Vissa dagar

Blir så oväntade. Antar att det är charmen med att umgås med många ungar. Både hemma och på jobbet. Frågor och svar. Den ena roligare, viktigare, tramsigare, mer provocerande än den andra. Alla dessa frågor, ibland blir de fina samtal, ibland bara något konstigt läte till svar.

Niklas ringde mig då jag var på väg hem från jobbet. Bad mig köpa snus. Visst! In på Statoil, lite artighetsfraser med kvinnan i kassan. Så säger jag att jag ska ha snus. Den sorten, till Niklas. Jaha svarar hon. Har han bytt? Njaej, nä men då köper jag den som hon plockar fram. Bra där Titti i kassan. Så jag kom hem med rätt dosa...

Min hemmakväll slutade med tre sovande små ungar i soffan. Niklas är och spelar. Roligt att han tagit upp musiken igen. Vi träffas så sällan. Jag anstränger mig för att vara kärleksfull och inte bara livspussels-strateg. Funkar ok. Inte spinna i logistikhjulet. Kliva ur, stanna upp. Kramas i dörren på väg åt vart sitt håll. Snabbt återge dagen. Skratta åt samma sak. Se på varandra med tilltro. Jag älskar den mannen. Mest för att han inte håller mina dåliga sidor emot mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Ta till sig nytt