Vakna leendes

Jo faktiskt. Allt som oftast vaknar jag glad. Jag är ganska morgonpigg. Gillar att komma upp tidigt. Kanske mest för att annars blir min dag löjligt kort. Jag är ju helt makalöst trött varenda kväll. Antar att det är min dygnsrytm och att jag mår väl av att följa den. Däremot älskar jag känslan av att inte behöva rusa iväg på morgonen. Att veta att vi är lediga. Då det finns tid att mysa i soffan. Vispa varm choklad utav kakao, socker, vanilj och mjölk istället för att röra ihop färdigt pulver i glaset. Småsaker som gör mig lycklig. 

Återigen en kalasdag. Vi firade ju Nora i torsdags, Noels kompis Aron bjöd på kalas igår och nu förbereder vi barnkalas här hemma. Noras kompisar ska komma. Vi hade tänkt vara ute. Det är lite osäkert med vädret. Fast ärligt, det handlar inte om orkanvarning! Det står regnskurar i prognosen. Det betyder nog att vi kan hålla oss ute och i partytältet. Det blir lätt lite kaosbetonat om alla ska komma in och springa. Men, det är ju ofta så här. Många kompisar som kommer och då blir det ju stimmigt. 

Lite bilder från fint riddarkalas igår.

Nu ska det göras ett röj här hemma. Jag borde vara sambo med min kompis Fia! Någon form av kollektivt gruppboende vore fint. Jag saknar ordningssinne. Eller nej, det gör jag inte. Jag saknar disciplinen att hålla ordning. Hon är proffs på röj. Vet ingen som kan få sitt hem i topp skick lika snabbt och effektivt som hon. Så ibland får man offra sina saker för den goda ordningen men det kan det vara värt...

Sånt här är inte roligt. Överallt i mitt hem finns dessa högar av brôte. Jag vet inte vart jag ska göra av det... 

Men först dricker jag min kaffedrink. Det är mer choklad än kaffe dock. 

Lite mys i soffan med mina minsta. Tiden rusar och nu känner jag verkligen att jag inte har någon "bäbis" längre. Även om jag fånar mig med Anton som om han vore det...