Lojalitet och fokus

Vi dryftar allt mellan himmel och jord. Från våra allra mest privata, gömda tonårsminnen till att jag klämde mitt magfläsk mellan mitt skärp och en högtalare. Ja hur det gick till är inte så konstigt, jag hade ett stort bältesspänne och högtalaren var tung och behövde bäras nära kroppen med största möjliga ergonomiska precision. Mitt skinn (och det vadderande underhudsfettet därtill) råkade komma emellan. Gjorde asont kan meddelas. Alltså; jag har varit och fikat hos Fialottan idag. Det är där sådana svåra ämnen avhandlas. Vi förundras över samhällets utveckling. Vi har ju varit föräldrar i tjugo år och en hel del har hänt på dessa år. Ja vi har ju inte varit föräldrar åt samma ungar... Även om det faktiskt i vissa stunder i våra liv hade underlättat med ett gemensamt boende... Det vi kan konstatera är att man ska passa sig jäkligt noga för att ha allt för högljudda åsikter om andras föräldraskap. Det är inte enkelt att vara varken förälder eller barn. Vi tampas hela våra liv med dessa roller. Skönt att ha någon som trampat på bredvid i sina egna mockasiner. Vi behöver inte alltid gå i andras för att ta lärdom eller leva mer fördomsfritt. 

Att gå från rum till rum och säga god natt till alla de barn jag välsignats med är så himla fint. Det är meningen att bli utmanad av sina barns olika stadier i livet. Jag tror att vi växer och stärkas av friktion. Inte så att jag söker konflikter med ungarna men att drömma om ett sammetslikt vardagsliv tror jag är att gå miste om prövningar som gör oss till mer lämpade medmänniskor. 

I fredags åkte vi en tur till Skövde. Inte ofta jag får en bild på honom men plötsligt händer det!

Alicia drabbades av en lätt släng av brainfreeze...