Om presenter och nedräkning

Tisdag i sista veckan före semestern. Långsammare tempo, vemod och avskeds tårar. Johanna som jag jobbat tillsammans med under gångna året gjorde sin sista arbetsdag idag. Jag är väldigt förtjust i denna unga, genuint snälla och väldigt roliga människa. Nu går hon vidare mot studier i Uppsala och om 5,5 år hoppas jag gå på hennes prästvigning. Hon gav mig en avskedspresent och ett kort med text som fick mig att gråta. Ja, en kan komma att betyda mycket för andra på bara ett år och hon betyder massor för mig. Hon är framtidens präst. Någon som ska leda och leva i tro. Tycker det är riktigt häftigt. 

Så när jag sansat mig och insåg att nu är jag ensam i barnverksamheten sökte jag fikagemenskap med övriga arbetskamrater. Tänk så fint, en församlingsmedlem kom och bjöd oss på glass! Kul med uppskattning! 

Hämtade upp barnen och åkte till hotellbron där vi matade en galet stor samling fjäderfän av olika sorter och storlekar. Liiiite kusligt! De bajsar typ överallt... Så en tur till mataffären. Väl hemma ville barnen bada i poolen trots blåst och regntung himmel. 

Laddar för två arbetsdagar. Vill inte tappa energin nu bara för det snart är semester. Jag tror inte på att elva månader om året bara ska vara en transportsträcka mot en månads semester. Alla dagar är inte toppen men ingen dag är heller skit. Leva förnöjd med en längtan om att få lära, upptäcka och utvecklas är mitt livsmål.