Tesagt!

Jag tror på snällheten. Tror det är ett vinnande koncept. Det är inte detsamma som att vara till lags eller fjäska. Att vara snäll är att också vara tydlig med gränser och ramar. Utefter dessa förutsättningarna förhåller vi oss tillvarandra. Då blir samvaron enklare. Ibland är det snällt att säga ifrån. Så att inte ramen töjs till dess den nästan spricker. Det är bättre att förekomma. Jag har en väldigt fin och omtänksam arbetskamrat som sa att han hellre knyter näven i byxfickan än gör sig osams med folk. Jag gillar verkligen inte att bli osams med nån men det är ju inte heller särskilt snällt mot sig självt att vara den som ska känna sig orättvist behandlad. Att ha den styrkan att kunna sätta sig över ofint bemötande är stort. Jag lyckas sällan med det utan slutar ofta i ältandets dike. Ibland så att jag funderar ut vad jag borde sagt och gjort... Övning ger färdighet sägs det ju och i ärlighetens namn ges det rätt ofta möjlighet att öva. Därmed inte sagt att man bör svälja oförrätter, behövs det bli tesagt å det bestämdaste så gör det. Däremot önskar jag kunna välja mina strider mer omsorgsfullt. Däri ligger färdigheten!