Fria zoner

Såg ett bra program på tv nyss om jakten på vår tid. Var tar den vägen? Den klassiska frågan. Jag sover många timmar per dygn, tack och lov, men det klart jag ibland undrar var övriga timmar försvann. Det handlar nog i grund och botten om att bli medveten om vad jag gör och inte gör på en dag. Eller för all del under en längre period. Att vara i det där jädra nuet... Och att skapa sig zoner både fysiska och tidsmässiga där det ska vara fritt från vissa saker. Jag har provat det. Att t.ex. ha ett teknikfritt sovrum och mobilfria tider. Är ju som bekant helt kass på att hålla mig till sånt jag kommer överens om med mig själv. Alla typer av restriktioner i min tillvaro ifrågasätts... Jag kan inte förmå mig leva med indragningar av något slag. Jag har en auktoritetsintolerans... Även om det är mina egna regler så bara de måste tänjas. Eller iaf stötas och blötas. Allt som oftast kommer jag fram till att det är vääääldigt onödigt att binda mig vid löften eller falla för hot. Jag är rätt tålig när det är jag själv som delar ut straffet. Så länge det inte handlar om några lagförbrytelser som anbelangar andra än mig själv är jag givmild. Bryter jag däremot sociala normer, trampar i klaveret, eller faktiskt gör ett verkligt lagbrott bekänns det illa kvickt och sen påbörjas lång och plågsam botgörelse inkluderat mycket ältande över det dåliga beteendet... 
Är det här jag borde sitta och be om nåd? Näe, allvarligt det kan väl ändå inte vara tanken. Bot och bättring genom handling är mer min melodi. Men kyrkan i Sandhem som vi besökte igår har nog hyst mången med trasig själ där ett stilla rop på förlåtelse varit det sista hoppet. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt