Känslobombardemang

Tre skoldagar är nu till ända. Dags för distansstudier igen. Vi delar så mycket med varandra. Erfarenheter, åsikter, känslor, spontana tankar blandas med fakta, historik och teorier. Jag känner mig lite överväldigad. Det är mäktigt att vara delaktig i denna grupp. Många väldigt skärpta människor. Ibland får jag kämpa för att hänga med. Utmanande som sjutton! Blir vacklig. Vad vill jag med denna kurs? Ska den leda vidare? Till vad?

Pratat människosyn. Etik och moral. Detta är min grej. Går liksom igång på samtal som rör vår existens. Märker tydligt att jag inte har någon gedigen kristen bakgrund. Saknar bibelförankring och ser inte vissa kristna etiska dilemman. Typ samkönade förhållanden. Lugnt med mig. Jag älskar min nästa... Oops, står skrivet vad och var då nånstans? Jaså, oj, jaha! Nämen, jag typ älskar min nästa!!! :-) Jag är sjukt okunnig och det lyser igenom ibland. Bara att jobba vidare. Vidgar min syn ännu mer dock. Det är inte så att bibelstudier gör mig sluten utan tvärt om. Tur för jag gör mig dåligt som någon sorts fob.

Bilden är på Pelle och Oliver. Klasskompis och lärare.