När fredag blir söndag
Långledigt är ett sant nöje. Jag gillar verkligen mitt jobb men har annat för mig så fort jag få en extra ledig dag. Det finns ju de som blir vilse när de inte har jobbet att gå till. Kan förstå det, det är lätt hänt att definiera sig som sin yrkesroll.
Glad familj som runt halv sju på morgonen sjöng för henne.
Mitt lilla hjärta. Svåra, underbara unge!
Igår firade vi vår lilla unge, Nora. Hon, det egensinniga barnet som redan som pyttebäbis styrde och ställde med oss alla. Det är ett mirakel att få barn. Att sen få följa dem till vuxna individer är en kamp. Det ska gås igenom faser, förändringar och diverse utvecklingskriser. Man ska strida mot allt och inget. Stångas panna mot panna. Fånga upp och omsluta. Med just Nora har vi kommit de 8 första åren i hennes liv. Lång väg kvar. Jag är på intet sätt utan dessa små slag med mina egna föräldrar. Antar att det är livslångt.
Idag började jag dagen med en utomhus runda. Dumt! Den häringa hälen knäcker mig!!! Nu är jag rejält halt igen. När kl väl var 10 linkade jag upp till Einars vintage. Köpte lite ditt och datt. Mycket fint men jag är ju inte så där estetisk av mig som tjejerna som har butiken är. Därför skulle det i vårt hem inte bli mer än en färgflagnande udda dörr malplacerad i ett hörn och en rostig stor tunna...
Så en vända till stan för att höra Kulturskolans elever spela. Alicia hade inte riktigt modet att vara med men vi var iaf där. Kanske nästa år! I Stadsparken håller Energy brännbollsturnering. Kul tradition!
Kommentarer
Skicka en kommentar