Förvirrande

Tänk så konstigt saker kan utvecklas. Så oväntade vändningar det kan bli. Ibland förvånas jag verkligen över hur annorlunda ting kan te sig. T.ex. finns det människor i min närhet som jag sett som stora källor till inspiration, glädje och även känt stort förtroende för som jag nu kraftigt ifrågasätter. Är det jag som ser olika på beteenden hos andra... Ja jag undrar. Eller blundar jag för vissa saker så länge jag inte själv blir drabbad? Vilken falsk person gör det mig till!?! Jag har fortfarande problem med att konfrontera vissa människor och att stå upp för min åsikt. Jag kan undvika konflikter för att det kommer bli obekvämt för många andra. Ibland fegar jag bara ur helt enkelt och faller i fällan av skitprateri. Där vill jag helst i kräla runt, känns som det defentivt slår rakt tillbaka på en själv! Besvikelser kommer och går. Kanske gör jag bäst i att låta det mesta flyta under bron och avstå från energidränage via trubbelmakare. Skaka av mig de demonstrationer av olika härskartekniker som används och i bästa naiva sinnesstämningen bara följa med strömmen. För det är ju givet att lika många gånger jag reagerar på olika brister i andras sätt att vara sker detsamma åt andra hållet. Jag är fullt kapabel att reta gallfeber på vissa. Vet faktiskt inte någon som är sammetslen åt bägge hållen... Det är alltid strävare åt det ena hur lent det än verkar!