Blir bortskämd

Alltså dessa torsdagskvällar i källaren på Kyrkans hus är livgivande. Tunga ibland då det känns otacksamt men ändå så viktigt. Oftast är jag bara glad när jag går därifrån. Trött åh så trött. Men full av förväntan över dessa ungars framtid. De skakar om mig och väcker känslor som jag förträngt för evigheter sen. De ger mig en ny chans att se mig själv i deras ålder. Ibland delar de med sig av djupare funderingar, då känner jag mig ärad att få ta del. Ärligt så vill jag gärna fortsätta jobba med barnen. Trodde jag absolut inte för ett par månader sen. Tror jag växt in i rollen. Sträcker lite på mig, andas djupt och tackar för chansen. IGEN!!! :-)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helgens sista vakna timmar

Känsla av ledig helg. Att verkligen vara ledig. Ingen söndagsskola eller tenta att skriva. Bara ledigt. Så har jag haft det den här helgen. Började med fredagskväll i stallet med döttrarna som vanligt. Det är sista gångerna nu för de har bestämt sig för att sluta vara helgelever på ridskolan. Det är lite synd tycker jag men jag kan inte tjata på dem att vara i stallet. Det räcker att sköta den egna hästen och rida lektioner på veckan. Jag älskar att vara i stallet. Ger mig massor av energi. Börjar min egen lektion 8.30 så jag är senast på plats 8.00 på lördagar. Rider en knapp timme och sen är det dagliga sysslor en timme till. Andra frukosten är ju väldans välsittande! Hade en bra nationaldag. Städade och till g tag i saker som inte blev gjorda förra veckan så jag skrev tenta. Jag har bara samma mängd timmar som andra och när jag får frågan hur jag hinner med säger jag att jag gör val efter stunden. Det är så mitt liv funkar!  Det är alltid något på gång och nu är det födelsedagar, sk
Läs mer
Bild
Hej igen❣️ Går det att blogga fortfarande? Finns det liksom mer saker att skriva om? Jo men jag tror det . Många saker händer och allt passar inte att ventilera så här men mycket mår jag bättre av att få dela med mig av. Sen är ju nästa fråga. Läser någon? Jag ska inte vara oärlig och säga att den frågan är orelevant. Jag har varit helt inaktiv här länge och de få läsare som fanns hittar inte hit självmant längre. Bör jag marknadsföra  mig? Är det ens lönt? Är bloggandet bara för dem som pysslar med smink eller hästhoppning på höga höjder? Jag vet inte. Jag gör ett försök och ser var jag landar. På tal om landning så handlar mitt liv en del om vilket ben vi ska landa på. När jag skriver vi menar jag hästen. Men vi som ekipage, för det är ju så att jag tagit upp ridningen igen. Efter ca 30 år. Det här är min tredje termin på ridskolan och jag gör små framsteg och så kanar jag tillbaka rejält så ett litet framsteg igen och så håller det på. Så fort jag lär mig något nytt slår känslan
Läs mer

Ta till sig nytt

Bild
Vilket år! I familjen Karlsson-Sjögren har vi sörjt och jublat. Dalar och toppar. Det har varit mycket sjukdom och död runt omkring oss, sa Niklas för ett tag sedan. Ja, vi är medelålders nu och folk i vår närhet har drabbats av livets hårdare gång. Det skakar om oss och vägleder mot vad vi hoppas klokare val.  Niklas har gått en kurs i Vedic art och vill fortsätta. Han har börjat spela musik igen och det märks att det är bra att vara kreativ på många plan. Han är en modig person som prövar sig själv. Spelar tennis, yogar och gymmar. Sitter i sekretariatet när Alicia har tävling i truppgymnastik och bygger hästhoppnings bana med Nora. Kan väl säga att boxens kanter inte är murar utan småsten nu för tiden.   Måste bli en sommarbild på denne unge!  Här väntandes på pizza. Med synen tillbaka efter nysningen i burken som resulterade i klor i ena ögat. Lille äventyrare! Han lär sig saker hela tiden med en stor iver. Börjat spela tennis och innebandy igen. Roligt och utmanande. Han har en vi
Läs mer