Möjligheten

att ligga kvar i sängen, att hoppa upp med ett leende, att glädjas åt att ha en säng, att helt enkelt lugnt och stilla vakna av sig själv när jag är utsövd. Det handlar om inställning. Min är lite vacklande. Det blir så för mig ibland. Har en martyrroll som då och då gör sig löjligt påmind. Idag vaknar jag med ont i kroppen. Det gör jag varje morgon, mer eller mindre ont bara. jag känner av pulkaåkningen och faktum att Noel sover bredvid/på mig hela natten. Jo men jag gör det ju för dem. Ja men då så, knip igen då! Har jag tagit beslutet att två dagar i rad vara med på aktivitet som jag vet med mig kommer göra ont... Ja då har jag ju det. Hade otroligt roligt dessutom. Två av barngrupperna har åkt pulka och jag är ju inte den som nöjer mig med att se på! Så nu gäller det hitta rätt inställning och kravla mig ur sängen för att glad i hågen ge mig ut till Ekedalen och lite mingel. Onsdagar är öppen verksamhet. Älskart!!!