Övernattare

Alicia har kompis som sover över. Då får Nora och jag mysa till det genom att sova i gästsängen på nedervåningen. Må jag inte bli tokig på den lilla, varma ungen som envisas med att snarka lite lätt. Att vara sju år, mellansyster, hetsig i humöret och så väldigt omtänksam tär på kraften. Nu ligger hon utslagen bredvid mig och jag tänker på dagen som gått. Sommaren är på upphällningen, det är inte längre så varmt. Kvällarna har blivit mörkare. Jag är trots allt hyfsat lugn. Vanligtvis har jag ju en mindre svacka så här års. Då jag är missnöjd likt ett kolikbarn. Jag skriker oavsett vad omgivningen gör för att trösta mig. Men inte nu. Jag känner mig ok. Inte bara ok, utan bra. Jag har tagit beslut. Fullföljer dessa och ser nya utmaningar utan att stressas sönder. Tränar på det här att leva i nåden utan att behöva prestera. Ovant men trivsamt. Tids nog kommer det stunder som kommer pröva mig men låt oss oros först när de är i antågande. Tog den här bilde tidigare idag. Jag tittar in i linsen så ögonen går i kors och Nora ler med hela ansiktet. Känns som om vi verkligen levde i ögonblicket...