Galet behövande

Sicken svacka! Shiiit, både fysisk och psykisk. Inte läkarvårdsdjup svacka utan bara för mig en skakig tid. Jag har ju en lätt dramatisk ådra och då kan jag ibland överdriva en aning i mitt språk. Men ärligt, shiiit vilken svacka! Skulle min kompis Fia se mig nu skulle hon tycka att jag borde "göra ve mäj" för jag är ovanligt beige! Typ; färga mina ögonbryn, bleka mitt hår och fixa lösögonfransar. Sånt är hon asbra på. Att piffa sig. Jag är urkass. Är jag beige så är jag beeeeeiiiiige! Men ett par nya ögonbryn är jag i desperat behov av. Det kanske dessutom skulle hjälpa till i min iver att vara sträng. Jag har ju gjort det till mitt signum i viss jobbsituationer. Vissa dagar krävs det mer än vad jag mäktar med. Åh det är hemskt men jag har börjat spela Hay day för att knarka något annat än jobbtimmar. Måste bryta min ovana att jobba för mycket. Så himla äckligt att vara fast i denna duktighetsfällan. Jag spyr på mig själv. Så är jag så himla bekräftelsekåt. Vill ha beröm... Levt säkert halva mitt lev redan och är fortfarande beroende av att få höra att jag är bra. Bra på vad då? Ärligt, hur jävla barnsligt är inte det? Åh, jag spyr på mig själv igen. Så är jag närkontaktsfixerad, typ, kelig alltså. Fast det inte finns så många givna stunder för den grejen... Äsch, inte ska väl vi... Näe det ser alltid någon unge, jobbsamtal, tv-program, matkoma eller allmän olämplighet till att avstyra. Nu är det över, mitt gnäll alltså. Återgår till mitt virtuella farmande. Är en jäkel på att skörda, klippa får och baka paj...