalen och MÖTET. Gick riktigt bra. Skrivit ett brev och förberett material att visa. Deklarerade kostnader och motiverade anläggandet. Ha ha ha, fick höra att jag var viljestark och entusiastisk. Ja, det är mitt uppdrag. Att brinna för de unga människorna. Så om de befinner sig i Ekedalen, på andra sidan jorden eller liggandes bredvid mig i sängen just nu, spelar ingen roll! Jag ska göra vad jag kan! Idag fick vi en föreläsning om självskadebeteende och självmord. Milde skapare! Statistiken är förödande! Barn under 10 år som tar sina liv! Jag rasar samman. Nej, det får inte ske, dessa barn måste få chansen att må bättre och leva sina liv. Må vi alla hjälpas åt.
Avslutat min dag i soffan hejandes på det svenska hockeylaget. Usch, spännande! Kunde slutat annorlunda än seger. Så kom Niklas hem och vi hann få lite tid att checka av läget. Nu är det sent, riktigt sent för min del. Dags att släcka lampan och gosa ner mig en kaskad av blont hår. Noel tar upp halva sängen. Svårt att neka eller rättare sagt omöjligt att neka han bedjande om att få sova hos mamma!
Kommentarer
Skicka en kommentar