Alla är segrare?

Åh vad jag tjafsar om det här... Men jag tycker att det är viktigt att göra utmattande saker som t.ex. springa ett lopp utan att få ett pris. Själva loppet i sig var priset. Att ha vunnit god hälsa, frisk luft och en rolig stund. Inte för de minsta deltagarna kanske men helt klart för de större och vuxna. Det behöver inte alltid handla om vem som var först över mållinjen utan att springandet är vinsten. Idag fick många deltagare pris i Öka farta loppet. Så är upplägget i just detta lopp. Många lyckliga småttingar som efter avslutat knattelopp fick en medalj. Frid och fröjd... Undrar om det är för att jag själv har ett väldigt stort bekräftelsebehov som gör att jag vill skona andra från att växa upp till liknande önskan om att få något slags pris för allt. Så många unga idag får beröm för de mest självklara göromålen. Jag känner igen mig när jag hör någon säga: -Åh vad du har varit duktig som gjort dina läxor! Ärligt, varför det? Eller ännu värre när någon är duktig för den har ätit upp sin mat eller gått på toan. Två saker som är högst naturliga och livsnödvändiga. Vissa saker behöver vi göra utan att få beröm för... Blir så skruvad bild av livet annars. 

Nu är alla små i säng efter kvällens språngmarsch. Jag är genomfrusen och tänker krypa ner och läsa en bok. Anton har åkt tillbaka till jobbandet. Jag vänjer mig snabbt vid att få ha honom hemma och det är lite tomt nu. Mest för syskonen som inte kan få nog av brorsan... Noel saknar att sova över inne på Antons rum. 

Tror jag ska börja arbetsdagen med min friskvårdstimme på gymmet i morgon. Det är himla förmånligt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt