Besök, bad och våfflor

Sovmorgon till halvåtta. Soffmys med ungarna. Satte igång med förberedelserna till dagens brunchbjudming. Just brunch är en favorit att bjuda på. Kan nästan inte bli enklare. Det klart att man kan göra allt tokbesvärligt för sig, baka brödet, vispa smöret osv men inte jag... Att gästerna sen var Fia med familj gör ju saken ännu bättre. Vi pratar allt från politik, bakterier, folk & fä, självkänsla hos barnen till gråzonsex. Vi delar mycket. Hon vet vad hon betyder för mig. Att hon nu lever med en riktigt bra man som jag verkligen gillar är ju toppen. Det är kul att umgås tillsammans med våra respektive. Barnen såg vi inte så mycket av. De lekte ihop på ovanvåningen. Skön blandning av ungar. 

Vi hade bestämt oss för badhuset denna eftermiddag. Det var vi såklart inte ensamma om. Var ett väldigt socialt badande. Jag är lyrisk över den eukalyptusdoftande ångbastun. Jag är övertygad om att det går att lösa världsfreden där inne! Det är ett litet, bländande, väldoftande paradis!!! När jag satt därinne klev fyra kvinnor in pratandes danska. Efter en stund kommer två till talandes thai. Där satt jag i ångan, blundandes och drömde om fred på jorden medans rullande danska och aldrig sinande thai fyllde den lilla ytan. Så ljuvligt! Jag tänkte mig själv som en Michelin när jag satt där. Kritvit och välvadderad. Jag har inte så mycket betänkligheter angående det här med figur och badkläder. Jag får plats, med lite god vilja, i min bikini och är den väl på är det inte mycket att fundera över.Hopp i  plurret bara. Eller, nja, så bara är det inte. Va ju för bövelen iskallt i vattnet. Men som sagt, ångbastun, en liten bit av himlen! 

Väl hemma igen var vi så där mosiga som badet ibland kan göra en. Niklas fixade snabbt en god pasta med basilika och parmesansås. Jag gräddade våfflorna som glömdes av i förmiddags. Hade ju förberett smeten och ställt ut den i kylan. Tyckte att det var knepigt, jag brukar alltid bjuda på en sötsak men glömde helt bort den stackars smeten! Våfflor med grädde och hemgjord hallonsylt. Ja, det var precis så gott som det låter.